Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Asp - Asparagin. Se Asparagus - Asparagus - Aspasia - Aspe - Aspeboda - Aspekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
representerande den äldsta hittills kända
diko-tyledona växten. s. A. A. G. N.
AsparagTn. Se Asparagus.
AspaYagus L., Sparris, bot. farmak., ett växtslägte
tillhörande afd. Asparagece bland Li-liacece Juss.,
kl. Heocandria L. Bland de många å östra halfklotet
utbredda arterna är den hos oss såsom odlad och
förvildad förekommande A. officmalisL. allmännast
i Europa. Eoten af denna växt var förr officinel
och utgjorde en beståndsdel i de s. k. radices
quinque aperlent.es ma-jores, hvilka nyttjades såsom
afförande medel. De unga skotten, hvilka hos den
odlade sparrisen blifva mycket tjocka, förtäras kokade
såsom en värderad läckerhet. De meddela en egendomlig
lukt åt urinen och anses öka urin-afsöndringen. Man
trodde förr, att denna verkan åstadkoms af ett
i denna växt af Yauque-lin och Eobiquet funnet
kristalliserande ämne, kalladt asparagin, men detta
har enligt nyare undersökningar befunnits vara nästan
utan all fysiologisk verkan. Asparaginet är för öfrigt
mycket utbredt i växtverlden. o. T. s.
Aspasia från Miletus, dotter af Axiochos, lefde
under senare delen af 5:te årh. f. Kr. Redan såsom
ung flyttade hon till Athen, der hon ej allenast
genom sin skönhet och sitt qvin-liga behag, utan
äfven genom sin höga bildning och sitt goda omdöme i
politiska, vetenskapliga och estetiska frågor snart
tillvann sig stor uppmärksamhet. Hennes hus blef en
samlingsplats för allt hvad Athen hade ädlast och
snillrikast. Sjelfva Sokrates värderade henne högt och
inlät sig gerna i samtal med henne. Mellan Perikles
och A. uppstod ett förhållande af den innerligaste
tillgifvenhet, och sedan den förre skilt sig från sin
maka, med hvilken han aldrig lefvat lyckligt, intog
A. hennes plats. Att förhållandet mellan Perikles
och A. ofta uppfattats såsom en kärleksförbindelse
af lösare slag och att A. till följd deraf kommit att
räknas till de vanliga hetärernas klass, torde hafva
sin hufvudsakliga grund deri, att Athens lagar ej
erkände något giltigt äktenskap mellan en athenienser
och en <:{vinna af främmande härkomst. Utan tvifvel
hafva äfven de friare maner, som A. medförde från
sitt ioniska hemland, i icke ringa mån stuckit af
mot den stränga tillbakadragenhet, som iakttogs af
de athenien-siska qvinnorna, och derför ej häller
kunnat undgå att väcka anstöt. Detta, i förening med
hennes upplysta och frisinnade tänkesätt i religiösa
frågor, gaf åt hennes och Perikles’ vedersakare en
förevändning att anklaga henne för sedeslöshet och
religionsförakt (asebeid]. Mot denna anklagelse
försvarades hon segerrikt af Perikles sjelf, som
säges hafva vid detta tillfälle gjutit flere tårar,
än någonsin då hans eget lif och välfärd stodo på
spel. Det kan ej betviflas, att A. i egenskap af
hans förtrogna utöfyade ett visst inflytande äfven
på politiken. Öfverdrifven är dock helt sannolikt
den af Aristofanes gjorda tillvitelsen, att hon,
för att gagna sin fädernestad, anstiftade kriget
mot Samos. Huru högt Aspasias samtida uppskattade
hennes literära bildning, kan man finna redan deraf,
att det berömda liktal, som Pe-
rikles höll öfver de under peloponnesiska krigets
första år fallne medborgarena, allmänt ansågs
hafva tillkommit under hennes medverkan. Äfven
uppgifver Sokrates henne såsom författarinna
till ett annat mästerligt liktal, hvilket han
reciterar i Platos dialog "Menexenos", hvarjämte han
kallar henne sin läromästarinna i vältalighet. -
Efter Perikles’ död (429) trädde A. i äktenskap
med en athenisk borgare vid namn Lysikles.
A. M. A.
Aspe [asp], Valle d’A., en folkrik - 11,600
innev. 1872 - och för sina naturskönheter
berömd dal på norra sidan af Pyrenéerna i franska
depart. Basses-Pyrénées. Genomfluten af Gave d’Aspe,
sträcker sig dalen från Pic d’Aspe på spanske gränsen
omkr. 4 mil i nordlig riktning till Oloron. Bredd
omkr. l mil. A. utgjorde fordom en republik under
skydd af fursten af Béarn och eger ännu många
privilegier sedan denna tid.
Aspeboda, socken i Dalarna, Kopparbergs län och
Aspeboda tingslag. Arealen 9,034 hekt (18,068
tnld). 56Va mtl. 1,218 innev. (1874). Annex till
Torsång, Vesterås stift, Falu kontrakt. Enligt
kongl. bref d. 18 Nov. 1870 skola Aspeboda och Torsång
vid nuv. komministrars afgång hvar för sig utgöra ett
konsistorielt pastorat. - Inom A. låg fordom gården
Aspeboda, som i början af 1500-talet egdes af den
rike bergsmannen Måns Nilsson Svinhufvud. Stället
kallas numera Fläskkällaren.
Aspekt (Lat. aspéctus, åsyn, anblick), fig., utsigt,
förhoppning; astron., den ställning, som tvänne
himlakroppar, sedda från en tredje, vid olika
tillfällen intaga till hvarandra. De vigtigaste
aspekterna äro:
1. Konjunktion. Tvänne himlakroppar sägas vara i
konjunktion, då de hafva samma astronomiska längd
(se d. o.). Symbol: tf ö71 ef © betyder således,
att planeten Mars är i konjunktion med solen. -
2. Opposition inträffar, då de båda himlakropparnas
längder skilja sig på 180°. Symbol: g. Beteckningen
$ g C angifver sålunda, att Yenus är i opposition
med månen. Ställningarna af konjunktion och
opposition mellan månen, solen och jorden benämnas
zyzygier. Konjunktionerna och oppositionerna
hafva ganska stor betydelse för den astronomiske
vetenskapen. Så kan man t. ex. ur den tidrymd,
som förflyter mellan en planets två på hvarandra
följande konjunktioner eller oppositioner härleda hans
omloppstid. Då en planet är i opposition med solen,
äro hans heliocentriska och geocentriska längder lika
stora. Manens konjunktion med solen bestämmer tiden
för nymåne, som åtföljes af solförmörkelse, om månen
befinner sig tillräckligt nära ekliptikan; är månen
deremot i opposition med solen, så inträffar fullmåne
- det enda tillfälle då månförmörkelse kan ega rum (se
Förmörkelser). - 3. Qvadratur, den inbördes ställning,
som angifves af 90° längdskilnad. Månen t. ex. är i
sitt första och sista qvarter i qvadratur med solen,
n är symbolen för qvadratur.
Astrologerna räknade ännu flere aspekter än de
ofvan angifna och gåfvo dem dessutom en särskild
betydelse. Se Astrologi, o, B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
