Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 1. A - Barograf / 1067-1068 (1876) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arkitektur-måleri - Arkitrav - Arkiv

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

son, Steenwyck d. y., E. de Witte m. fl. samt i det
följande årh. i den venetianska skolan med Canale,
Bellotto (Canaletto) m. fl. - Bland senare tiders
mera framstående arkitektur-målare nämna vi här
endast italienarna Migliara och Bisi; fransmännen
Granet, Ouvrié och Villeret; holländaren Bosboom;
belgiern Bossuet; engelsmännen Haghe, Prout,
Roberts och Mackenzie; tyskarna Schinkel, Quaglio,
Beyer, Hasenpflug, Ainmüller, Pulian, Gerhardt,
R. Alt och Gräb; dansken H. Hansen; norrmannen
Lerche; svenskarna Limnell, Palm och Scholander.
R-n.

Arkitrav (af Grek. prefixet archi och Lat. trabs,
bjelke), "hufvudbjelke", Grek. epistýlion, byggnadsk.,
kallas den omedelbart på kapitalet hvilande och
således underste delen (A) af ett antikt taklistverk
(entablement, se d. o.). För ögat ter arkitraven
sig såsom en enda sammanhängande tvärbjelke, men
är i verkligheten sammansatt af flere starka stenbjelkar,
som räcka från den ena kapitälmidten till den andra
och förena kolonnraden till ett helt. (Rätteligen

borde hvar och en af dessa bjelkar kallas en arkitrav.)
Den doriske arkitraven är slät, men i den joniske och den
korintiske stilen är han delad i två eller tre öfver
hvarandra lindrigt utskjutande lister. Jfr Arkivolt.

Arkiv (af Grek. archeion, öfverhetsbyggnad, rådhus),
urkund-samling; byggnad eller rum, der urkunder och
handlingar förvaras; ämbetsverk, som vårdar dylika. -
Man kan skilja mellan offentliga och enskilda,
stats-, kommun-, provins-, härads-, socken-, stads-
och familj-arkiv o. s. v.

Israeliter, greker och romare bevarade sina vigtiga
urkunder i templen, de äldste kristne likaledes sina
i kyrkorna. Påfvarna och den katolska hierarkien
hafva infört bruket af arkiv; de andliga i Tyskland
och Frankrike anlade sådana vid biskopssätena och i
klostren. Karl den store började samla ett arkiv, men
i allmänhet äro de kungliga och furstliga arkiven ej
äldre än från 1200-talet. Stadsarkiv började uppstå
på 1100-talet. Det forna tyska riket egde arkiv i
Wien, Mainz, Regensburg och Wetzlar. Rika och af stor
vigt äfven för Skandinavien äro Tyska ordens arkiv i
Königsberg och Hansans i Lübeck. De mest betydande
arkiven äro eljest de, som finnas i Rom, Venedig,
München, Paris, London, Simancas (i Spanien),
Dresden, Berlin och Moskva, de svenska och norska
riksarkiven, det danska geheimearkivet o. s. v.

Det engelska riksarkivet är för äldre tider vida
rikare än något annat, t. o. m. än det franska. I
vissa fall står dock möjligen Venedigs arkiv framför
t. o. m. det engelska. - Frankrike är emellertid den
enda stormakt, som eger en efter fasta grundsatser
genomförd och förträfflig ordning i sitt
arkiv-väsende. Icke allenast arkiven i hufvudstaden,
utan äfven alla departements- och kommun-arkiv äro
väl ordnade och ställda i samband med hvarandra
under central ledning. Öfver departementsarkiven
och deras delar finnes en tryckt allmän öfversigt
och derjämte en generalkatalog öfver kapitularierna.
Upprättandet af summariska inventarier eller
repertoarer öfver departements-arkiven är nästan
fullbordadt. Dylika förteckningar finnas ock redan
öfver en stor del af kommun-arkiven, och afskrifter
af de historiskt vigtiga finnas hos arkiv-direktionen
i Paris. Arkiv-väsendet förestås, under inrikesministerns
ledning, af en egen teknisk byrå, hvars föreståndare är
en fackman och vid hvars sida står en central
arkiv-kommission, i hvilken utmärkta häfdatecknare
och fornforskare hafva plats. Arkiv-direktören
biträdes äfven af en kontrollerande myndighet,
bestående af fyra general-inspektörer, som ega att
öfvervaka gifna föreskrifters verkställande i
departementen. Riks- eller national-arkivet i Paris
förvaltas särskildt under undervisningsministern.
National-arkivet skapades 1789 och förklarades 1808
för franska rikets centralarkiv. - I Tyskland finnes
ingen motsvarighet dertill: dess arkiv, äfven Preussens,
befinna sig i vida mindre tillfredsställande skick.
Ehuru de preussiska arkivens centrala ledning påbjöds
redan år 1810, är föga gjordt för att komma å stad
önskvärdt sammanhang med de kommunala arkiven,
som äro öfverlåtna åt de kommunala myndigheterna
och ofta i stor oordning. Bajern ensamt utgör ett
hedrande undantag: dess arkiv äro särdeles väl ordnade
både till förvaltningens och vetenskapens tjenst. I
Tyskland tillhöra orts-arkiven staten; i Frankrike
kallas de väl departements-, kommun-arkiv o. s. v.,
men äro dock statens egendom, hvadan skilnaden är
endast skenbar. I Bajern äro de deremot kommunernas
egendom. - Sverige är rikt på urkundsskatter,
både offentliga och enskilda, framför allt vårt
riksarkiv, men vårt arkivväsende befinner sig i
ett långt ifrån tillfredsställande skick (jfr
Riksarkiv och Geheimearkiv). - Staten bör sörja såväl
för ordnandet af arkiv-väsendet som för bildandet af
dertill skickliga personer.

Arkivarierna (arkivernas föreståndare) och de
biträdande tjenstemännen hafva till hufvuduppgift
att, såsom det heter i den nya instruktionen för
svenska riksarkivet af d. 23 Dec. 1874, "vårda, ordna
och förteckna handlingarna, för att vid förefallande
behof vare sig för staten eller för enskilda hållas
tillgängliga". Arkiv-ämbetsmännen hafva derför att
upprätta alla slags förteckningar, summariska och
detaljerade, sak- och namnregister.

Arkiv-vetenskap är den systematiska framställningen
af de för arkivs inrättning och förvaltning gällande
grundsatserna. För utbredandet af sådana insigter och
danandet af dugliga arkiv-tjenstemän har Frankrike
äfven en förträfflig inrättning i den s. k. "Ecole
des chartes", som stiftades 1821, ställdes i samband
med riksarkivet 1829 och ytterligare omorganiserades
1846. Undervisningsministern har högsta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>