Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Athen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enligt sagan blef med konst jämnad af de vid
den ioniske stammens invandring underkufvade
pelasgerna. Dessa skola äfven hafva tvungits att åt
sina ioniske herrar utföra de af nio bakom hvarandra
anbragta portar (enneapylori] bestående fästningsverk,
hvilka beskyddade den på Akro-polis-klippans vestre
ände belägne uppgången till borgen. Under sagohjelten
Thesevs af aigi-dernas konungaslägt tillväxte
Athen betydligt genom den s. k. synoikismen,
d. v. s. sammanslutningen till en statsenhet af
de 12 förut oberoende attiske småstaterna. Athens
siste konung var Kodros af Nelidernas slägt. Då
han i en ärofull strid hade offrat sitt lif
för fäderneslandet, afskaffades nämligen, under
förevändning att ingen vore värdig att blifva
hans efterträdare, konungamakten och ersattes af
en aristokratisk-republikansk författning. Athen
var sedan fortfarande republik under hela sin
sjelf-ständighetstid, med undantag af de femtio år
(560-510), under hvilka Peisistratos och hans söner,
ehuru med vissa afbrott, innehade ett usurperadt
envälde (tyrannis).
Athens högsta blomstring inträffade i 5:te
årh. f. Kr., efter de persiska krigen. Den ärofulle
del Athen hade tagit i denne Greklands storartade
frihetskamp, hade bland de öfrige grekiske staterna
förskaffat det ett anseende och ett inflytande,
för hvilket sjelfva det mäktiga Sparta en tid måste
stå tillbaka. Visserligen blef staden vid Xerxes’
stora härnadståg (480) intagen och uppbränd, men
spåren af denna olycka utplånades snart genom den
spänstiga företagsamhet, som vid denna tid lifvade
det athenien-siska folkets sinnen. Den krigstribut,
som er-lades af de månge bundsförvandterna, samt en
uppblomstrande handel hade inom kort tid i Athen
hopat förut okända rikedomar, och dessa stora
tillgångar, i förening med en af fosterlandskärlek
och ädel sjelfkänsla eldad ideal stämning samt en den
lyckligaste intellektuella och estetiska begåfning,
framkallade äfven för konst och literatur en gyllene
ålder, till hvilken intet lands historia kan uppvisa
något motsvarande. Ett med förkärlek omfattadt
intresse under denna i så hög grad konstälskande
och konstproducerande tid var naturligtvis staden
Athens förskönande med tempel, praktbyggnader
och konstverk af alla slag. I synnerhet under den
långa tid, då Perikles hade högsta ledningen af
statsangelägenheterna, offrades för detta ändamål
otroliga summor. Staden hade då ett omfång af ung. en
(geogr.) mil. På The-mistokles’ föranstaltande
hade inom kort dels stadens af perserna (480)
förstörda befästningar blifvit å nyo uppförda,
dels äfven den likaledes befäste hamnstaden Piraeus
(Peiraievs) genom de s. k. "långe murarna" blifvit
förbunden med den egentlige staden. Athen med
Pirasus bildade således i sjelfva verket en enda
dubbelfästning, hvars sammanlagda omfång uppgifves
till vid pass fyra (geogr.) mil. Af offentliga
anläggningar äro, utom de på Akropolis befintliga
templen och de s. k. Propyleerna (den praktfulla
uppgången till borgen), i synnerhet följande
att nämna. Thesevstemplet (The-seiori), n. v. om
Akropolis, uppfördt af Kimon
i ädel dorisk stil, förvandlades under den by-zantiska
tiden till en åt S:t Georg helgad kyrka och skyddades
derigenom mot förstörelse. Det utgör ännu i dag
en af Athens bäst bibehållna fornlemningar och
användes f. n. såsom ett provisoriskt museum
för diverse antiqviteter. På sista tiden hafva
emellertid några forskare ifrågasatt detta
tempels identitet med det gamla Theseion och trott
sig snarare böra deri igenkänna det i den forne
stadsdelen Melite belägna Herakles-templet. Athens
största tempelbyggnad, det kolossala Zevs-templet
(Otympieion], s. ö. om Akropolis, helt nära Ilissos,
begyntes redan under Peisistratos, men blef, sedan
arbetet flere gånger afstannat och å nyo upptagits
efter utvidgad plan, fullbordad först af kejsar
Hadrianus. Dionysos-teatern, Athens och hela Greklands
förnämsta skådebana, ligger på sydöstra sluttningen
af Akropolis och är till en del uthuggen ur sjelfva
klippan. Byggandet af denna storartade teater,
mönstret för Greklands öfriga teatrar, började
omkr. 500 f. Kr., men af slutades ej fullständigt
förr än 160 år senare. Den beräknas hafva kunnat
rymma inemot 30,000 åskådare. I nära samband med
teatern stod äfven ett åt Dionysos (Bacchos) helgadt
tempel. De delvis väl bibehållna ruinerna af denne
teater uppgräfdes 1862 af arkitekten Sträck. Det i
stadsdelen Kerameikos, n. v. om Akropolis, belägna
rymliga torget (agorä) omgafs af tempel, pelargångar
och statsbyggnader. Till de sistnämnda hörde rådhuset
(bulevtérion) samt den s. k. tholos, en rotunda,
i hvilken prytanerria äfvensom främmande sändebud
spisade på statens bekostnad. På torget befann sig
vidare "de tolf gudarnas altare", hvilket betraktades
såsom den attiske statens medelpunkt, från hvilken
alla afstånd räknades. Från torget ledde en bred,
af praktfulla byggnader omgifven gata (dromos) till
stadens mot v. belägne hufvudport, den s. k. triasiska
(äfven dipylori). A. hade flere gymnasier - rymliga,
af pelargångar omslutna platser - hvilka från början
voro bestämda för kroppsöfningar men som, då äfven
skalder och filosofer der brukade uppträda och samla
kring sig skaror af lyssnande åhörare, i sjelfva
verket kommo att betraktas såsom ett slags universella
bildningsanstalter. Berömda voro i synnerhet det
af Kimon anlagda Akademia, der sedermera Plato och
den s. k. akademiska skolan undervisade; Lykeion,
Aristoteles* läroplats, samt Kynosarges, efter hvilket
den s. k. cyniska skolan tros hafva fått sitt namn.
Efter det olycksbringande peloponnesiska kriget
(431-404) återvann Athen aldrig mer sin forna
makt. Dock blefvo de på segrarens bud iiedrifna
långa murarna och befästningarna kring Pirueus å
nyo uppförda (393), och ett visst välstånd synes
snart nog hafva inträdt. Inom kort fick emellertid
Athen en ny farlig fiende i den sluge konung Filip
II af Macedonien, och sedan folket, oaktadt den store
talaren och fosterlandsvännen Demosthenes’ energiska
förmaningar, allt för sent fått ögonen öppna för den
från detta håll hotande faran, dukade den grekiska
friheten under i slaget vid Chaeronea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
