Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arsamas - Arschin - Arsenal - Arsenicum album, hvit arsenik eller arseniksyrlighet. Se Arsenik - Arsenik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A’rsamas, stad i ryska guvernem. Nischnij-Novgorod,
vid Arsja-flodens mynning i Tesja. 10,517 inne
v. (1807). Många kyrkor och kloster. Betydande
industri och liflig handel med läder, talg, säd,
lin m. m.
Arschin. Se Arsjin.
Arsenal (af Arab. darsinah, "verksamhetens
hus"-, deraf Med.-Lat. ar sena, Ital. darsena,
tyghus för flottan), Fr., krigsv., tyghus, större
för-varingsställe för krigsförnödenheter af alla
slag; äfven dockor för nybyggnad och reparation af
fartyg. Någon gång betecknar det (särskildt i Sverige)
förvaringsplatsen för alla möjliga slags segertecken,
gamla rustningar, vapen m. m,
Arse’nicum album, hvit arsenik eller
arsenik-syrlighet. Se Arsenik.
Arsenik (Grek. arseniko’n, af a’rsen, kraftig,
manlig. I forntiden betecknade man med ordet
"arseniken" gul svafvelarsenik, sannolikt för
dess kraftiga verkan på organismen), kem., är ett
af de i naturen allmännast utbredda metalliska
grundämnena. Arsenikföreningar hafva länge varit
kända. Den gula svafvelarseniken omnämnes af
Aristoteles under namnet "sandaracha". Den hvita
arseniken, eller arseniksyrligheten, beskrefs redan
i 8:de årh. af Geber. Arsenikmetallen synes hafva
blifvit framställd af Al-bertus Magnus i 13:de
årh.; men det var först svensken Georg Brandt,
som visade, att arseniken är en metall, hvars
oxid (eller "kalk") är den hvita arseniken. -
Arsenik träffas i mineralriket dels i fritt
(gediget) tillstånd på malmförande gångar,
t. ex. på Harz, vid Freiberg och vid Kongsberg i
Norge (i Sverige är sådan icke funnen), i form af
svartgråa, druflika massor, dels i förening med
metaller, svafvel och syre. Flere af de naturliga
arsenikföreningarna äro vigtiga silfver-, nickel- och
kobolt-malmer. Man har anträffat mycket små mängder
arsenikföre-ningar i flere mineralvatten (t. ex. i
Vichyvatten). Arsenikmetallen kan lätt erhållas,
om man i destillationskärl upphettar arsenik-kis
eller en blandning af kol och arseniksyrlighet. Den
frigjorda arseniken antager gasform och erhålles genom
afkylning i form af en stålgrå, kristal-linisk massa,
som straxt i början har en stark metallglans, hvilken
dock inom kort försvinner genom metallens ytliga
syrsättning i luften. Arseniken har stor benägenhet
att kristallisera; kristallerna likna dem af de
närbeslägtade metallerna antimon och vismut. Den är
skör och kan lätt pulveriseras. Dess egentliga vigt
är 5,75; den förflyktigas redan vid 180° och antager
gasform utan att förut smälta. Arsenikgasen, som
till färgen är gul, utbreder i luften en intensiv
lukt af lök, hvarpå arsenik och ar-senikhaltiga
ämnen lätt kunna igenkännas, om de kastas på glödande
kol. Vid upphettning i luft syrsattes arseniken under
utbredande af en hvit rök af arseniksyrlighet; i
syrgas brinner metallen med blå låga. Arsenik förenas
lätt äfven med klor och svafvel samt metaller. Dess
atomvigt betecknas med As och är 75, då vätets
atomvigt antages vara 1. I sina föreningsförhållanden
visar sig arsenik vara ett tre- till fem-atomigt
element, närmast beslägtadt med fosfor och antimon.
Arsenik gifver med väte en gasformig, af Schéele
1755 upptäckt förening, arsin 1. ar-senikbunden
vätgas, hvars sammansättning kan uttryckas med
formeln H3 As. Dess sammansättning är således
analog med ammoniakens. Arsin uppstår alltid, då
arsenik och väte samtidigt frigöras ur föreningar,
t. ex. då arsenikmetaller komma i beröring med vatten
eller utspädda syror, eller då vätgas utvecklas af
arsenikhaltig zink eller med arsenikhaltiga syror. Det
är en färglös gas, utmärkt af en stark lukt af lök,
och verkar såsom ett högst farligt gift. Upphettas
arsenikbunden vätgas, sönderdelas den uti vätgas
och arsenikmetall. Derpå grundar sig det lättast
utförda och till sina resultat mest tillförlitliga
arsenikprofvet, det s. k. Marsh’ska profvet. Om
man vill pröfva ett ämne (t. ex. en tapetfärg) på
arsenik, blandas det med utspädd, ren klorvätesyra
eller svafvelsyra och hälles öfver ren (arsenikfri)
zink, som man lagt i en gasutvecklingsflaska. Den
bortgående gasen ledes genom ett smalt glasrör, som
på en fläck upphettas med en lampa. Arsenikvätet
sönderdelas, och arsenikmetallen bekläder rörets
insida med ett svart, speglande öfverdrag. Man
kan äfven antända den bortgående och genom en
fin öppning utströmmande gasen samt hålla i lågan
ett stycke hvitt porslin, som får mörka fläckar,
i fall gasen innehåller arsenikväte. Otroligt små
mängder arsenik kunna upptäckas genom detta prof,
och derför är det af största vigt, att man på
förhand noga prof vät de till vätgasut vecklingen
afsedda reagenserna på en möjlig halt af arsenik. Om
arseniken finnes i förening med svafvel, kan den ej
upptäckas genom detta prof. Emedan antimon under
samma omständigheter gifver antimonbunden vätgas,
som vid upphettning af sätter antimon i form af mörka
fläckar, kan förvexling med arsenik lätt uppstå. Dock
skiljas antimonfläckarna från arsenikfläckarna,
derigenom att de förra ej förstöras, om de tvättas
med lösningar af underklorsyrliga salter, hvilka
lätt lösa arsenikfläckarna, i det de syrsättas till
arseniksyrlighet eller arseniksyra.
Arsenik förenas lätt med klor och gifver en
färglös flyktig vätska, arsenik-triklorid, As
Cls, som ofta förekommer i rå saltsyra. Med syre
gifver arsenik tvänne föreningar, bägge syror,
näml. arseniksyrlighet, As203, och arsenik sy ra, As2
05 (eller, som hydrat, H3 As 04). Arseniksyrligheten
är af alla arsenikföreningar allmännast känd och
kallas hvit arsenik. Den fås såsom biprodukt vid
röstning af arsenikhaltiga malmer och uppsamlas genom
röstnings-gasernas inledande uti särskilda rum,
s. k. gift-k ammar e, i hvilka arseniksyrligheten
utfälles i form af ett hvitt mjöl, giftmjöl,
som renas genom sublimering i jernretorter. Nyss
beredd bildar arseniksyrligheten en genomskinlig
glaslik massa, som småningom blifver hvit,
pors-linartad och ogenomskinlig. Arseniksyrligheten
kan erhållas i tydliga kristaller, hvilka,
liksom den analoga och isomorfa antimon-oxidens,
tillhöra tvänne olika kristallsystem (regulier och
rombisk). Arseniksyrligheten är således dimorf. Bägge
slagen kristaller anträffas, ehuru tämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
