Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aseptin - Aserbejdjan - Asexual - Asfalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som kallas dubbel aseptin består af 2 delar borsyra
och l del alun. En mängd med aseptin anställda försök
hafva visat, att en liten qvantitet af detta medel är
tillräcklig för att hindra mjölk eller öl o. d. från
att surna samt kött, ägg och andra animaliska
födoämnen från att ruttna. Aseptinet är således ett
ovärderligt konserverings-medel för en mängd ämnen,
som annars lätt skulle förskämmas. Aseptinet har
för öfrigt icke någon obehaglig smak och, taget
invärtes, alls icke någon skadlig verkan. Det har
äfven visat sig, enligt intyg af många läkare,
vara ett förträffligt förbandsmedel å orena sår,
som af detta medel snart renas, och det förmår
skydda sår för skadliga inflytelser af i luften
befintliga, med dammet kringsväfvande mikroskopiska
organismer. Aseptinet användes ock med fördel mot
hvarjehanda hudsjukdomar, hälst sådana som bero
på närvaran af någon parasitisk organism. Då det
emellertid befans, att aseptinet (borsyran) ej
förmådde hindra vanlig mögelbildning att uppträda,
och då det var en gammal erfarenhet, att kryddnejlikor
egde denna förmåga, så löstes borsyra till en början
i en infusion på kryddnejlikor, hvilken något
brunaktiga lösning fick namnet amykos (af Grek.
nekande a och mykos, svamp). Denna beredning har
aseptinets samtliga egenskaper och derjämte förmåga
att hindra mögelbildning. Det finnes nu i handeln
flere varieteter af amykos. Vanligast användes,
under namn af "amykos för toiletten", en färglös
lösning af borsyra i vatten, till hvilken blifvit
satt nejlikolja och, enligt uppgift, något litet
glycerin. Detta slags amykos är ett mycket användbart
toalettmedel, till munnens och tändernas rengöring,
hudens befriande från utslag o. s. v. Såväl aseptinet
som amykosen hafva, på kort tid, fått en oerhördt
stor spridning.
O. T. S.
Aserbejdjan l. Aderbejdjan ("eldslandet"),
provins i nordvestliga hörnet af Persien, 77,000
qv.-kilom. (1,404 qv.-mil), begränsas i n. af
det ryska Transkaukasien (hvarifrån det skiljes
genom floden Araxes), i ö. af prov. Gilan,
i s. af prov. Irak-Adjemi, i v. af turkiska
Kurdistan. Landet är öfverallt uppfyldt och omgifvet
af berg. Den enda större slätt, som finnes i A. och
på hvilken staden Täbris ligger, höjer sig 4,220
f. öfver hafvet. Landets högsta berg, Sevalan
och Ararat, uppnå en höjd af resp. 12,000 f. och
15,917 f. Från A. fås den s. k. Täbris-marmorn -
ett slags alabaster, som, skuren i tunna skifvor,
nyttjas till fönsterrutor. Landet hemsökes ofta af
jordbäfningar. Utom Araxes, som går till floden Kur,
och Kyryl-Yzen, som rinner till Kaspiska hafvet,
samlas alla provinsens vatten till sjön Urumia
(3,750 f. öfver hafvet), en nära 70 qv.-mil stor
saltsjö, som helt och hållet saknar aflopp, och
hvars sälta öfverträffar Döda hafvets. Klimatet i
A. är sundt. Sommar och höst äro heta, vintern ofta
mycket sträng. Snön qvarligger på bergen 9 månader
af året. Innevånarna odla säd och frukter samt
äfven bomull och något ris. Bergen äro skoglösa,
och slätten till följd af torkan föga växtrik. Hela
landet, i synnerhet den kurdiska bergstrakten, är
rikt på boskap. I några städer tillverkas i
betydlig mängd läder-, siden- och guldsmedsartiklar.
Befolkningen, hvars antal uppskattas till vid pass
1 1/2 mill., är till störste delen af turkisk härkomst,
liksom äfven turkiska är det allmänna språket.
I trakten kring sjön Urumia lefva omkring
35,000 nestorianska kristna, bland hvilka amerikanska
missionärer sedan 1834 utöfvat en icke obetydlig
verksamhet. Hufvudstad: Täbris, medelpunkten för
Persiens handel med Europa. Öfriga städer:
Ardebil, Choi, Urumia, Maragha.
Asexual l. Asexualisk (af Grek. nekande a, och
Lat. séxus, kön), utan kön, könlös.
Asfalt (Grek. ásphaltos), bergbeck, judbeck,
naturlig asfalt, ett i naturen förekommande, svart
eller svartbrunt, ogenomskinligt, bituminöst ämne,
som har skÅligt brott, är fettglänsande och, vid
vanlig temperatur, hårdt och sprödt, men vid högre
värmegrad mjukt och segt samt smälter vid omkr. 100°
C. ren asfalt är lika tung som eller något tyngre
än vatten. Den skiljer sig från andra varieteter af
Bitumen (se d. o.) hufvudsakligen genom sin mindre
lättsmälthet. Efter antändning brinner asfalt med
sotande låga och bör, om den är ren, icke efterlemna
någon aska. Asfalten är fullkomligt olöslig i vatten,
likaså i pottaske-lösning, löser sig fullständigt i
terpentin-olja, fotogen, bensin, bomolja och linolja
samt delvis i eter och alkohol. Asfalt förekommer
inom formationer af nästan alla åldrar, mestadels
inom yngre sådana, dels uppfyllande sprickor och
håligheter i berglagren, dels genomträngande mera
porösa bergarters hela inre massa. - Utom den i
naturligt tillstånd verkligt fasta asfalten finnas
varieteter deraf, hvilka vid vanlig temperatur äro
mer och mindre lösa eller mjuka och egentligen borde
benämnas bergtjära.
Verklig fast asfalt träffas i Coxitambo i Peru samt
på ön Trinidad i Vestindien, icke blott i den ryktbara
"asfaltsjön" derstädes, utan äfven i vissa skikt inom
sjelfva de tertiära berglagren. Asfaltsjön håller
vid pass 1 mil i omkrets och utgöres till stor del
af asfalt, hvilken alltefter den på ön herskande
temperaturen är mer eller mindre seg. På Cuba,
Barbados m. fl. öar i Vestindien förekommer den
äfven. Jämväl kring Döda hafvets stränder träffas
och uppsamlas stycken af asfalt.
Den inom Europa förekommande asfalten är merendels
vid vanlig temperatur icke fast, utan mer eller mindre
flytande. Bland vigtigare fyndorter må nämnas: Aniche
(Dep. du Nord); Scyssel (dep. de l’Ain); Brastennes
och Dax (dep. des Landes) - alla i Frankrike;
Pyrmont; Val de Travers i Schweiz; Bechelbronn
(asfaltsandsten), Lobsann (asfaltskiffer) i Elsass;
Velber i Hannover; kolverken i Hurlet, odinverken
i Derbyshire och torflagren vid Downholland Moss
vid Ormskirk i Lancashire. Inom Sverige har asfalt
i små qvantiteter träffats inom flere af våra jern-
och kopparmalmförande berglager, såsom vid Norberg,
Bispberg, Gräsberget, Grängesberget, Dannemora,
Mårtenberg, Utö o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
