Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Assibilation - Assiento
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
munarter och i fornfranskan. Detta senare uttal
gäller äfven i Tyskland, der latinskt c framför lena
vokaler alltid uttalas som ts (så uttalas der Cicero
som Tsitsero), och har der äfven stundom gjort sig
gällande i skrift, i det att flere latinska lånord
med c nu skrifvas med z, såsom zelle (Lat. cello),
zither (cithara), zirkel (circulus). Af detta uttal
(Lat. c som ts) har slutligen i nyfranskan uppkommit
det der gällande uttalet af ursprungligt, ännu
i skrift bibehållet c som s framför lena vokaler,
hvilket äfven är det hos oss i latinska lånord antagna
(så i cirkel, cell m. fl.) och stundom äfven i skrift
riktigt återgifna (såsom i lans, provins, kansler,
af Lat. lancea, provincia, can-cellarius). Ett minne
af det äldsta uttalet af Lat. c som le äfven framför
lena vokaler hafva vi ännu i några latinska lånord,
hvilka skrifvas med k och äfven förr hos oss uttalats
med Mjud (såsom källare, kejsare, kista, körsbär, af
Lat. cellariwni, Ccesar, cista, cerasits). Dessa ord,
som ännu i tyskan ha Å-ljud (keller, kaiser, kiste,
kirsche), äro således af de germanska folken lånade
från romarna före 6:te-7:de årh. e. Kr., hvilket
förhållande ej saknar kulturhistoriskt intresse. De
med de tre förstnämnda orden sammanhörande cell,
Ccesar, cistern och alla andra latinska lånord,
i hvilka vi uttala c som s, måste deremot hafva
kommit till oss i en senare tid. - I franskan har
Lat. c äfven framför hård vokal ofta assibilerats,
i det att af det ursprungliga k genom ki, kj, tj,
tsj blifvit sj (enkelt $/-rjud), såsom i chat (läs
sja; af Lat. catus), chansan (Lat. cantiö).
I grekiskan har assibilationen en vida större
betydelse än i det klassiska latinet.. Redan i
äldsta tider gjorde sig nämligen i grekiskan gällande
genomgripande ljudlagar, beroende på assibilation. Så
blef der dj ytterst allmänt ds (med svagt s), som
fick ett eget tecken (Z, £), t. ex. Zevs (af Djevs),
genitivus Dios. Så öf-vergingo tj, thj, kj, khj genom
ts till ss, t. ex. messos af ett antaget methjos,
Lat. medius; tasso af ett antaget takjo (tagjo;
jfr tak-tik). I ny-grekiskan har assibilationen
gripit än mer omkring sig. - Af de germanska språken
ha i synnerhet frisiskan och engelskan tillämpat
assibilationslagen. Så har i nyfrisiska munarter
dels ts, dels s uppkommit af ursprungligt k framför
len vokal, t. ex. tsts och sis (tyska käse), sätel
(kittel), och af slutande -kja kan blifva -tsja,
-sja eller blott -sa, t. ex. tänsje (af thänkja),
drinse (af dränkja); alla dessa olika former af
assibilation finnas angifna redan i äldsta frisiska
skrift. Exempel på nyengelsk assibilation lemna
rich (utt. ritsj; vårt rik), church (med ett uttal
mellan "tjörtsj" och "tsjörtsj"; vårt kyrka), bridge
(utt. bridsj [svagt sj], brygga). Assibilation i ofvan
angifna vidsträcktare mening kan sägas råda äfven i
svenskan i de fall, då k framför len vokal, kj och
tj öfvergå till ett enkelt #-ljud (såsom i kära,
tjära). Deremot åkte man sig för att tro, att m å
se genom något slags assibilation uppkommit af make,
såsom man kan få se uppgifvet. Dessa ord äro tvänne
helt olika bildningar. - I den ariske språkgrenen
har assibilationen en mycket
stor betydelse. Sanskrit, zend, fornpersiska ha ett
eget tecken (oinskrifvet med c) för ett i förhistorisk
tid assibileradt k, som nu i indiska munarter
uttalas som ett slags s/-ljud, i nyper-siskan som
s. Dessutom ha äfven de nyindiska munarterna andra
assibilerade ljud, hvilkas uttal plägar angifvas
som tsj (eller tj) och dsj (med svagt s/-ljud;
eller dj), uppkomna af de sanskritska palatala
ljud, hvilka omskrifvas med k’ (eller c) och g’
(eller j), t. ex. i den bekanta titeln maha-radscha
(stör-konung, af Sanskr. råga, konung, Lat. rex,
regis). - I de lettisk-slaviska språken har äfven
k ytterst ofta assibilerats till sj- (i litauiskan;
tecknadt sz) eller s-ljud (i preussiskan, lettiskan,
fornsla-viskan), hvilka fall af assibilation i regeln
motsvara de fall, då sanskrit och zend fått $ af L
Detta förhållande spelar en stor rol i senaste tiders
teorier på den indo-euro-peiska språkforskningens
område. På grund af denna öfverensstämmelse
mellan de lettisk-slaviska och de ariska språken
hafva nämligen några forskare antagit en närmare
slägtskap mellan de anförda språken, medan åter
andra framställt den teorien, att två olika Å-ljud
funnits i det indo-europeiska urspråket, af hvilka
det ena, tecknadt med ki eller k, gifvit upphof åt de
nyssnämnda ariska och lettisk-slaviska assibilerade
ljuden. Genom en långt senare assibilation hafva de
lettisk-slaviska språken åter fått nya assibilerade
ljud, såsom Litau. tsj (tecknadt cz) och dsj (med
svagt -sj; tecknadt dz) af tjt dj, lettiskan ts
(tecknadt z), ds (med svagt s; tecknadt^d\) af k,
#vframför<? och^’, fornslaviskan tsj (c), svagt
5,7 (z), starkt s j (s) af kj, gj, chj samt af k,
g, ch (det tyska ljudet i ach) framför e och i. -
Assibilation förekommer äfven i många andra språk,
men såsom mindre kända hafva dessa här ej blifvit
omnämnda. . Fr. L-JT.
Assie’nto, Spän., fördrag, särskildt ett emellan
Spanien och någon annan nation slutet fördrag,
genom hvilket den senare fick rättighet att under
vissa vilkor ensam införa neger slafvar i det
spanska Amerika. Denna rättighet blef af Karl T
öfverlåten åt holländarna till år 1552, köptes 1580
af genueserna, under hvilka hon dock kom i händerna
på ett mest af engelsmän bestående handelssällskap,
samt för-värfvades 1696 af portugiserna. 1702 öfverlät
Filip V af Spanien denna "assiento-handel" åt det
franska Guinea-sällskapet (hvilket från denna tid
kallades "Franska assiento-sällskapet"), men sedermera
genom freden i Utrecht (1713) åt engelsmännen, som
åter å sin sida på 30 år öfverläto sin rättighet
åt Söderhafskompaniet (South-sea-company) 1. de
s. k. assienti-sterna. Detta sällskap fick
äfven på samma gång tillåtelse att sända ett
s. k. "assiento-skepp" med 500 tons varor till
samma ort, till hvilken slafvarna infördes. Denna
tillåtelse blef emellertid missbrukad till smuggleri
och ett fördrags-vidrigt införande af varor samt
framkallade redan 1739, före de 30 årens slut, krig
emellan engelsmän och spaniorer. Vid freden i Aachen
1748 öfverlemnades assiento-rätten ännu på 4 år åt
Söderhafskompaniet, som dock redan 1750 af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
