Print (PDF) - On this page / på denna sida - Andlig slägtskap finnes enligt katolska kyrkans lära dels emellan dopbarn å ena sidan och den dopförrättande samt faddrarna å den andra - Andligt frälse. Se Frälse - Andmat, Lemna, bot. - Andning l. Respiration, fysiol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
723 Andligt frälse - Andning. 724 häfvas endast genom medgifvande af kyrkans högsta myndighet. Andligt frälse. Se Frälse. Andmat, Lemna, bot, växtslägte hörande till nat. fam. Lemnaceæ, Monoecia Diandria Lin., innefattande vattenväxter af obetydlig storlek, men mycket egendomlig byggnad. Deras rötter hänga ned i vattnet utan att vara fästa i bottnen, hvarför de fritt simma omkring. Deras vegetativa system visar ingen skilnad mellan blad och stam, utan består af en plattad, bladlik bål. I dennas kant sitta de mycket ofullkomliga blommorna, som emellertid äro ganska sällsynta. Förökningen sker vanligast genom knoppar från bålens kant. Om hösten sjunker andmaten till bottnen för att på våren åter uppstiga till ytan genom utvidgningen af den i bålen inneslutna luften. Alla de arter af detta slägte, som finnas i Sverige, växa mer eller mindre ymnigt i stillastående vatten. Andmaten är en begärlig föda för änder och gäss samt äfven för fiskar, såsom rudor m. fl., hvarjämte han tjenar såsom tillhåll för åtskilliga sniglar och smärre vattendjur, hvilka äfven förtäras af nyss nämnda djur. S. A. J. A. Andning l. Respiration, fysiol. Andning i vidsträcktaste betydelse är det utbyte af gasformiga ämnen, som ständigt eger rum mellan hvarje lefvande väsende och den atmosferiska luften. Detta utbyte sker antingen omedelbart, såsom hos alla landdjur och landväxter, eller medelbart, såsom hos de flesta djur eller växter, hvilka lefva i vatten. I detta senare fall är det med de i vattnet upplösta (absorberade) gaserna, som utbytet sker. De lefvande varelsernas väsentligaste beståndsdelar utgöras i kemiskt hänseende af mycket sammansatta och på ett mycket inveckladt sätt konstituerade föreningar af hufvudsakligen fyra grundämnen: kol, väte, qväfve och syre. All egentlig lifsverksamhet är förbunden med ett sönderfallande af dessa föreningar i enklare, och slutprodukterna af dessa kemiska omsättningar äro de jämförelsevis mycket enkla föreningarna kolsyra (kol + syre), vatten (väte + syre) och ammoniak (väte + qväfve) eller dermed nära beslägtade ämnen (t. ex. urinämne o. d.). Dessa omsättningar kunna i de flesta fall betraktas såsom syrsättningar (oxidationer), och det är de, hvilka, liksom syrsättningen (förbränningen) af kolet i en ångmaskin, utgöra källan till all den kraft, öfver hvilken de lefvande varelserna förfoga, vare sig hon yttrar sig såsom mekaniskt arbete, värme, elektrisk verksamhet eller under någon annan form. Det syre, som kräfves till denna förbränning, upptages utifrån såsom syrgas, och den kolsyra, som är en produkt af kolets förbränning, bortgår från organismen såsom kolsyregas. Ett skenbart undantag från denna regel bilda växternas gröna (klorofyllhaltiga) delar, hvilka under inflytande af solljuset - men också endast då - tvärtom sönderdela den i atmosferen alltid, om ock i ytterst ringa myckenhet, förekommande kolsyran i dess enkla beståndsdelar, nämligen kolet, som användes till uppbyggandet af växtens väfnader, och syret, som återgifves åt luften. Men denna process, som är en särskild åt bestämda organ (blad o. d.) anförtrodd förrättning, bör så mycket mindre förblandas med den verkliga andningen (hvilken har samma vigt och betydelse inom både växt- och djurverlden), som sjelfva det kemiska förloppet dervid är alldeles omvändt, i det att vid den ifrågavarande processen mera sammansatta föreningar (cellulosa, stärkelse, gummi o. s. v.) uppkomma, i stället för att vid andningen ett sönderfallande af sammansatta föreningar i enklare eger rum. En annan, dermed sammanhängande, väsentlig åtskilnad mellan dessa båda i naturens hushållning så djupt ingripande processer är den, att vid den förra samlas i förråd, så att säga magasineras, i form af "spännkraft", eller "hvilande kraft" (potentiel energi), den "lefvande kraft" (aktuella energi), som oupphörligt utströmmar från solen, då deremot vid den senare denna "spännkraft" vid lifsverksamheten åter förvandlas till "lefvande kraft" såsom mekaniskt arbete, värme, elektrisk verksamhet o. s. v. Hos de enklaste organismerna, de må vara djur eller växter, behöfvas inga särskilda redskap för andningen, ty hela kroppsytan, som är i beröring med det medium, med hvilket gasutbytet eger rum, utför denna förrättning, på samma gång som hon upptager näring och afsöndrar förbrukade ämnen. Men i samma mån de lefvande varelsernas byggnad med högre utveckling blir mera komplicerad, fördelas arbetet, och olika organ utbildas för särskilda förrättningar. Då uppträda äfven särskilda andnings-redskap (respirations-organ). Hos växterna utgöras dessa i allmänhet af mellan cellmassorna löpande kanaler eller luftgångar (intercellulargångar), hvilka hos de flesta högre växter utmynna i egendomligt bildade öppningar (klyföppningar) på bladens yta och således sätta växtens inre delar i mer eller mindre omedelbar förbindelse med den atmosferiska luften. Hos djuren äro andningsorganen af mycket olika beskaffenhet. Denna olikhet betingas i främsta rummet af det medium, i hvilket djuren lefva, eller rättare af organens beskaffenhet, om dessa organ äro afsedda för vatten- eller luftandning. Men inom hvardera af dessa båda grupper kunna tvänne olika typer för andningsredskapens byggnad urskiljas, och dessa bestämmas åter hufvudsakligen af den utveckling redskapen för näringsvätskans eller blodets kringströmning ernått; ty andningsorganens uppgift måste ju vara att bringa denna vätska och derigenom medelbart hela kroppens särskilda väfnadselement i så direkt beröring som möjligt med andningsmediet (vattnet eller luften). Hos sådana djur, som hafva ett föga utveckladt cirkulationssystem, finna vi derför ett i större delen af kroppen sig utbredande system af kanaler för vattnet (vattenkanaler hos åtskilliga lägre vattendjur) eller för luften (luftkanaler, trakeer hos insekterna). Hos de djur deremot, hos hvilka cirkulationsapparaten är mera utvecklad, uppfylles det afsedda ändamålet derigenom, att vissa med blodkärl mycket rikt försedda delar äro i direkt beröring antingen med vattnet - i fiskars och många andra vatten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
