Print (PDF) - On this page / på denna sida - Atacama - Atacames - Atahualpa - Atair - Atakamit - Atalanta - Atalarik - Ataman - Atanarik - Atanor, tillbyggnad på ugnar. Se Athanor - Atapaliba, konung i Peru. Se Atahualpa - Ataraxi - Ataulf - Atavism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett uppblomstrande tillstånd. Hufvudstad: Copiapó med hamnen Caldera. S. derom ligger Chañarcillo, medelpunkten for de rika silfverbergverken. -- 2) Det sydligaste landskapet i republiken Bolivia. Arealen 181,761 qv.-kilom. (3,300 qv.-mil). 5,273 innev. (1858). A., en högslätt vid foten af Anderna, lider brist på vatten och är utan all växtlighet, i s. uppfyldt af sandsträckor och uttorkade saltsjöar. Endast oaserna bebos; deraf det ringa antalet innebyggare. Landskapets östre del kallas A. la Alta, den vestre A. la Caja. Hamnorter: Cebija och Mejillones. Atacames l. Tacames, hamnstad i sydamerikanska republiken Ecuador, prov. Guayaquil, n. om Kap San Francisco. Atahualpa 1. Atapaliba, den siste konungen i Peru af Inkas' stam. Han var son af konung Huana Kapak och en konungadotter från det af denne eröfrade Quito och till följd deraf enligt peruanernas lagar utestängd från tronen. Men efter sin faders död bemäktigade sig A. regeringen och lät fängsla sin äldre, lagligen arfsberättigade halfbroder, Huaskar. Vid spaniorernas ankomst, sökte han att vinna Pizarro genom skänker och infann sig till ett möte med dem vid Kaxamalka d. 16 Nov. 1532, men blef svekfullt öfverfallen och tillfångatagen. Såsom lösen för sin frihet utlofvade han då ett stort rum, fyldt med guld, men då Huaskar gjorde ännu större anbud för att blifva insatt i sina rättigheter, lät A. hemligt mörda honom. Under föregifvande att straffa detta brodermord lät Pizarro döma A. att brännas lefvande; men emedan denne slutligen lät förmå sig att mottaga dopet, mildrades detta straff dertill, att han blef strypt vid pålen den 29 Aug. 1533. Han var då omkr. 30 år gammal. Atair l. Altair, astron., en stjerna af första storleken i stjernbilden "Örnen". Atakamit, min., ett i Chile (Atacama) och Peru förekommande, smaragdgrönt kopparmineral, bestående af basisk klorkoppar. P. T. C Atala'nta, Grek. Atalante, ''Grek. mytol''., namn på tvänne hjeltinnor af beslägtad natur. Den arkadiska A. var dotter af lasos och Klymene. Straxt efter födelsen utsatt af sin fader, som hade önskat en son i stället för en dotter, vardt hon uppfödd af en björninna och uppväxte bland jägare till en snabbfotad jägarinna. A. deltog i den kalydoniska vildsvinsjagten, och det var hon, som gaf vildsvinet det första såret, hvarför hon erhöll dess hufvud och hud såsom segerpris. Äfven omnämnes hon bland Argouavterna. Då hennes fader efter igenkännandet uppmanade henne att träda i gifte, lofvade hon äkta den, som öfvervanii henne i kapplöpning; men den, som hon öfvervann, skulle falla för hennes spjut. Redan hade flere ynglingar misslyckats i täflingen och tillsatt lifvet, då slutligen Melanion med Afrodites hjelp besegrade henne. Deras son var Parthenopaios. -- Samma sägen berättades utan väsentliga förändringar om en beotisk A., dotter af Schoinevs och Themisto. V. K. Ata'larik, östgoternas konung 526--534, son af Ainalasunta. Hans moder sökte uppfostra honom i romersk bildning, men detta väckte ovilja hos stormännen, hvilka önskade, att han skulle uppfostras på gotiskt sätt, med jagt och krig till hufvudsysselsättningar. A. sjelf undandrog sig derför med dessas bifall den stränga romerska tukten och öfverlemnade sig åt hejdlösa utsväfningar, hvilka orsakade hans död, 534. Ataman, anförare för en kossackhord. Se Hetman. Ata'narik, en ansedd höfding hos vestgoterna, under det dessa i 4:de årh. e. Kr. voro bosatta i nuv. Rumänien. Då kristendomen genom Ulfila alltmer vann insteg hos nämnda folk, fann den en afgjord fiende i A., och Ulfila måste med sina nykristnade landsmän taga sin tillflykt till det romerska Mæsien. Icke långt derefter (omkr. 375) öfverföllos vestgoterna af hunnerna, och A., som fåfängt sökt göra motstånd vid Dnjestcr och Prut, måste med en del af folket draga sig upp till det siebenbürgska berglandet, medan andra skaror under Fritigern och Alaviv funno sin tillflykt på det romerska området s. om Donau. Sedan vestgoterna derefter kommit i krig med östromerska riket (hvarunder kejsar Valens blifvit slagen och dödad. 378), slöt Atanarik 380 fördrag med Theodosius. Kort derefter blef han dock förjagad af ett motparti och nödgades söka fristad hos kejsaren. Snart derpå dog han i Konstantinopel och blef begrafven med stor ståt. S. F. H. Atanor, tillbyggnad på ugnar. Se Athanor. Atapaliba, konung i Peru. Se Atahualpa, Ataraxi (Grek. ataraxia), frihet från oro och lidelser; sinneslugn. (Den af Pyrrho stiftade filosofiska skolan lärde, att ataraxi är följden af fullständigt tvifvel.) Ataulf (Adolf), vestgoternas konung 410--415. Sedan Alarik vintern 410--411 aflidit i södra Italien, valde man till hans efterträdare Ataulf, en bror till Alariks gemål. Under hans anförande lemnade vestgoterna Italien 412 och inföllo i södra Gallien, der A. på uppdrag af kejsar Honorius angrep och besegrade motkejsaren Jovinus. A. hade fört med sig såsom fånge Honorii syster Placidia, hvilken vid Roms eröfring 410 fallit i vestgoternas händer. Intagen af kärlek till denna qvinna, ville han ej lyssna till kejsarens uppmaning att återsända henne. Brodern hade emellertid lofvat hennes hand åt den skicklige fältherren Constantius, hvilken äfven sändes med en här mot Ataulf. Emellertid gaf Placidia om sider sitt samtycke till föreningen med denne, och deras bröllop firades med stor ståt i Narbonne 414. A. ansåg sig emellertid icke vuxen striden med Constantius. utan drog med sina vestgoter öfver till Spanien. Der blef han följande året (415) i Barcelona mördad af Sigrik, hvilken blef hans efterträdare, S. F. H. Atavi'sm (af Lat. atavus, eg. farfars farfar; i plur. äfven förfäder i allmänh.), bot. och zool. Generelt förstås med atavism (organiska varelsers) likhet med förfäderna i något hänseende; hos djur- eller växt-hybrider återuppträdandet af någon äldre (ursprunglig) typ -- således arf af egenskaper eller karakterer från förfäder, icke från föräldrarna, endast genom dem. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
