Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Asclepieadeæ - Asclepiader, Asclepiades, bot. Se Ask - Asclepias - Ascoli, Graziadio Isaia - Ascoli Piceno - Ascoli Satriano - Ascomycetes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Asclepiadeae, bot., naturlig växtfamilj, som
innefattar oftast klängande lon skar eller örter,
med enkla helbräddade "blad; sällan äro arterna
kaktus-lika, bladlösa örter. Blommorna äro tvåkönade,
vanligen i flocklika knippen, sällan ensamma;
foder och krona äro regelbundna, femflikade; kronans
flikar efter regeln i knoppen vridna. Ståndarnas och
pistillernas byggnad är hos denna familj särdeles
egendomlig eller i de flesta fall af följande
beskaffenhet: ståndarna, som till antalet äro fem,
hafva rorformigt sammanvuxna strängar, på utsidan
försedda med egendomliga, honingsaf-söndrande
bihang. Deras knappar äro två-rummiga och insänkta i
det sköldformiga märket. Frömjölet i hvarje rum är
sammanklib-badt till en vaxartad massa. Pistillen
utgöres af tvänne, tätt intill hvarandra slutna
fruktämnen och stift samt ett enda, ofvanpå dessa
sittande, sköldformigt utbredt, femkantigt märke. I
hvart och ett af dettas hörn sitter ett litet
broskartadt, rundadt eller aflångt, nedtill något
klufvet bihang, som är försedt med tvänne åt olika
håll riktade strängar, hvilka i andre änden äro fästa
vid hvar sin frömjölsmassa. Dessa frömjölsmassor
tillhöra tvänne olika, intill hvarandra liggande
ståndarknappar. Denna befruktningsdelarnas byggnad
står i samband med ifrågavarande växters befruktning
genom insekter och är synnerligen väl lämpad för detta
ändamål. De i märkets hörn sittande bihan-gen, hvilka
lätt lossna från märket, häfta fast vid insekter,
hvilka samla honing i blommorna och medtaga de
två frömjölsmassorna. Dessa, som till en början
äro utspärrade från hvarandra, men snart sluta sig
närmare tillsammans, öfverföras af insekten till
märket i en annan blomma. Frukten utgöres af en
eller två balj-kapslar, som innesluta en mängd,
ofta hårbärande frön. - Af familjen Asclepiadeae
äro kända omkr. 1,000 arter, fördelade i mer än 150
slägten. De tillhöra hufvudsakligen de tropiska och
subtropiska Janden. En enda art, tulkörten (Cyncwchiim
vimetoxicum L.), förekommer i vårt land. - Dithörande
växter innehålla merendels mjölksaft, som vanligen
är mycket giftig, men undantagsvis kan vara mild
och närande, t. ex. hos Gymnema lactiferum E. Br.,
från Ceylon, hvars mjölksaft användes i stället
för djurmjölk. Till denna familj höra slägtena
Asclepias, Hoya och Stapelia (se dessa ord.).
Ldt.
Asclepiader, Asclepiades, bot. Se Ask.
Ascle pias, L., bot., växtslägte af
nät. fam. Asclepiadece, Pentandria Digyniu L.,
innehåller en mängd, mest nordamerikanska,
mjölksaftrika örter eller buskar med i
bladvecken sittande flockar af oftast vackert
färgade blommor. Fröna äro försedda med en
tofs af sidenglänsande hår. Många bland arterna
odlas som prydnadsväxter. Vanligast af dessa är
A. syriaca L. (sidenörten), en högväxt, flerårig,
med välluktande, mörkröda blommor försedd ört, som
äfven i vårt land stundom odlas i trädgårdar. Dess
hemland är Nord-Amerika. Yäxtens rot användes der
såsom medel mot bröstkramp, för hvilket ändamål äfven
en mängd andra arter, exempelvis
A. incarnala L. och A. asthmatica L., begagnas. Frönas
sidenhår hafva nyttjats till stoppning af kuddar
och dynor samt, blandade rned ull och siden, till
spinnande af ett slags garn. De lära dock till dessa
ändamål vara af föga värde. Blommorna innehålla
en riklig honings-saft; växten är derför af vigt
vid biskötsel. Mjölksaften hos de flesta arterna
af slägtet innehåller skarpa beståndsdelar, som
göra många bland dein till verksamma läkemedel. Så
begagnas radix miidar (1. mudarii}, som erhålles af
A. yigantea L. och A. procera L. (Calotropis K. Br.),
i Ostindien såsom häftigt aftorande och kräkväckaride
(genom alkaloiden M u d a r i n). A. asthmatica
L. (Tylophora Koctl.) kan ersätta den vanliga
kräkroten. Flere andra arter användas på liknande
sätt i hvarjehanda sjukdomar. – Den enda hittills
bekanta fossila arten af A. är funnen inom tertiära
lager i Grekland. Ldt. o. T. s. A. G. N.
Ascoli, Graziadio Isaia, italiensk filolog, f. 1829
i Görz, professor i språkvetenskap i Milano. Han är
upphofsman till den s. k. arisk-semitiska teorien,
som söker ådagalägga de indo-germariska språkens
sammanhang med de semitiska. Bland hans arbeten i
jämförande språkforskning märkas: Stiidj orientali e
linyuistici samt Fonologla comparata del san-xcrito,
del greco e del latino (1870). A. anses vara en bland
de bäste kännarna af det gamla etruskspråket.
A’8COli Picéno. 1) Provins i mellersta Italien,
vid Adriatiska hafvet, begränsad af provinserna
Macerata, Perugia, Aquila och Teramo. Areal
2,096 qv.-kilom. (36,06 qv.-mil). 203,004
innev. (1871). A. genomflytes af många kustfloder,
eger ett härligt klimat och frambringar sydfrukter
i mängd. Af mineral förekomma alabaster, stenkol,
silfver och guld. Saltkällor finnas vid kusten. -
2) Hufvudstad i nämnda provins, vid Tronto,
s. om Ancona. Biskopssäte. Liflig industri. 11,373
innev.o(1871). - A. hette fordom Asculum Plcenum. Ar
90 f. Kr. mördades der prokonsuln Q. Servilius,
hvarigenom signalen gafs till utbrottet af det
s. k. kriget rnot bunds-förvaridterna. Derför
tillintetgjordes A. 89 f. Kr. af konsuln Pompejus
Strabo. Det återuppbyggdes dock å nyo.
A’SCOli Satriäno, stad i italienska
prov. Fog-gia. Biskopssäte. 5,575 innev. (1871). -
A. hette fordom Asculum Apiihim 1. A. Satrianum,
berömdt för Pyrrhi seger öfver den romerske konsuln
Fabricius år 279 f. Kr.
Ascomycetes (af Grek. asko’s, säck, och my-kes,
svamp), "sporhylsesvampar", bot., äro svampar, hvilkas
regelmässigt uppträdande spor-moderceller äro asci
med "askosporer". Nyare undersökningar, särskildt
De Barys, hafva visat, att asci äro det medelbara
resultatet af en befruktningsakt, som försiggår på
svampens myceliuin. På detta uppträda nämligen tvänne
slags könsorgan: honliga, karpogonier, och hanliga,
p o 11 i 11 o dier. Genom pollinodiernas diosmotiska
inverkan på karpogonierna förmås en eller flere
af de senares celler (de s. k. "askogon-cellerna")
att medelst delning1 alstra efter regeln flercelliga
svamptrådar, hy p h er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
