Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atlantiska hafvet - Atlas - Atlas - Atlas - Atlas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1279
Atlas.
1280
Brest till ön S:t Pierre och vidare till Duxbury
i Massachusetts). Det senaste företaget af detta
slag har till ändamål att sammanknyta Portugal
(Kap S:t Vincent) med Brasilien (Kap San Koque),
hvarvid Madeira och Gröna uddens öar af ses såsom
mellanstationer. j. H.
A’tlas, Grek. mytol., "den uthållige" 1. ’’bäraren",
en titan, son af Japetos och Klymene 1. Asia, broder
till Menoetius, Promethevs och Epimethevs. Enligt
Homeros är Atlas en hafs-gud, som "känner hafvets alla
djup och stöder (eller vaktar) de höge pelare, som
hålla jorden och himmelen från hvarandra’’. Enligt
Hcsio-dos måste han. till straff derför att han
i titan-kampen stred mot Olympens gudar, bära
himla-hvalfvet med sitt hufvud och sina outtröttliga
händer. - Den yngre sagan "berättar, att han var
en konung i Afrika, som med Medusa-hufvudets
hjelp af Persers förvandlades till ett berg,
emedan han hade vägrat denne ett gäst-vänligt
mottagande. Sagan försätter A. vanligen i yttersta
vestern, i oceanens närhet, der han råder öfver
stora hjordar och öfver hespe-ridernas trädgårdar.
v. K.
Atlas är det gemensamma namnet för nord-vestra
Afrikas berginassor, af vid pass 2,200 kilom. (300
mil) längd och 520 kiloin. (70 mil) bredd. - Vanligen
skiljer man mellan Höga A., i Marokko, Lilla A.,
kustkedjan och dess sammanbindningslänk inåt landet,
samt Stora A., som i det inre af landet sträcker sig
parallelt med kusten från yttersta vestra gränsen af
Alger till Kap Bon (se Alger).
Det marokkanska A. stiger tvärbrant ur hafvet vid Kap
Guer (Aferni) med en höjd af 940 m. (2,895 f.). I
flere kedjor drager det sig derifrån inåt landet,
hufvudsakligen åt n. ö., och bildar omedelbart s. om
sjelfva hufvudstaden den stora centrala bergmassan,
med toppar sådana som Hen t et, af infödingarna
ansedd såsom den högste, men ännu ej till sin höjd
bestämd, Miltsin 3,475 m. (10,700 f.), Tagerani 2,079
m. (6,400 f.) m. fl. Ehuru marokkanernas namn på denne
del af berget är Djebl-el-teltsch ("snöberget"),
ligger dock ingen af dess toppar öfver snögränsen;
t. o. m. Miltsin är stundom alldeles fritt från
snö. Gletscherbildning är fullkomligt okänd.
Från nyssnämnde bergsknut utlöpa mot s. betydande,
hittills fullkomligt outforskade bergskedjor
(Anti-Atlas) mellan den marokkanska kustprovinsen
Sus och öfre loppet af floden Draha. Ungefär vid 13°
ö. lgd vänder sig hufvudmassan af A. tvärt inot n. och
utbreder sig till en början, vid 33° n. br., till en
vidsträckt, nära nog qvadratforinig, torr, af höga
skogklädda berg omgifven högslätt, S a ha b e l Mar
g a. Från vändpunkten fortsätta derjämte i bergets
ursprungliga nordöstliga riktning de bergskedjor,
som genom Djebl-Antar, v. om oasen Figuig. bilda
öfvergången till Algers bergsystem.
Från den del af högslätten, der floden Muluja
upprinner, sträcker A. en gren norrut, det s. k. Lilla
A., hvilket vid 34° 30’ längs kusten utsänder en
arm åt n. v. till Ceuta och Kap Spartel samt en
åt n. ö. till Kap Tres Föreas. Hela sträckan af
kustbergen, El-RIf, ar ännu
outforskad, på grund dels af nejdens
svårtillgänglighet, dels af befolkningens allt annat
än fredliga sinnelag (riff-piraterna). Endast från
hafssidan har nordkanten af dessa berg blifvit
aftecknad och uppmätt.
Till sin geognostiska byggnad företer A., så
vidt man nu känner, mycken likhet med Alperna. De
vanligaste bergarterna utgöras af sandsten, skiffer,
kalk och marmor. Af mineralier hafva anträffats,
delvis i stor myckenhet, koppar, jern, bly, antimon
och bergsalt. Växtligheten karakteriseras af ymnigt
förekommande kaktus och oliver samt småskog af ek och
korkek. I skogstrakterna träffas ej sällan pantern
och lejonet. - Flertalet af dalarna, liksom ock
sluttningen mot n., bebos af berber, ättlingar af
landets ursprunglige innebyggare. .T. H.
A’tlas 1. Atla’nt, byggnadsk., en manlig bildstod,
nyttjad i st. f. kolonn (pelare, pilaster) att bära
bjelklag, balkonger, listverk o. d. - Den kraftige
doriske stilen föredrog atlan-ter, äfven kallade t
e lam o n er, framför de qvin-liga karyatiderna (se
d. o.), som den ioni-ske stilen älskade. Grekernas
atlanter äro lugna,
^^
herkuliskt byggda gestalter, som tyckas utan
öfverdrifven ansträngning bära sin börda på hufvudet
och de uppsträckta händerna (armarna). Komarna
deremot samt renaissancens och barockens konstnärer
framställde ofta atlanterna såsom dels rent af lekande
med den burna lasten, dels under jämmerliga åtbörder
pinsamt tryckta af densamma.
A’tlas, "bäraren" hos Florman, anat., första
(öfversta) halskotan hos ryggradsdjuren - så kallad,
emedan hon uppbär hufvudet, liksom tita-nen Atlas
sades bära himmelen. Denna kota afviker till sin form
betydligt från alla de andra; hos menniskan bildar
hon en vid, platt, tunn ring, hvilken saknar "kropp"
och åtskilliga andra delar, som karakterisera kotor
i allmänhet (se Kota). Hos några däggdjur bildar väl
atlas ock en ring. men högre, med längre kanal och
åt sidorna försedd med större eller mindre vingar,
sträckande sig i halsens längdriktning som ett par
propellerblad. Huru ringen än må vara beskaffad,
bär han på sin öfre (främre) del l-3 ledytor (hos
menniskan 2) för hufvudet, på sin nedre (bakre)
2 dylika (hos menniskan 2) mot andra halskotan,
der sär-skM sådan linnes. Mot atlas rör sig hufvudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
