Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arum - Arun - Arundel - Arundel - Arundo - Arup, Jens Laurits
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1157 *
Arun-Arup.
1158
plats i Linnés system är omtvistad. Linné
sjelf ställde det inom Gynandria. Det utmärkes
genom sitt hölster, som vid basen är buklikt
ut-vidgadt, emedan "blomkolfven endast vid basen är
fruktbärande. Kolfvens mellerste del uppbär endast
hanblommor; spetsen är naken och klubblik. Bladen äro
vanligen bredt pillika. A. maculatum L. (se fig.),
den mest bekanta arten, växer på fuktiga, skuggiga
ställen i södra
och mellersta Europa samt äfven i Danmark och på
ett par ställen i Skåne. Denna art är en mångårig,
stjelklös ört med rundad eller äggformig,
underjordisk knölstam, hvilken, befriad från
rottrådar och ytterbark samt torkad, utgör den hos
oss officinella drogen rhizoma an (dansk ingefära,
aronsrot), bestående s f nötstora, gulhvita,
ojämna knölar, med rundtorn spridda ärr efter
rottrådar. Aronsroten saknar lukt, och den hos
de färske knölarna skarpa smaken är hos den torra
drogen försvunnen. Liknande drog, men till storleken
gröfre, fås af andra arter, t. ex. A. italicum Lam.,
A. Dioscoridis Sibth., m. fi. Den ende vigtige
beståndsdelen i drogen är stärkelse, uppgående
till 65 %. Föga användt medel. Jfr Ar o i de se.
o. T. s.
Arun, bot., skånskt namn på arterna af slag-tet
Erythrsea.
Arundel [arröndel], stad i engelska grefskapet
Sussex, vid floden Arun, ej långt från hennes utlopp
i Kanalen. ’2,956 innev. (1871). Staden har ett
storartadt gammalt slott, tillhörigt ätten Howard;
innehafvaren bär titeln earl of A.
Arundel 1. Arundelian marbles [arrön-dilian märbels],
den arundelska antiksamlingen, äfven kallad Oxford
marbles. - Thomas Howard, earl of Arundel och Surrey,
en frikostig beskyddare af konsten och konstnärerna,
grundade i början af 1600-talet i London en af
de första större samlingarna af antika konstsaker
(statyer, byster, gemmer, inskrifter m. m.), samlade
uti Italien, Grekland och Mindre Asien. Efter hans
död, 1646, blef samlingen skingrad åt flere håll och
gick delvis förlorad. En betydande del af densamma
skänktes emellertid 1667 af earlens sonson, sedermera
hertigen af Norfolk, till universitetet i Oxford och
förvaras der under namn af A. marbles ("arundelska
marmor-konstverk"). Det märkvärdigaste föremålet i
denna samling är den s. k. Arundelska marmortaflan L
deri Pariska krönikan, en ty värr mycket skadad tafla
af parisk marmor med en inskrift, som omnämner de
vigtigaste tilldragelserna i Greklands historia mellan
åren 1582 och 354 f. Kr. (från Cecrops till arkonten
Diotimos). I sitt ursprungliga skick slutade denna
krönika först med året 264 f. Kr. - Arundel society
är ett 1849 i London stiftadt och efter Thom. Howard
uppkalladt sällskap för konststudiers främjande.
Aru ndo L., bot., växtslägte af nät. fam. Ora-minece,
Triandria Digynia L. Till detta slägte hör A. Donax
L., det största af Europas gräs, 6-12 f. högt,
med stora, greniga, silfvergläri-sande vippor. Det
förekommer i södre delen af vår verldsdel både
vildt och odladt samt nyttjas der till hvarjehanda
ekonomiska ändamål, såsom taktäckning, korgflätning
m. m.
liedan förut bekant från Europas tertiära lager,
anfores detta slägte äfven från öfre kritan på
Grönland. Ldt. A. G. N.
Arup, Jens Laurits, norsk prest, föddes i
Kristiansand d. 20 April 1793. Redan innan han tagit
sin teologiska examen, tjenstgjorde han under ett
år (1812) som. skeppsprest pä ett af de franska
linieskepp, som då utrustades med danska och norska
besättningar. 1818 aflade han sin examen med den
största utmärkelse, som nian kan få vid Kristiania
universitet, och anställdes året derpå som residerande
kapellan först i Ullensaker och sedan i Drain-men,
der han tillika blef lärare vid latinskolan. 1832
blef han "sogneprest" i nämnde stad, och 1845 kallades
han till stiftsprost i Kristiania samt blef 1846 den
gamle Sörensscns efterträdare som biskop i Kristiania
stift, hvilket ämbete han beklädde till sin död, d. 9
Apr. 1874. - Soni prest intog A. ett framstående rum
inom den norska kyrkan, och i sin ställning som biskop
utvecklade han en mycket betydande verksamhet. Arid
Drarninens skola tillvann han sig derjämte ett aktadt
namn som praktisk skolman. På stortingen 1836, 1842
och 1845 var A. den ene af Drammens representanter och
hade såsom sådan väsentlig andel i den 1845 utfärdade
dissenter-lagcn. På alla tre dessa storting var
han ordförande i komitéer (utskott), nämligen 1842
och 1845 i kyrkokoinitén och 1836 i tullkoniitén, i
hvilken han helt visst invaldes med anledning deraf,
att han några år förut hade författat en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
