Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andlig slägtskap finnes enligt katolska kyrkans lära dels emellan dopbarn å ena sidan och den dopförrättande samt faddrarna å den andra - Andligt frälse. Se Frälse - Andmat, Lemna, bot. - Andning l. Respiration, fysiol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
723 Andligt frälse - Andning. 724
häfvas endast genom medgifvande af kyrkans högsta
myndighet.
Andligt frälse. Se Frälse.
Andmat, Lemna, bot, växtslägte hörande till
nat. fam. Lemnaceæ, Monoecia Diandria Lin.,
innefattande vattenväxter af obetydlig storlek, men
mycket egendomlig byggnad. Deras rötter hänga ned
i vattnet utan att vara fästa i bottnen, hvarför de
fritt simma omkring. Deras vegetativa system visar
ingen skilnad mellan blad och stam, utan består af en
plattad, bladlik bål. I dennas kant sitta de mycket
ofullkomliga blommorna, som emellertid äro ganska
sällsynta. Förökningen sker vanligast genom knoppar
från bålens kant. Om hösten sjunker andmaten till
bottnen för att på våren åter uppstiga till ytan genom
utvidgningen af den i bålen inneslutna luften. Alla
de arter af detta slägte, som finnas i Sverige,
växa mer eller mindre ymnigt i stillastående vatten.
Andmaten är en begärlig föda för änder och gäss samt
äfven för fiskar, såsom rudor m. fl., hvarjämte han
tjenar såsom tillhåll för åtskilliga sniglar och
smärre vattendjur, hvilka äfven förtäras af nyss
nämnda djur. S. A. J. A.
Andning l. Respiration, fysiol. Andning i
vidsträcktaste betydelse är det utbyte af gasformiga
ämnen, som ständigt eger rum mellan hvarje lefvande
väsende och den atmosferiska luften. Detta utbyte
sker antingen omedelbart, såsom hos alla landdjur och
landväxter, eller medelbart, såsom hos de flesta djur
eller växter, hvilka lefva i vatten. I detta senare
fall är det med de i vattnet upplösta (absorberade)
gaserna, som utbytet sker.
De lefvande varelsernas väsentligaste beståndsdelar
utgöras i kemiskt hänseende af mycket sammansatta
och på ett mycket inveckladt sätt konstituerade
föreningar af hufvudsakligen fyra grundämnen: kol,
väte, qväfve och syre. All egentlig lifsverksamhet är
förbunden med ett sönderfallande af dessa föreningar
i enklare, och slutprodukterna af dessa kemiska
omsättningar äro de jämförelsevis mycket enkla
föreningarna kolsyra (kol + syre), vatten (väte
+ syre) och ammoniak (väte + qväfve) eller dermed
nära beslägtade ämnen (t. ex. urinämne o. d.). Dessa
omsättningar kunna i de flesta fall betraktas såsom
syrsättningar (oxidationer), och det är de, hvilka,
liksom syrsättningen (förbränningen) af kolet i en
ångmaskin, utgöra källan till all den kraft, öfver
hvilken de lefvande varelserna förfoga, vare sig hon
yttrar sig såsom mekaniskt arbete, värme, elektrisk
verksamhet eller under någon annan form. Det syre, som
kräfves till denna förbränning, upptages utifrån såsom
syrgas, och den kolsyra, som är en produkt af kolets
förbränning, bortgår från organismen såsom kolsyregas.
Ett skenbart undantag från denna regel bilda
växternas gröna (klorofyllhaltiga) delar, hvilka
under inflytande af solljuset - men också endast då -
tvärtom sönderdela den i atmosferen alltid, om ock i
ytterst ringa myckenhet, förekommande kolsyran i dess
enkla beståndsdelar, nämligen kolet, som användes
till uppbyggandet af växtens väfnader, och syret,
som återgifves åt luften.
Men denna process, som är en särskild åt
bestämda organ (blad o. d.) anförtrodd förrättning,
bör så mycket mindre förblandas med den verkliga
andningen (hvilken har samma vigt och betydelse
inom både växt- och djurverlden), som sjelfva
det kemiska förloppet dervid är alldeles omvändt,
i det att vid den ifrågavarande processen mera
sammansatta föreningar (cellulosa, stärkelse, gummi
o. s. v.) uppkomma, i stället för att vid andningen
ett sönderfallande af sammansatta föreningar i enklare
eger rum. En annan, dermed sammanhängande, väsentlig
åtskilnad mellan dessa båda i naturens hushållning
så djupt ingripande processer är den, att vid den
förra samlas i förråd, så att säga magasineras,
i form af "spännkraft", eller "hvilande kraft"
(potentiel energi), den "lefvande kraft" (aktuella
energi), som oupphörligt utströmmar från solen,
då deremot vid den senare denna "spännkraft" vid
lifsverksamheten åter förvandlas till "lefvande kraft"
såsom mekaniskt arbete, värme, elektrisk verksamhet
o. s. v. Hos de enklaste organismerna, de må vara
djur eller växter, behöfvas inga särskilda redskap för
andningen, ty hela kroppsytan, som är i beröring med
det medium, med hvilket gasutbytet eger rum, utför
denna förrättning, på samma gång som hon upptager
näring och afsöndrar förbrukade ämnen. Men i samma mån
de lefvande varelsernas byggnad med högre utveckling
blir mera komplicerad, fördelas arbetet, och olika
organ utbildas för särskilda förrättningar.
Då uppträda äfven särskilda andnings-redskap
(respirations-organ). Hos växterna utgöras dessa
i allmänhet af mellan cellmassorna löpande kanaler
eller luftgångar (intercellulargångar), hvilka
hos de flesta högre växter utmynna i egendomligt
bildade öppningar (klyföppningar) på bladens yta
och således sätta växtens inre delar i mer eller
mindre omedelbar förbindelse med den atmosferiska
luften. Hos djuren äro andningsorganen af mycket
olika beskaffenhet. Denna olikhet betingas i främsta
rummet af det medium, i hvilket djuren lefva, eller
rättare af organens beskaffenhet, om dessa organ
äro afsedda för vatten- eller luftandning. Men inom
hvardera af dessa båda grupper kunna tvänne olika
typer för andningsredskapens byggnad urskiljas,
och dessa bestämmas åter hufvudsakligen af den
utveckling redskapen för näringsvätskans eller blodets
kringströmning ernått; ty andningsorganens uppgift
måste ju vara att bringa denna vätska och derigenom
medelbart hela kroppens särskilda väfnadselement
i så direkt beröring som möjligt med andningsmediet
(vattnet eller luften). Hos sådana djur, som hafva ett
föga utveckladt cirkulationssystem, finna vi derför
ett i större delen af kroppen sig utbredande system
af kanaler för vattnet (vattenkanaler hos åtskilliga
lägre vattendjur) eller för luften (luftkanaler,
trakeer hos insekterna). Hos de djur deremot, hos
hvilka cirkulationsapparaten är mera utvecklad,
uppfylles det afsedda ändamålet derigenom, att vissa
med blodkärl mycket rikt försedda delar äro i direkt
beröring antingen med vattnet - i fiskars och många
andra vatten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
