Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Artur- l. Artus-sagan - Aruba - Arum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Artur- l. Artus-sagan, rättare
Artus-sagokretsen, utgör en hufvudafdelning af den
europeiska medeltidens vitterhet och är behandlad
i sånger ("lays"), i rimmade romaner och i
prosabearbetningar.
1) Den historiske Artur var en af de
britiske konungar, hvilka från Wales ledde
motståndet mot de germanska folk, som invandrade
till Britannien, sedan det romerska väldet hade
blifvit upplöst. Som "stridernas ledare" hade
han många brit-konungar under sitt befäl, och
han lär efter flere lyckliga fälttåg hafva stupat
omkr. midten af 500-talet. De wales’iske
barderna togo derefter hans pris om händer, och
sångerna om Artur och hans bragder spridde
sig snart till fränderna i de britiska rikena på
den nuv. franska kontinenten (Bretagne). Hos
en krönikeskrifvare från midten af 800-talet
(Nennius) har A. redan förvandlats från
nationalhjelte till kristlig sagohjelte. Nennius låter
honom nämligen resa till Jerusalem och
derifrån hemföra ett kors, lika stort som Herrens
eget och gjordt efter det såsom mönster, och
detta kors förskaffade honom ytterligare segrar.
En gång nedgjorde han ensam 840 fiender. De
wales’iske och bretagniske barderna utvidgade
ännu mera området för Artur-sagan genom att
införa underbara episoder, t. ex. den om
Källans fru, samt genom att med denna saga införlifva
minnesrunor öfver andra sagohjeltar, t. ex.
Peredur. Artur gällde mot slutet af den wales’iska
sjelfständighetstiden som fosterlandets messias
– han var ej död, han skulle återkomma och
befria sitt folk –, och kritiken har ansett det
som en politisk fint. då en krönika från slutet
af 1100-talet omtalar, att man på ett uppgifvet
ställe återfunnit hans ben.
2) Den franske sagokretsens Artur. De
underbare Artur-sångerna, hvilka nord- och
sydfranska trouvérer hörde af bretagniska barder,
återgåfvos af dem i deras egna dialekter och
infördes så i deras sång-repertoar, med
oupphörliga förändringar och tillägg. Då de
normandiske hertigarna eröfrat England samt förenat
detta land och en betydlig del af Frankrike
under en gemensam spira, uppstod vid midten
af 1100-talet, under den engelsk-normandiske
konungen Henrik H:s långa regering, en vitter
blomstringsperiod, då upptecknade och
versifierade Artur-sagor qyällde fram i den franska
literaturen. Ehuru oftast utgångna från
England, skrefvos sagorna dock på franska och i
en form, som tros påverkad af bardernas:
jambiska rimpars-rader, i en senare tid kallade
knittelvers. Derifrån omarbetades många af dem
i 13:de, 14:de och 15:de årh. till prosa-skrifter
och ingingo från den franska i de tyska, spanska,
engelska, italienska, isländska, danska, norska
och svenska literaturerna, hvilkas prydnad
de utgjorde under hela medeltiden, hvarefter
mångfaldiga sagobrott nedgått i de ännu
fortlefvande folkböckerna. Konung Artur blef nu
en medelpunkt för en samling riddare-, fe- och
kristen-sagor, hvilka hade sin kristlig-vidskepliga
sida i myten om saint-graal och det
för dess återvinnande under Arturs chefskap
bildade riddareskapet af runda bordet, sin
verldsligt-poetiska i kärleksbedrifter och
tap-perhetsunder. Saint-graal är Jesu egen
nattvardskalk, som Josef af Arimatia hade fört
med sig till Britannien, der han verkade som
apostel. Saint-graal är dock icke endast kalken,
utan ock "sanguis realis", det blod som flöt ur Jesu
sida och som af Josef uppsamlades i kalken. Äfven
den lans, med hvilken man uppstack den korsfästes
sida, medfördes af Josef. Dennes efterkommande
förlorade slutligen dessa dyrbarheter - om sättet
finnas skiftande berättelser - och Artur, en bland
ättlingarna, samlade riddarna af det runda bordet
(nattvardsbordet) för att med deras hjelp återvinna
det förlorade. (Dessa riddares antal uppgifves
till 12 och till 150 - alla namngifna.) Hos Artur,
på Karidol, der han stundom höll hof, församlades
då flere eller färre af riddarna och förtäljde
sina äfventyr, drabbade tillsammans med afundsmän,
belönades, straffades o. s. v. Ändtligen upptäckes
graal; han gör några underverk och upptages sedan till
himmelen. Slutet förlägges jämväl till Indien. Artur
och hans kämpar förlänas med odödlighet. Den mystiske
delen af sagan är dock den minst bearbetade; flere
äro bearbetningarna af de delar, som behandla
kärleks-äfventyr och ridderskap. Ur dem båda
försvinner Arturs person som hufvudfigur; än den ene,
än den andre af kämparna intager hans plats.
3) Artur-sagorna. De äldsta walesiska uppteckningarna
äro jämförelsevis nya. De förvaras i Jesus’ college
i Oxford i en handskrift, kallad "Hergesfs röda
bok". Hennes innehåll är utgifvet under titeln
"Mabinogion".
De förnämsta franska (tyska o. s. v.) Artur-sagorna
äro följande: Roman de Samt graal af Kob. de Borrow,
Roman de Brut, Roman de Merlin, Roman de Lancelot af
Chrétien de Troyes, Roman de Tristan (en af de bästa
i Artur-kretsen), på tyska bearbetad af Gotfr. von
Strassburg (Roman om Tristans fader, Me-liadws, och
hans son, Tsaie le triste), Ivan lejonriddaren, af
Chrét. de Troyes, på tyska af Hartmann von der Aue,
på svenska 1303 genom drottning Eufemias försorg;
vidare Hertig Fredrik, på svenska 1309 genom drottning
Eufemias försorg, senare omskrifven på danska,
på andra språk nu förlorad; Perceval (Peredur), en
af de berömdaste, af Chrét. de Troyes, på tyska af
Wolfr. v. Eschenbach (med fortsättning i Piturel,
i hvilken graal kommit till Indien), Lohengrin
(Gotfrid aj Bouillon, svanriddarens ättling),
Vigolais 1. Giglan, Gawairis son, Perceforest (ett
hufvudverk för det ridderliga ceremoniväsendets
historia), Giron le Courtois, samman-arbetningarna
Stora Artus och Lilla Artus: dessutom öfver 20
äldre och yngre riddareböcker och kanske ännu
flere i outgifna handskrifter från medeltiden.
H. W.
Aruba l. Oruba, holländsk ö bland
Antillerna, belägen vid inloppet till Venezuela-viken,
n. v. om Curazao. Arealen 200 qv.-kilom. (3,6
qv.-mil). 3,881 innev. (1870). Ön är bergig
och utan hamn. Derifrån exporteras i synnerhet
kochenill. Hufvudort: Orange-staden.
Arum L., bot., växtslägte, efter hvilket nat.
fam. Aroideæ Juss. fått sitt namn. Slägtets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
