Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anthelmintiska medel - Anthem - Anthemios - Anthemis - Anthera - Antheridium - Antherozoid - Anthesteria - Anthesterion - Anthimus - Antholithus - Anthoxanthum - Anthozon - Anthracotherium - Anthrax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anthelmintiska medel (af Grek. antí, emot,
och hélmins, mask), med., farmak., maskdödande
medel, kallar man sådana läkemedel, hvilka ega
förmågan att döda och utdrifva i menniskans
(och andra djurs) inelfvor såsom snyltgäster
lefvande maskar, t. ex. änger, spolmask,
benickemask o. s. v. De kallas äfven vermifuga
(af Lat. vermis, mask, och fugare, förjaga). Allmänt
kända maskmedel äro s. k. maskfrön (Flores Cinæ),
renfana, rotbarken af granatträdet, kusso, kamala
o. s. v. Med dylika medel drifves af allmänheten
stort ofog, i det de i tid och otid gifvas åt
barn, under förmenande att dessas sjuklighet
härleder sig från närvaron af inelfsmaskar,
hvilket dock endast mycket sällan är händelsen.
O. T. S.
Anthem, engelsk benämning på ett kyrkomusikstycke,
företrädesvis en vexelsång. Berömda "anthems" äro
Händels sorg- och kröningskantater. Jfr Antifoni
och Antienne.
Anthemios, arkitekt, från Tralles.i Lydien. I förening
med Isidoros från Milet, byggde han Sofiakyrkan
i Konstantinopel. På sex år, 532-537, fullbordade
A. denna storartade och sköna byggnad, som spelat en
vigtig rol i arkitekturens historiska utveckling och,
obetydligt förändrad, ännu qvarstår som turkisk
moské.
Anthemis, kullor, bot., växtslägte, hörande till
nat. fam. Compositæ, Syngenesia Polygamia superflua
L. Dithörande växter likna mycket sötblomstret
eller prestkragen, men skilja sig från dessa genom
sitt fjälliga blomfäste. Den märkligaste bland de
tre svenska arterna är färgkullan (A. tinctoria),
med vackra höggula blomkorgar, hvilka åtminstone
förr på landsbygden mycket användes till att färga
ylle gult. Hon är allmän på flere orter i södra och
mellersta Sverige. S. A.
Anthera, bot. Se Ståndare.
Antheridium (af Grek. antherós, blommande, med
förminskningsändelsen ídios; jfr Lat. anthéra,
ståndareknapp) är benämningen på sådana hanorgan hos
de lägre (kryptogama) växterna, uti hvilka bildas
särskilda, befruktande, vanligen sjelfrörliga
celler, antherozoider. Se vidare art. Hanorgan,
växternas.
Antherozoid (af Grek. antherós, blommande, och
zoídion, litet djur), bot. Se Antheridium och
Hanorgan, växternas.
Anthesteria, en i det forna Athen om våren, i början
af månaden Anthesterion, firad fest till Bacchi och
den ktoniske (underjordiske) Hermes’ ära. Festen
räckte i tre dagar. På första dagen tappade man det
nyjästa vinet af föregående årets skörd; på den andra
drack man i kapp deraf vid ett offentligt dryckeslag;
på den tredje högtidsdagen bragte man i lerkrukor
offer af kokade skidfrukter åt den ktoniske Hermes
och de aflidnes själar.
A. M. A.
Anthesterion (af Grek. ánthos, blomster),
blomstermånad, den åttonde månaden af det fornattiska
året, omfattande ungefär senare hälften af Februari
och förra hälften af Mars. A. M. A.
Anthimus, patriark i Konstantinopel, en af
monofysiternas förnämste ledare. Påfven Agapetus I,
som var hans ifrige motståndare, lyckades få honom
afsatt år 536. J. H. B.
Antholithus (l. Anthólithes) Brongn., paleont.,
en från den devoniska till och med den permiska perioden
bekant klaselik blom- och fruktgyttring, som gifvit
anledning till en mängd olika tolkningar, bl. a. att
hon skulle vara nära beslägtad med Orobanche. Helt
nyligen har man emellertid kommit under fund med,
att hon tillhör en numera utdöd barrträdstyp,
hvars långa bandformiga blad äro kända under namnet
Cordaites. Organet utgöres af på en axel
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
