Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arkeologi - Arkeologiska kongresser - Arkesilaos. Se Arcesilaus - Arketyp - Arkiater - Arkimandrit - Arkipelag - Arkitekt - Arkitektonik - Arkitektur - Arkitektur-måleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Arkeologi (af Grek archaios, gammal, och lógos,
tal, lära), vetenskapen om det forna, fornkunskap,
fornforskning. Se Biblisk, Klassisk, Kristlig och
Jämförande fornkunskap. - Arkeolog, fornkunnig,
fornforskare. - Arkeologisk, till fornkunskapen eller
fornforskningen hörande.
Arkeologiska kongresser. Sedan lång tid tillbaka hafva
i flere land hållits sammankomster för behandling af
arkeologiska spörsmål. Dessa möten antogo småningom
en internationel karakter, och vid det italienska
naturforskaresällskapets sammanträde i La Spezzia
1865 stiftades, på förslag af Gabriel de Mortillet,
en internationel kongress för förhistorisk antropologi
och arkeologi. Allmänna möten hafva sedan hållits
i Neufchâtel 1866, Paris 1867, Norwich och London
1868, Köpenhamn 1869, Bologna 1871, Bruxelles 1872
och Stockholm 1874. Nästa möte är utsatt att hållas
i Budapest 1876.
Arkesilaos. Se Arcesilaus.
Arketyp (af Grek. archetypos, första prägeln), urbild,
mönster; urskrift, original.
Arkiater (Lat. archiater l. -atrus, af Grek. archi och
iatrós, läkare), förste läkare, öfverläkare. I Rom
funnos under kejsartiden dels archiatri palatini, som
voro lifmedici hos kejsarna och af hvilka den förste,
så vidt man känner, var Neros lifmedikus Andromachus;
dels archiatri populares, som bildade ett "collegium
archiatrorum", inrättadt under Valentinianus I
och Valens (364-375 e. Kr.). Dessa senare voro 14,
en för hvarje af de olika stadsdelarna, och hade
till uppgift att kostnadsfritt vårda fattiga sjuka;
måhända hade de äfven uppsigt öfver andra läkare och
öfver den medicinska undervisningen.
I Sverige finner man för konungarnas lifmedici titeln
"archiater" redan i början af 1600-talet. Doktor
Kasper Fidlerus, bördig från Königsberg, blef arkiater
hos Karl IX och sedermera, 1612, hos Gustaf II
Adolf. Doktor Gregoire Francois Duriez, från Artois,
blef 1655 Karl X Gustafs lifmedikus och afgaf d. 24
Mars 1663 sin "försäkring" såsom "archiater et
primarius doctorum" samt blef s. å. ordförande i
det då inrättade "Collegium medicorum". De siste,
som i Sverige buro titeln arkiater, voro friherre
Kristian Ehrenfried von Weigel, ordförande i
Sundhets-kollegium, förste arkiater 1818; Pehr von
Afzelius, professor i Upsala, förste arkiater 1818;
samt Erik af Edholm, ordförande i Sundhets-kollegium,
förste arkiater 1842, d. 1856. - I Finland qvarstår
arkiaters-värdigheten ännu.
Jhm.
Arkimandrit (af Grek. archi och mándra, inhägnad,
kloster), öfverabbot, kallas i den grekisk-katolska
kyrkan uppsyningsmannen öfver ett antal abbotar
och kloster. Samma titel nyttjas äfven af
öfverabbotarna bland de unerade grekerna i
Polen, Galizien, Siebenburgen, Ungern, Slavonien
och Venedig, ja t. o. m. af några abbotar
på Sicilien, emedan de sicilianska klostren
ursprungligen tillhörde den grekiska kyrkan.
G. O. L.
Arkipelag (af Grek. archipélagos, "det förnämsta
hafvet"), geogr., beteckning för en större samling öar
äfvensom för det haf, som omsluter dem. Företrädesvis
menar man med arkipelagen den Grekiska arkipelagen,
d. ä. den stora ögruppen (och hafvet) emellan Mindre
Asien, Turkiet och Grekland. Se Egeiska hafvet.
Arkitekt (Fr. architecte, af Grek. architékton,
byggmästare). 1) En person, som vetenskapligt studerat
byggnadskonsten i hennes helhet och praktiskt utöfvar
henne genom uppgörandet af ritningar samt ledandet
och öfvervakandet af dessas utförande o. s. v. - 2)
En tjensteman, hvars åliggande det är att uppgöra
eller granska ritningar till offentliga eller
enskilda byggnader, hafva tillsyn öfver åtskilliga af
kronans hus och byggnader o. s. v. (slottsarkitekt,
jernvägsarkitekt. stadsarkitekt m. fl.). Jfr
Öfverintendents-ämbetet. - I det vanliga språkbruket
skiljer man emellan arkitekt och byggmästare, i
det man med byggmästare menar en person, som är
kunnig i byggnadskonstens teknik och förstår att
utföra arkitektens ritningar, men som icke sjelf
uppgör sådana. Svenska läroanstalter, hvilka lemna
undervisning bl. a. i byggnadskonst och byggnadslära,
äro det med Akademien för de fria konsterna
förenade läroverket, vidare Teknologiska institutet,
Slöjdskolan i Stockholm och Chalmersska slöjdskolan
i Göteborg m. fl.
Arkitektonik, byggnadskonst; konsten att uppföra
en vetenskaplig lärobyggnad eller ett system;
systemlära. - Arkitektonisk, som har afseende
på byggnadskonsten, öfverensstämmande med
byggnadskonstens lagar och väsen.
Arkitektur, byggnadskonst; byggnadssätt. Se
Byggnadskonst.
Arkitektur-måleri, den art af målarekonsten,
som till hufvudföremål för framställningen väljer
byggnadskonstens alster, hälst det yttre (exteriören)
eller det inre (interiören) af en byggnad, men äfven
hela byggnadsgrupper och stadsdelar (hvadan det
stundom är svårt att uppdraga en skarp gränslinie
mellan arkitekturbilden och den arkitektoniska
prospekten eller veduten). Arkitektur-målaren,
hvars konstart lämpar sig för såväl gouache- och
aqvarell- som oljemålning, måste vara herre öfver både
linie- och luftperspektivet samt klart känna hvad som
är det karakteristiska för just det byggnadsverk han
vill framställa. Staffage af menniskofigurer behöfves
här bättre än t. ex. i stämningslandskapet, emedan
arkitekturbilden annars lätt blir abstrakt och torr,
hvarjämte detta staffage äfven gifver åskådaren
en måttstock för bedömandet af den framställda
byggnadens storlek. - Arkitektur-måleriet, som hos
de gamle grekerna och romarna var allmänt och högt
drifvet såsom väggprydnad i rum och och pelaregångar
m. m. samt derefter stundom nyttjades till bakgrund
i figurtaflor, tog först med bröderna van Eyck
(omkr. 1425) ett afgörande steg framåt. Såsom en
särskild konstart framträdde det likväl ej förr än
på 1600-talet hos nederländarna med Neefs, far och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
