Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arianer - Arianism. Se Arianer - Ariano - Arianska striden. Se Arianer - Arica - Ariccia - Arici - Aridium - Ariége - Ariel - Arier - Aries, Lat. "vädur", astr. Se Djurkretsen - Arietta, musikt. Se Aria - Arild - Arilds tid - Arimasper - Ariminum - Aringsås - Ario-europeisk - Arion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
marna, längst hos longobarderna, hvilka först under
konung Grimoald (d. 671) öfvergingo till den katolska
tron.
J. H. B.
Arianism. Se Arianer.
Ariano, stad i den italienska prov. Avellino, n.ö. om
Neapel, 2,340 f. öfver hafvet, mellan floderna Calore
och Tribaldo. 12,742 innev. (1871). I dess granskap
ligger en för sina svafveldunster märkvärdig sjö,
Lago d’Ansante.
Arianska striden. Se Arianer.
Arica, kuststad i peruanska
prov. Moquegua. Omkr. 4,000 innev. Genom den
jordbäfning, som d. 13 Aug. 1868 förhärjade större
delen af den syd-peruanska kusten, förstördes
A. nästan fullständigt. Åter uppbygdt, är det nu af
ganska stor betydelse som hamnplats för Bolivia och
södra Peru. Under spaniorernas herravälde räknade
A. 30,000 innev.
Ariccia [ari´tsja], liten stad uti Italien, s.ö. om
Rom, vid Appiska vägen, härligt belägen vid foten
af Albano-berget. Det har en vacker kyrka (uppförd
af Bernini 1664), en praktfull jernvägstunnel (byggd
åren 1846–53) och ett gammalt palats, omgifvet af en
park med mycket åldriga träd. A. intar samma plats,
som det forna Aricia, en af Latiums äldste städer,
hvilken, efter tappert försvar för sin frihet,
slutligen blef romersk koloni och, år 438 f. Kr.,
municipium. I nejden af A. fans en helig lund med ett
åt den aricinska Diana invigdt tempel. – 1872 gjordes
vid gräfningar derstädes rika fynd af vaser, redskap,
vapen m. m.
Arici [aritji], Cesare, italiensk skald, f. 1782 i
Brescia, d. 1836. Han var professor först i historia
och literatur, sedermera i latinska språket vid
lyceum i nämnde stad. Bland hans dikter märkas La
coltivazione degli olivi (1808), La pastorizia (1814)
och Lorigine delle fonti. Hans Opere (i 6 bd) utkommo
i Brescia 1818 och (i en mycket förbättrad upplaga)
i Padua 1858.
Aridium, kem., benämndes af Ullgren ett 1850 i
kromjern från Rörås funnet, förmodadt nytt element,
som af Bahr 1852 visades vara endast jern, förorenadt
af litet fosfor och sannolikt äfven af krom.
P. T. C.
Ariége [ariesch] 1) Flod i södra Frankrike. Hon rinner
upp på Col de Puy-Moren i Pyrenéerna, genomflyter
depart. Ariége och Haute-Garonne, upptager Arget, Lers
och Lèze samt mynnar ut i Garonne, vid Pinhaguel,
s. om Toulouse, efter ett lopp af 9 mil, hvaraf
nära 5 äro segelbara. - 2) Departement
i sydvestra Frankrike, på gränsen mot Spanien. Arealen 88,9
qv.-mil. 246,298 innev. (1872), till en del af
baskisk härkomst. Södra delen af A. uppfylles af
Pyrenéerna, hvilkas högsta toppar nå öfver snögränsen
(t. ex. Montcalm. Maladetta). Klimatet är i n. mildt,
i s. ytterst vexlande. Betesrika bergdalar främja
boskapsskötseln. Åkerbruket lemnar produkter utöfver
landets behof. Många varma källor finnas. A. är rikt
på mineral: jern, stenkol, gips, alabaster, marmor,
jaspis m. m. Hufvudstad: Foix.
Ariel, Hebr., "Guds lejon", namn på flere personer
i Gamla Testamentet, äfven på Jerusalem såsom den
obetvinglige hjeltestaden. I den senare demonologien
betecknar A. en vattenande; hos Shakespeare (i "Stormen")
en luftande. Enligt andra skalder är han oskuldens ängel.
G. O. L.
Arier, gemensamt namn på de fornindiska och
fornpersiska folken (inder och eranier). Se Ariska
språk.
Aries, Lat., "vädur", astr. Se Djurkretsen.
Arietta, musikt. Se Aria.
Arild, Arilds fiskläge, Arils läge l.
Arilsläje (såsom det vanligen uttalas), är ett af de många
fisklägena vid Kullabergets fot. Det ligger i Brunnby
socken, Luggude härad, Malmöhus län och lyder under
det Gyllenstjernska fideikommisset Krapperup. Vid
A., bekant för sina natursköna omgifningar, är
fångstplatsen för den omtyckta Kulla-sillen.
J. H.
Arilds tid, "fra (från) Arilds tid", ett i Danmark
ofta, i Sverige stundom, förekommande talesätt,
betydande "från urgammal tid". Uttryckets ursprung och
härledning känner man ej med visshet. Ej osannolik är
den tydning, enligt hvilken "Arild" är en förvridning
af det tyska "uralt" (urgammal).
Arimasper, ett sagolikt folk, omtaladt hos de
gamle grekerna. Enligt Herodotos voro de enögda och
tillhörde en skytisk stam samt lefde i ständig strid
med de guldvaktande griparna. Sannolikt grundar sig
sägnen om Arimasperna på berättelser om guldgräfvande
folk i Asien, vid Ural eller Altai.
Ariminum, det gamla namnet på staden Rimini. Se d. o.
Aringsås, socken i Småland, Kronobergs län, Allbo
härad. Arealen 9,919 tnld, hvaraf 1,377 tnld sjö. 36
ofm., 27 5/8 fm. mtl. 1,432 innev. (1874). Annex till
Lekaryd, Vexiö stift, Allbo kontrakt.
Ario-europeisk är ett namn, som man på senaste tider
föreslagit för den stora språkstam, som eljest hos
oss och i andra land, utom Tyskland, vanligast
kallas den indo-europeiska (se d. o.) och äfven
med andra namn kallas den ariska, indo-germanska,
jafetiska m. m. Namnet "ario-europeisk" är också
bland alla de föreslagna det mest lämpliga,
såsom angifvande den stora språkstammens båda
hufvudgrenar, den ariska och den europeiska, och
förtjenar derför att blifva allmännare antaget. -
Ario-europeer har man äfven börjat kalla det
urfolk, som talat det ario-europeiska grundspråket.
Fr. L-r.
Arion, grekisk skald och citterspelare från Lesbos,
lefde omkr. 600 f. Kr. Han vistades en längre tid hos
sin vän och gynnare Periander, envåldsherskare i den
doriska staden Korint, och diktade till följd deraf
på den doriska munarten, fastän han var æolier till
härkomsten. Arions namn är fäst vid den konstfulla
utbildningen af den gamla dityramben, en vild,
regellös festsång till Dionysos’ ära. A. skall hafva
skilt satyrerna, Dionysos-följets representanter,
från den egentliga chören och låtit denna, 50 personer
stark, symmetriskt uppställd kring gudens rykande
altare, i allvarliga vexelsånger sjunga Dionysos’
öden, hvarvid satyrerna, under munter dans, med mimik
och ord inledde den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
