- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 1. A - Barograf /
949-950

(1876) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arabiska siffror - Arabiska språket - Arabiska viken. Se Röda hafvet - Arabiskt gummi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de skola hafva varit i bruk sedan urminnes tid, men
fördes af araberna till vesterlandet. Från Spanien,
der de först användes, kommo de, sannolikt i 10:e
årh., genom den lärde Gerbert (sedermera påfve under
namnet Sylvester II) till Frankrike. Ännu i slutet
af 12:te årh. hade de dock ej ens bland köpmännen
helt och hållet utträngt de romerska siifrorna. I
offentliga inskrifter förekomma arabiska taltecken
först från det 14:e årh., i urkunder sällan före
det 15:de.

Arabiska språket tillhör den s. k. semitiska
språkstammen och är ett af de rikaste, mest utbildade
och genom sin literatur märkvärdigaste af alla
språk. Vår kunskap om detsamma sträcker sig ej
synnerligen långt bortom Muhammeds tid. Redan då (i
slutet af 6:te årh.) började arabiskan - inom hvilken
förut funnos två hufvuddialekter, den himjaritiska,
(i Jemen) och den kureisjitiska (i nordvestra
Arabien) - att utbildas till skrifspråk, hvarvid
den sistnämnda dialekten blef den herskande. Under
de närmaste århundradena efter profeten riktades
äfven det arabiska alfabetet med nya bokstäfver
och fick slutligen 28 i stället för de 16, som det
länge hade. - Det arabiska språket studerades fordom
i allmänhet endast som ett hjelpmedel för att vinna
en grundligare kännedom om hebreiskan. Numera idkas
dock dess studium i allmänhet äfven, och icke minst,
på grund af den arabiska literaturens egen stora
vigt och betydelse. De mest betydande härdarna för
arabiska språkstudier äro Paris och Leipzig. Bland
de många arbetena i arabisk språkkunskap må här
nämnas Grammaire arabe (1810, 2:dra uppl. 1831) af
Silvestre de Sacy, med särskildt utgifna tillägg af
Fleischer; Grammar of the arabic language (1813)
af Lumsden; Grammatica critica linguæ arabicæ
(1831) af Ewald. Andra författare på detta område
äro Rosenmüller, Tychsen, Caspari, i förträfflig
engelsk bearbetning af Wright (London 1874),
Schier, Göschl och Lagus (Helsingfors 1869). En
senare utveckling af det arabiska språket är den
s. k. vulgär-arabiskan. Till denna höra de arabiska
dialekterna i Egypten, Berberiet m. fl. andra land,
för att icke nämna den förskämda halft italienska,
halft arabiska dialekt, som talas på Malta. Dessa
dialekter äro på ett förtjenstfullt sätt behandlade
i Grammaire arabe vulgaire pour les dialectes
d’Orient et de Barbarie
(1824) af Caussin de
Perceval och i Traité de la langue arabe vulgaire
(1848) af sjeik Tantavy. På vulgär-arabiska, hvars
grammatik blifvit behandlad jämväl af Bellemare,
Winckler, Ph. Wolff, Wahrmund, Newman m. fl., äro
berättelserna i "Tusen och en natt" och en del andra
skrifter af lättare innehåll. - Bland lexikaliska
arbeten må nämnas Thesaurus linguæ arabicæ (1632)
af Ant. Giggeius samt ordböcker utgifna af Golius
(1653), Edm. Castellus (1669), Freytag (1830-37),
Kazimirski de Biberstein (1845-60) och Berggren
(Guide français-arabe vulgaire des voyageurs etc. Upsala
1844). - Bland arabiska ordboksförfattare må nämnas
Djeuhari och den bekante Firuzabadi (d. 1414),
författare till Al-Kamus ("Oceanen"), som
blifvit öfversatt till flere språk och
flere gånger utgifvet. - Det arabiska språkets metrik
har blifvit behandlad af de Sacy, Ewald (1825) och
Freytag (1830).

Arabiska viken. Se Röda hafvet.

Arabiskt gummi, Gummi arabicum, farmak., är ett
i handeln förekommande gummi af något vexlande
utseende. Det allra bästa arabiska gummi fås från
Kordofan, uti den inre delen af nordöstra Afrika,
och består af stycken i storlek från en valnöts till
en ärts eller ännu mindre. Dessa stycken äro vanligast
af en ägglik eller sferisk form, sällan maskformiga;
de obrutna ytorna äro rundade, men de brutna sidorna
kantiga. Gummistyckena äro öfverkorsade af en
mängd sprickor, brytas lätt och visa gulglänsande,
stundom iriserande (i regnbågens färger skiftande)
brottytor. Det inre är ofta mindre söndersprucket än
den yttre delen. Vid + 100° ökas sprickornas antal,
och gummit blir ytterst sprödt. I fuktig luft upptager
det långsamt omkr. 6 proc. vatten. Det löses i lika
delar vatten, långsamt vid vanlig, hastigare vid
förhöjd temperatur, till ett tjockt klibbigt slem, som
reagerar surt och falles af alkohol, synnerligast vid
närvaro af mineralsyror och salter. Smaken är fadd och
slemmig. Egentlig vigt: 1,35-1,60. Det allra finaste
gummi arabicum är fullkomligt klart och färglöst
eller nära nog snöhvitt. Det är egentligen detta,
som är afsedt för medicinskt behof. Mindre goda
och sämre slag hafva en gulaktig till rödgul eller
brunaktig färg af större eller mindre styrka och
äro vanligen mer eller mindre orenade af främmande
ämnen, såsom barkstycken, vedsplittror, växtdelar,
sand o. d. Det mesta och bästa gummi arabicum fås
af Acacia verek Guillem. & Perrot., ett träd af
20 fots höjd, som bildar vidsträckta skogar å de
sandiga höjderna norr om Senegalfloden i vestra
Afrika. Dess namn bland negrerna der är verek. Samma
träd finnes äfven i södra Nubien, Kordofan och i
trakterna kring öfre Atbara, en biflod till Nilen,
hvarest dess namn är hashab. Gummit, som sannolikt
uppkommer genom omsättning af märgstrålarnas celler,
framqväller efter regntidens slut ur den gråa
barkens sprickor eller genom inskärningar, gjorda
i densamma. Klumparna torka på trädet och aflossas
af insamlarna med en viss försigtighet, på det att
oreningar må förekommas. Gummit från östra Afrika
föres till största delen till Nilen och utför denna
till Kairo, der det sorteras och sedermera öfver
Alexandria sändes till Europa. En obetydlig del föres
till Suakin vid Röda hafvet och vidare till Sues och
Kairo (jfr Senegal-gummi). Den årliga utförseln af
gummi arabicum från Egypten vexlar mellan 50 och 70
tusen centner. Detta gummi består till allra största
delen af sur arabinsyrad kalk jämte obetydligt af
arabinsyradt kali och magnesia (se Arabin). Kalken
utgör endast 3 procent.

Arabiskt gummi nyttjas i medicinen såsom ett
slemmande, täckande, retningsstillande medel. Dess
näringsvärde är mycket ringa, emedan det inom
organismen knappt i någon mån förvandlas till socker
och föga upptages. Dess farma-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:20:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaa/0949.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free