Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostrof - Apostrofera - Apotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Apostoliska konstitutioner kallas en samling af
äldre kyrkliga föreskrifter rörande såväl presters
som lekmäns kyrkliga lif. Samlingen utgöres af 8
böcker, af hvilka de 6 första bilda ett helt för
sig och säkerligen äro författade redan i slutet
af 3:dje årh. Den 7:de boken, liksom äfven den
8:de, förskrifver sig från början af 4:de årh.,
men den sistnämnda kom dock i bruk långt senare än
den förra. De äro skrifna på grekiska, och deras
anseende har ej häller sträckt sig långt utom den
grekiska kyrkan.
Apostolisk konung, en titel, som af påfven
Sylvester II år 1000 skänktes till konung Stefan af
Ungern. Påfven Clemens XIII förnyade densamma 1758 för
Maria Teresia och hennes efterträdare såsom konungar
af Ungern.
Apostolisk kyrka, den kristna kyrkan i det lista
årh., medan hon ännu stod under apostlarnas eller deras
lärjungars ledning. Äfven den katolska kyrkan kallar
sig med detta namn.
Apostoliska män, apostlarnas lärjungar och
medhjelpare, synnerligen de som ej efterlemnat
några skrifter.
Apostoliska stolen, den påfliga regeringen.
Apostolisk succession (Lat. successio apostolica),
"apostolisk följd". Den katolska kyrkan uppställer
den fordran på giltigheten af en prestvigning, att
hon i oafbruten ordningsföljd leder sitt ursprung
från någon apostel.
Apostoliskt symbolum (Apostolisk trosbekännelse)
kallas det första och förnämsta bland de trenne
hufvudsymbola, hvilka äro allmänt antagna i hela den
kristna verlden. Det är väl icke i sin nuvarande form
författadt af apostlarna, såsom man af namnet skulle
vara frestad att antaga, men det var likväl mycket
tidigt i bruk i den äldsta kyrkan och begagnades såsom
offentlig trosbekännelse af dem, hvilka undfingo det
heliga dopet. Fullkomligt ohållbar är den af många,
särskildt inom den romersk-katolska kyrkan (sedan
4:de årh.) hyllade åsigten, att alla apostlarna,
innan de lemnade Jerusalem, skulle hafva lemnat
hvar sitt bidrag till denna bekännelse för att
derigenom åstadkomma en fast och säker trosnorm och
afvärja inbrytande villomeningar. Den apostoliska
andan är dock omisskännelig. Detta symbolum torde i
sin nuvarande form (ungefärligen densamma hos både
katoliker och protestanter) icke vara äldre än 5:te
eller 6:te årh.
J. H. B.
Apostolisk välsignelse, den välsignelse, som utdelas
af påfven, i hans egenskap af Petri efterträdare.
Apostrof (Grek. apostrofe, bortvändande). 1)
Retorisk figur, bestående deri, att en talare under
utvecklingen af ett ämne vänder sig ifrån detta och
tilltalar en närvarande person eller en frånvarande,
såsom vore han närvarande. I minnestalet öfver Luther
nyttjar Tegnér denna figur, då han efter åtskilliga
betraktelser öfver tidsandan och tidsförhållandena
afbryter sig sjelf med orden: "Förlåt mig, ädle
Luther!" - 2) Skriftecken, ett komma i radens öfre
kant (’), hvarmed betecknas, att en eller flere
bokstäfver eller en hel stafvelse blifvit utelemnad,
t. ex, sad’ i st. f. sade.
A. M. A.
Apostrofera (jfr Apostrof), förse ett ord med
utelemningstecken; retor., i ett tal ställa sina
ord till en frånvarande, såsom vore han närvarande;
bryta ut i häftighet mot någon.
Apotek (Grek. apoteke, magasin, bod, varulager),
anstalt för läkemedels beredning och försäljning. Det
ligger i sakens natur, att handeln med läkemedel i
allmänhet icke kan kontrolleras af förbrukaren, för
hvilken emellertid deras duglighet och riktighet äro
af största vigt. I några få land, såsom i allmänhet
i Nordamerikas Förenta stater och uti Irland, är dock
läkemedelshandeln lika fri som hvarje annan borgerlig
näring; men i de flesta är den föremål för en särskild
preventiv lagstiftning. Bestämmelserna dervid äro
i allmänhet olika för partihandeln, droghandeln,
och för detaljhandeln, hvilken sistnämnda tillhör
apoteken. I Sverige är dock all läkemedelshandel
förlagd till apoteken; någon från apotek skild
droghandel finnes icke.
Det sätt, hvarpå apotekslagstiftningen i Europas olika
stater förverkligat det afsedda skyddet, är olika,
men kan i allmänhet hänföras till 2 hufvudgrunder:
antingen lemnar staten öppet för hvar och en,
som uppfyller lagstadgad qvalifikation af
yrkesskicklighet, att fritt drifva sitt yrke,
med eller utan andra vilkor, försigtighetsmått
och kontroller; eller ock bestämmer han apotekens
antal och fördelning, reglerar yrkesutöfningen
noga genom farmakopé, medicinaltaxa och andra
lagar och öfvervakar genom kontroller de gifna
föreskrifternas efterlefnad. Efter den förra
principen är apotekareväsendet ordnadt i Frankrike,
Belgien, Holland, i allmänhet i Schweiz’ franska kantoner,
Spanien, Portugal, Storbritannien samt staterna
New-York och California i Nordamerika. De vilkor,
förutom utöfvarens yrkesskicklighet, hvilka staten
uppställer, samt kontrollerna deröfver äro inom denna
grupp till omfång och verkan betydligt olika.
Den sistnämnda anordningen - "privilegie- eller
koncessions-systemet" - är gällande i de skandinaviska
landen, alla Tysklands stater, Österrike-Ungern, i
allmänhet Schweiz’ tyska kantoner, Italien, Ryssland,
Grekland och Rumänien.
Föreskrifvande af läkemedel samt deras beredning
och försäljning - således läkarens och apotekarens
verksamhet - voro från början öfver allt förenade. Så
var förhållandet i hela den antika verlden. Först
under medeltidens muhammedanska kultur lära några
särskilda apotek uppstått. Den första anstalten af
detta slag säges hafva blifvit inrättad af kalifen
El Mansur i Bagdad omkr. 750 e. Kr. I Europa var det
genom den medicinska skolans i Salerno inflytande,
som läkarens och apotekarens yrken åtskildes. Apotek
funnos i Italien åtminstone i början af 1200-talet,
och i kejsar Fredrik II:s medicinallag af 1224 är
skilnaden tydligt uttalad. Från Italien öfverflyttades
principen till Tyskland. Apotek uppkommo småningom
i det tyska rikets städer: i Wien och Prag mot
slutet af 1200-talet, i den schwabiska riksstaden
Esslingen omkr. 1300, i Ulm 1364, i Nürnberg
1378. Apoteksinstitutionen spred sig derifrån öfver
hela Europa och reglerades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
