- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 1. A - Barograf /
1225-1226

(1876) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Assimilation

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


af de gröne växtdelarna, och detta dertill blott om
dagen. Såsom ofvan yttrats, är nämligen inverkan af
ljus ett oundgängligt vilkor för att assimilation
(och i samband dermed kolsyreupptagning och
syrgasaflemning) skall kunna ega rum. Äfven för
bildningen af klorofyllet sjelf är inverkan af ljus
efter regeln nödvändig (se Klorofyll).

Eörande uppkomsten af ägg h viteämnena,
hvilka bilda växtcellens såväl som djurcellens
väseiitlig-e del, protoplasman, är vår kunskap
ännu i.hög grad ofullständig. Så mycket anser man
sig dock veta, att dessa ämnen ej äro omedelbara
produkter af assimilationen, utan att de uppstå
vid ämnesomsättningen, genom omgestaltning af de
vid assimilationen alstrade organiska, qyäfvefria
ämnena, i det att dessa förenas med en del af de
utifrån upptagna oorganiska. Vid bildningen af
de ägg-hviteartade ämnena användas nämligen de af
växten upptagna qyäfveförande och svafvel-förande
föreningarna (ammoniakf ö reningar, sal-petersyrade
och svafvelsyrade salter), och äfven de fosforförande
föreningarna spela dervid utan tvifvel någon rol. -
Hvad beträffar öfriga af växten upptagna oorganiska
ämnen, känner man. blott i afseende på tvänne,
nämligen jern och kalium, hvilken betydelse de ega
för växt-lifvet. Jernet är alldeles nödvändigt för
det så vigtiga klorofyllets bildning. I en jordmån,
som ej innehåller något lösligt jern salt, blifva
växterna klorofyllösa, "klorotiska", och. såsom
saknande förmåga att assimilera, förtvina de
snart. Brist på jern föranleder sjukdom äfven
i den menskliga organismen; för liten jernhalt
i blodet medför, som bekant, s. k. bleksot,
kloros. -Kalium-förande föreningar åter ega
stor betydelse för stärkelseberedningen. Det har
nämligen visat sig, att en växt, i hvars föda inga
kaliföreningar ingå - födan må för öfrigt vara än
så riklig och regelrätt sammansatt - alls icke eger
förmåga att bilda någon stärkelse. - Den företeelsen
att under assimilationsakten kolsyra upptages
och syrgas aflemnas har ofta kallats andning -
en benämning, lika olämplig, som om man sade,
att djuren genom andning upptogo någon del af sin
föda. Att verklig andning icke blott förekommer hos,
utan är rent af nödvändig äfven för växten, är ett
bekant faktum. Se Andning, växternas. Jfr Näring,
Saftledning, Vattenafsöndring och Ämnesomsättning.
v. w.

3) Landtbrukskem. Inom denne vetenskap förstår man med
assimilation (assimilering) den process, hvarigenom
vissa ämnen ur jorden eller luften förmedelst
växternas rötter eller blad upptagas och förvandlas
till delar af den lefvande växtorganismen. Dessa ämnen
sägas derför vara "assimilerbara" eller af växterna
"upptagbara", d. v. s. tjenliga eller färdigberedda
som växtföda. Vidkommande särskildt de växter, som
vanligen odlas af landtmannen, har man funnit, att de
uteslutande näras af s. k. oorganiska föreningar. Om
alltså flere af de såsom gödningsmedel använda ämnena
bestå t. ex. af organiska växt- och djurlemningar,
hvilka ännu ej fullständigt förruttnat eller blif-

vit upplösta eller sönderdelade till oorganiska
föreningar, så måste följaktligen detta förssiggå
efter gödselns utförande på åkern, innan växterna
kunna assimilera eller upptaga des-sa ämnen vid
näringsprocessen. Förr var den föreställningen
tämligen allmänt utbredd, att endast sådana ämnen
i jorden, hvilka kunde lösas eller uttvättas med
vatten, voro assimilerbara som växtföda. Denna
uppfattning har likväl måst öfvergifvas till följd af
de senare årens forskningar inom landtbrukskemien
och växt-fysiologien. Man har nämligen funnit,
att växterna visserligen ur jorden upptaga sådana
beståndsdelar, som redan befinnas vara lösliga i
vatten, men att den hufvudsakliga och största mängden
af de växtnärande ämnena förekommer i ett tillstånd,
hvarunder föga eller intet deraf kan lösas eller
borttvättas förmedelst destilleradt vatten. Denne del
af växtfödan är, icke dess mindre assimilerbar eller
tjenlig för plantornas utveckling. Näringsämnena i
jorden upptagas och lösas nämligen förmedclst växtens
rottrådar och de deri befintliga safterna jämte det
med kolsyra och åtskilliga saltartade föreningar
bemängda j or d vattnet, som äfven har en upplösande
förmåga. Det behöfves alltså någonting mera än blott
och bart vatten för att åvägabringa växtfödans lösning
och assimilation.

Vid undersökningen af åkerjordarternas
bördighetsförhållanden äfvensom vid analys af de
många olikartade gödnings- och jordförbättrings-medel,
som pläga förekomma och användas inom det praktiska
landtbruket, måste man derför, så vidt möjligt ar,
närmare pröfva och angifva i hvad tillstånd eller form
de särskilde beståndsdelarna förefmnas: om de kunna
omedelbart upptagas och assimileras af växterna, eller
örn de kräfva en föregående preparering. Sålunda kunna
t. ex. flere jordarter innehålla kali, fosforsyra,
qväfve och andra för växtnäringen be-höfliga
ämnen i ganska stor mängd, utan att förete större
bördighet än åtskilliga andra jordarter, hos hvilka,
analysen tillkännagifver en mycket mindre qvantitet
af de nämnde beståndsdelarna. Orsaken till detta
kan i sådant fall vara den, att de för växterna
assimilerbare andelarna af kalit, fosforsyran
eller qväfvet o. s. v. äro till mängden olika med
de vid analysen funna totalqvantiteterna af dessa
beståndsdelar. De flesta åtgärder, som landtmannen
företager med sin jord - såsom plöjning, alfluckring,
dikning, märgling, gödsling o. s. v. - afse i
allmänhet att öka förrådet af assimilerbara eller för
växterna tillgängliga närande beståndsdelar i den
odlade jorden. Förvittringen af de mineraliska och
förruttnelsen eller förmultnin-gen af de organiska
ämnena äro just de processer, genom hvilka de
i jorden befintlige olikartade beståndsdelarna
förvandlas till verklig, d. v. s. assimilerbar,
växtföda. Men fortgången af dessa processer
främjas hufvudsakligen genom jordens brukning
eller bearbetning och skötsel. Ladugårdsgödselns
s. k. brinning eller behandling i gödselstaden,
beredningen af komposter, fabrikationen af pudrett,
benmjöl, super-fosfater, ammoniaksalter och en otalig
mängd andra gödselpreparat hafva allesammans likaledes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 10 02:24:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaa/1225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free