Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Armstrongs-kanonen - Armstrongs hydro-elektricitetsmaskin - Armveck - Arnæs - d'Arnaud, François Thomas Marie Baculard - Arnaud, Jacques Leroy de Saint- - Arnauld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mynningen. Armstrongskanonen "bygges" nu på
följande sätt. En inre ståltub, utborrad ur ett
massivt gjutet block, som blifvit genomsmidt
och sedan härdadt i olja, bildar loppet och
omgifves till sin bakre del af en särskild, gröfre
cylinder, som sträcker sig fram till tapparna
och är smidd så, att jernets fibrer gå parallelt
med kanonens längdriktning. Baktill igensättes
kanonen med en grof skruf, som stöder mot
ståltubens botten. Såväl ståltuben som den
bakre cylindern omgifvas af ett stort antal ringar
("coils"), olika till storlek och form, efter
den plats de hafva på kanonen. Dessa ringar
tillverkas på det sätt, att tillräckligt många och
långa jernstänger sammansvetsas till en skena,
som efter uppvärmning spiralformigt uppvindas
öfver en långsamt kringgående vals och
derigenom kommer att bilda en ihålig cylinder.
Denna cylinder vällhettas och föres under
ånghammaren, der alla spiralerna sammanvällas.
Sedan ringen blifvit afsvarfvad till något
mindre diameter än den del har, som han skall
omsluta, uppvärmes han och sättes på sin plats,
der han vid afsvalning och deraf förorsakad
sammandragning fastnar. Det fins grofva
mynningsladdnings-armstrongskanoner af ända till
12 tums kaliber, vägande 561 centner, och för
Italiens räkning tillverkas nu kanoner af 2,390
centners vigt. Dessa jättekanoner hafva 14,48
dec.-tums (43 c. m.) kaliber och skjuta, med
470 skålpunds laddning, 20 centners projektiler
med en beräknad initialhastighet af 1,347 f.
Bland de land, som försedt sig med armstrongs-kanoner,
är äfven Norge. De norske kanonerna
benämnas 6½, 7- och 8½-tums, resp. 150-,
225- och 350-pundiga.
Vid Elswick-faktoriet förfärdigas nu äfven
kanoner efter det för engelska statens
kanontillverkning fastställda s. k. woolwichsystemet
(se d. o.).
R. P.
Armstrongs hydro-elektricitetsmaskin utgöres af en
på glasfötter hvilande ångpanna, ur hvilken ångan
utströmmar genom en mängd rör mot en konduktör, som
är försedd med spetsar. Denne konduktör uppsamlar den
med ångan utströmmande positiva elektriciteten, medan
den negativa qvarstannar på ytan af sjelfva pannan. I
denna apparat uppkommer elektricitetsutvecklingen
genom gnidningen mot utloppsrörens mynningar, af de
ångströmmen medföljande kondenserade vattendropparna,
hvarför verkan kan förstärkas genom att låta rören
passera genom en s. k. afkylningslåda med kallt
vatten.
R. R.
Armveck, anat., kallas den fåra med omgifvande
vallar, som vid armens böjning bildas tvärs öfver dess
framsida, öfver armleden och i dess längdriktning. I
denna trakt framspringer vid armens böjning senan af
musculus biceps (se Arm); der ligga åt sidorna två
mer eller mindre tydliga, från under- till öfverarmen
uppstigande vener (vena basilica och v. cephalica)
samt en dem sammanbindande (v. mediana). Det
är på någon af dessa, som man brukar slå åder.
G. v. D.
Arnæs l. Arnis, köping i Slesvig, på norra stranden
af Slien. Innevånarna - som 1871 utgjorde 865 personer
- utmärka sig genom sin starkt slesvig-holsteinska
sinnesstämning. Fiske och skeppsfart. Vid A. öfvergingo
preussarna Slien i 1864 års krig.
C. R.
d’Arnaud [darnå], François Thomas Marie Baculard,
fransk tragedi- och romanförfattare, f. 1718 i Paris,
d. derstädes 1805. Hans Oeuvres - bland hvilka må
nämnas Les épreuves du sentiment (12 band) - utkommo
1770. d’Arnaud var Voltaires vän och vistades en tid
hos Fredrik II i Preussen.
Arnaud [arnå], Jacques Leroy de Saint-A., fransk
marskalk, föddes 1796 i Bordeaux af borgerliga
föräldrar vid namn Leroy. 1820 inträdde han i
det kungliga gardet såsom exalterad rojalist, men
blef 1823 afskedad på grund af dåligt uppförande
under interventionskriget i Spanien. Efter några
års äfventyrligt lif såsom skådespelare, filhellen
o. s. v. fick han 1827 åter inträda i den franska
hären, deltog i kriget i Alger, gjorde sig der känd
som en tapper och energisk, men hänsynslös krigare och
blef 1847 brigadgeneral. Tillfälligtvis närvarande i
Paris februaridagarna 1848, deltog han under Bugeaud i
stormningen af barrikaderna. A, återvände emellertid
snart till Afrika och blef efter ett ärofullt tåg
mot kabylerna utnämnd till divisionsgeneral. Kort
derpå blef han kallad till Paris, slöt sig till
prins-presidenten Napoleon, blef krigsminister och
ledde statsstrecket den 2 Dec. 1851. På årsdagen
deraf 1852 erhöll han marskalksstafven. Vid utbrottet
af det ryska kriget 1854 fick han befälet öfver
den franska expeditionsarmén, hvilken efter några
månaders uppehåll vid Donau öfverfördes till Krim,
der S:t Arnaud d. 20 Sept. 1854 vann slaget vid
Alma. Ansträngningarna under slaget bröto fullkomligt
hans redan försvagade helsa; han måste lemna befälet
åt Canrobert och dog d. 29 Sept. s. å. ombord å det
fartyg, som skulle föra honom hem.
Arnauld [arnå], en fransk, ursprungligen från Auvergne
härstammande familj, af hvars medlemmar flere intaga
framstående rum i 16:de och 17:de århundradenas
politiska och kyrkliga historia i Frankrike. -
1) Antoine A. d. ä., kallad "l’avocat", f. 1560,
var Frankrikes störste sakförare på sin tid, ifrig
förfäktare af Henrik IV:s sak och känd förnämligast
genom sitt försvar af Paris-universitetet mot
jesuiterna, hvilkas förföljelser han också derigenom
ådrog sig. Död 1619. - 2) Antoine A. d. y., den
föregåendes yngste son, f. 1612, d. 1694. Han var en
af de franske jansenisternas främste ledare i deras
kamp mot jesuiterna, presterskapet och regeringen
samt tillika en af de verksammaste främjarna af
den andliga rörelse, som utgick från det berömda
cisterciensklostret Port Royal, i närheten af
Versailles. Genom jesuiternas bedrifvande utstött
från Sorbonne, der han var lärare, måste A. slutligen
fly till Nederländerna, der han fortsatte sin literära
verksamhet, som hufvudsakligen var af polemisk
art. Hans förnämsta arbete, Logique de Port Royal
(1662), utgafs senast 1865. - 3) Jaqueline Marie
A., mera känd under sitt klosternamn, Angelica,
den föregåendes äldre syster, abbedissa i Port Royal,
föddes 1591 och dog 1661. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
