Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arad - Aradus - Arafat - Arago
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Midt emot på andra sidan floden ligga köpingen
Nya A. (4,800 innev.) och den bekanta fästningen
Arad, båda hörande till Temesvar-komitatet. Denna
fästning spelade en vigtig rol under kriget 1849. Den
österrikiske generalen Berger försvarade sig der
i flere månader mot ungrarna, tills han d. l Juli
måste kapitulera. Derifrån utgick ock samma år
Kossuths berömda proklamation. I Aug. sammanträdde
der riksdagen. Ryssarna belägrade derpå staden och
fästningen, som på Görgeys befallning inom kort
öfverlemnades till dem. I A. blefvo i Oktober 1849
många ungerska statsmän och generaler afrättade.
Aradus (Arvad), den nordligaste och tillika en af
de äldste bland Feniciens städer. Staden, som låg på
en liten ö utanför kusten, var omgifven med en mur
af väldiga stenblock om 13 till 16 fots längd. Af
denna mur finnes ännu en del i behåll. Lydande
under Aradus voro de båda midt emot på fasta
landet belägne städerna Antaradus (nu Tortosa) och
Marathus (nu Amrit), af hvilken senare märkvärdiga
byggnadslemningar finnas qvar. På deir ö, der Aradus
stod, ligger nu byn Ruad, med 3,000 innev., som lefva
af fiske och sjöfart.
Arafat, en granitklippa nära Mekka. På den uppstiga
hvarje år tusentals pilgrimer.
Arago [arragå]. 1) François Jean Dominique, fransk
astronom, matematiker och statsman, f. 1786 i
Estagel nära Perpignan, d. 1853 i Paris. Vid 17
års ålder ingick han som lärjunge vid Polytekniska
skolan i Paris, utnämndes 1805 till sekreterare
vid "Bureau des longitudes" samt observatoriet
och sändes kort derpå att i förening med Biot
och tvänne spaniorer, Chaix och Rodriguez,
till Formentera fortsätta en af Delambre och
Méchain emellan Dünkirchen och Barcelona utförd
meridianmätning. Innan A. hann afsluta detta med
många svårigheter och mödor förbundna uppdrag,
utbröt krig emellan Spanien och Frankrike. Han
blef då ansedd som spion och fängslad. Först 1809
återkom han, efter åtskilliga äfventyr och motgångar,
till sitt fädernesland. S. å. utnämndes han till
ledamot af franska vetenskapsakademien och till
professor i analytisk matematik vid Polytekniska
skolan samt öfvertog jämte Gay-Lussac redaktionen
af "Annales de physique et de chimie". Mest
frejdad blef A. genom sina undersökningar om
ljusets interferens och polarisation, om den
elektriska strömmens magnetiska verkningar och
om den s. k. rotationsmagnetismen. Öfver dessa
och andra ämnen utgaf han en mängd afhandlingar,
intagna i "Annuaire du Bureau des longitudes",
"Annales de physique et de chimie", "Mémoires de
l’Institut" m. fl. Han utgaf äfven Eloge historique
d’Alexandre Volta(1833), Astronomie populaire (1834,
2:dra uppl. 1865), Leçons d’astronomie (1834, 5:te
uppl. 1849). Sistnämnda arbete är öfversatt till
svenska under titeln "Om himmelskropparna och deras
rörelse, eller de första grunderna af astronomien,
populärt framställda" (1844). Aragos populära
föredrag utmärka sig genom stor klarhet och tydlighet, på
samma gång som de vittna om lärdom och grundlighet.
Hans Eloges öfver åtskilliga aflidna
medlemmar af franska vetenskapsakademien hafva
genom sin klassiska formfulländning och skönhet
beredt honom ett framstående rum bland Frankrikes
utmärktaste prosatörer. Hans Oeuvres complets
utgåfvos af Barral (1854-62). A. blef 1830 franska
vetenskapsakademiens ständige sekreterare. - Äfven
uti det politiska lifvet spelade han en betydande
rol. 1831 blef han deputerad, slöt sig såsom
sådan till yttersta venstern och utmärkte sig som
en framstående talare i ekonomiska, tekniska och
till undervisningsväsendet hörande frågor. Efter
februarirevolutionen 1848 valdes han till medlem af
den provisoriska regeringen och utnämndes till krigs-
och sjöminister. På denna post var A. kraftigt verksam
för ordningens upprätthållande; han höll tillbaka
de socialistiska sträfvandena och stod i spetsen
för de republikaner, hvilka i de nordamerikanska
fristaternas samhällsordning sågo idealet för
ett fritt statsskick. Genom sin popularitet
lyckades han förmå den missnöjda befolkningen i
depart. Pyrénées orientales att afstå från våldsamma
mått och steg. I presidentskapsfrågan var A. städse
en ifrig motståndare till Louis Napoleon och vägrade
att aflägga ed till honom efter statskuppen 1851. -
A. var förtrogen vän till Alexander von Humboldt.
2) Jacques Etienne Victor, den föregåendes
broder, fransk skriftställare, föddes 1790
i Estagel. Han deltog åren 1817-20 i den
verldsomsegling, som med skeppen "Uranie" och
"Physicienne" företogs under befäl af Freycinet.
Efter återkomsten sysselsatte han sig (dels i Bordeaux
och dels i Toulouse) med literära arbeten och
blef 1835 styresman för teatern i Rouen, hvilken
befattning han 1837 nödgades frånträda, emedan
han hade mist synförmågan. Detta hindrade honom
dock ej från att skrifva. Bland hans arbeten
må nämnas Promenade autour du monde pendant les
années 1817-20 (1822) och Souvenirs d’un aveugle
(1838), öfvers. på svenska under titeln "Minnen af en
blind, eller romantiserad resa kring jorden" (1844).
Oaktadt sin blindhet företog han 1849, i spetsen för
en skara guldsökare, en resa till Kalifornien, men
blef af sina följeslagar qvarlemnad i Valparaiso.
Sedan han året derpå återkommit till Frankrike,
författade han Voyage d’un aveugle en Californie et
dans les regions aurifères (1851) och senare
Une vie agitée (1853). A. skref äfven vaudeviller
och dikter samt utgaf belletristiska journaler.
Under en ny resa dog han i Brasilien 1855.
3) Etienne Vincent, de båda föregåendes yngre
broder, fransk teaterförfattare, föddes 1803
i Perpignan. Under restaurationen biträdde han
vid undervisningen i Polytekniska skolan i Paris,
men egnade sig snart uteslutande åt literaturen.
Sitt första stycke, Stanislas, skref han 1822.
Det gjorde lycka och följdes snart af andra,
hvilka till stor del voro skrifna af en eller två
medarbetare. Ett icke ringa antal af dessa stycken
äro öfversatta på svenska och uppförda i Sverige;
så Le cousin Frédéric (under titeln "Correspondensen,
eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
