Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Assemani, Guiseppe Simon - Assemblé - Assen - Assens - Assentera - Asserbo - Asser Svensson - Assertorisk - Assessor - Assi, Adolphe Alphonse - Assibilation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vatikanbiblioteket, påflig kammarherre och ärkebiskop
af Tyrus. Död i Rom 1708. Bland hans många arbeten
äro följande de vigtigaste: Bibliotheca orientalis
etc. (4 bd, 1719-28), Calendaria ecclesiæ universæ
(6 bd, 1755-57), Bibtiotheca juris orientalis
canonici et civilis (5 bd, 1762-64). - 2) Simon A.,
berömd orientalist, maronit, frände till den
föregående, f. 1752 i Tripolis i Syrien, d. 1821 i
Padua. Han studerade i Rom, blef sedan missionär i
österlandet, derpå bibliotekarie i Wien och slutligen,
1785, professor i österländska språk i, Padua. Utgaf
Saggio storico sull’ origine etc. degli arabi avanti
Maometto (1787), Catalogo de codici orientali della
biblioteca naniana (1781-82) m. fl.
Assemblé [assangble], Fr., församling, sammankomst,
i synnerhet offentlig sammankomst eller enskild
festtillställning. - A. législative, lagstiftande
församling; A. nationale, nationalförsamling;
A. dansante, dansgille.
Assen, hufvudstad i nederländska prov. Drenthe,
vid Drenthe-Hoofd-kanalcn. 6,883 innev. (1869). I
närheten af A. ligga de s. k. Hunebedden van A.,
väldiga gånggrifter, omtalade redan af Tacitus.
Assens, liten stad på Fyens vestra kust,
vid Lilla Bält. 3,450 innev. (1874). Obetydlig
handel och industri. - Under grefvefejden slöt sig
A. till grefve Kristoffers parti och blef derför
belägradt af Johan Rantzau samt intaget med storm
1535, straxt efter slaget vid det i närheten
liggande Öxnebjerg. - Sjöhjelten Willemoes
och bildhuggaren Jerichau föddes i denne stad.
C. R.
Assentera (af Lat. assentire), bifalla, samtycka
till, gilla.
Asserbo, fordom gård på nordöstra Själland,
vid Kattegat, anvisades omkr. 1163 af sin egare,
biskop Absalon, åt några från Frankrike inkallade
karteuser-munkar. När dessa redan 1169 återvände
till sitt hemland, lades A. under Sorö kloster,
men kom 1446 i slägten Oxes ego. Omkr. 1560
öfvergick gården, genom skifte, till kronan, men
förstördes kort derefter fullständigt af flygsand.
C. R.
Asser Svensson, ärkebiskop i Lund. Se Asker Svensson.
Assertorisk (af Lat. assérere, taga något till sig),
säker; filos., faktiskt viss. Ett omdöme kallas
assertoriskt, när predikatet utgör en faktisk,
d. v. s. i erfarenheten gifven, bestämning till
subjektet. Ex.: detta bord är (faktiskt) svart. Jfr
Modalitet.
G. S.
Assessor, Lat., jur., "bisittare", är i Sverige
titeln för de med hänsyn till rangen och lönen lägst
ställde ordinarie domarena i hofrätterna. Ordet
begagnades förr äfven blott som en titel, hvilken gafs
åt vissa tjenstemän äfvensom åt läkare. I Tyskland
finnes en mängd olika slags assessorer: regierungs-,
amts-, gerichts- o. s. v.
Assi, Adolphe Alphonse, fransk kommunist, föddes
1841 i Roubaix. Han ingick tidigt såsom frivillig
i franska armén, deserterade dock snart och tog
värfning i Garibaldis här. Återkommen till Frankrike
(1864), tog han tjenst såsom arbetare vid jernverken
i Creuzot, men afskedades i början af 1870 och
anstiftade då tvänne arbetsinställningar med
understöd af Internationale i Paris. Han blef
snart populär. Under Paris’ belägring var han
löjtnant vid en kår "franc-tireurs" och
blef slutligen president i centralkomitén för de
federerade nationalgardena. Vid kommunistupproret
(Mars 1871) invaldes han i kommunen och allmänna
säkerhetsutskottet, fängslades i April s. å. af
sina ämbetsbröder, men blef snart frigifven. Vid
upprorets kufvande tillfångatogs han (Maj s. å.) och
deporterades 1872 till Nya Kaledonien.
Assibilation (af Lat. assibilare, hvissla, hväsa),
språkv., är i egentlig bemärkelse den inverkan,
som i och j utöfva på föregående konsonant,
hvarigenom en sibilant (så kallas s- och
sj- (sch-)ljuden) utvecklas närmast framför eller
af i, j. I vidsträcktare mening förstår man med
assibilation, äfven kallad zetacism, hvarje
inverkan på föregående konsonant af i och j, ja af
alla de s. k. lena vokalerna (e, i, y, ä, ö). Exempel
på assibilation i den första meningen lemnar vårt
uttal af det latinska natio som "natsio" - ett uttal,
som redan i 5:te årh. e. Kr. var allmänt gällande hos
romarna och äfven i de romanska språken gällt eller
ännu gäller (t. ex. i Ital. nazione). Den sibilant,
som på detta sätt inkommit, kan sedan uttränga dels
den föregående konsonanten (t. ex. i Fr. nation,
uttaladt ungefär som "nasiong"), dels det följande i,
j (t. ex. i Ital. canzona, Piacenza, af Lat. cantio,
Placentia), dels båda de omgifvande ljuden (t. ex. i
existens, af Lat. existentia, i Fr. chanson, af
Lat. cantio; så redan i oskiskan, t. ex. i Bansæ,
romarnas Bantiæ, samt i umbriskan), i hvilket
sista fall således endast den senare inkomne
sibilanten qvarstår och assibilationen kan sägas
hafva fullständigast gjort sig gällande. Äfven k
(tecknadt c framför följande i med vokal) fick i de
latinska folkspråken ett assibileradt uttal, närmande
sig det af -tio, hvarigenom i flere latinska ords
skrifning en sammanblandning af c och t uppkommit,
såsom då contio orätt skrifves med c (concio) och
condicio med t (så nu i vårt lånord "kondition")
framför -io. Ehuru c i detta läge ännu under den
senaste kejsartiden bevisligen uttalades som k, tog
likväl denna assibilation mycket tidigt sin början på
italisk botten, då den genomfördes redan i volskiskan
och umbriskan, hvilket senare språks nationella
skrift för k i detta läge (och äfven framför andra
lena vokaler) hade ett eget tecken (omskrifvet med
ç): så blef af Lat. faciat (utt. fakiat) Umbr. façia,
Volsk. fasia, hvarmed äfven må jämföras Ital. faccia
(med ett uttal mellan fattja och fattsja), Fr. fasse
(der blott sibilanten qvarstår; jfr ofvan). Äfven
framför i uti andra lägen och framför de andra lena
vokalerna fick c i latinet ett assibileradt uttal,
ehuru först efter 6:te-7:de årh. e. Kr., enär
bevisligen ännu intill den tiden t. ex. Cicero i
Rom uttalades som Kikero. Italienskan har ännu qvar
detta äldre assibilerade uttal (Cicero uttalas der
ungefär som Tjitjero), hvaraf åter genom assibilation
i egentlig bemärkelse ett yngre uttal af c som ts
utvecklade sig i italienska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
