- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 1. A - Barograf /
1285-1286

(1876) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atomicitet - Atomism - Atomistiker - Atomitet. Se Atomicitet - Atomlära, Atomteori. Se Atomvigt - Atomvigt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


ett tre-atomigt element, emot klor ett tre- till
fem-atomigt. Klor, som är en-atomig emot väte, är en-,
tre-, fem-, sju-atomig emot syre. Om ett elements
atomicitet vexlar, sker det nästan alltid med ett
parvis stigande antal fränd-skapsenheter. Vill
man uttrycka kroppars atomicitet (antalet
frändskapsenheter), gör man detta med romerska
siflror, hvilka sättas ofvanför de kemiska tecknen
eller formlerna. Så t. ex. betyder |J en fyr-atomig
kol-atom, Q1 en sex-atomig dubbcl-atom kol, uppkommen
genom förening af två fyr-atomiga enkla kol-atomer
PZ TJ _ Q1 J

QT en tredubbel kol-atom med 8 frändskaps-

enhcter (^^-C Jc*1)’ Frändskapsenheterna utmärkas
äfven med bindestreck, t. ex. de nyss anförda exemplen
på kol: Gr, LC-CE,

EC-C-C£.
p. T. c.

Atom i’sm, Atomistlk kallas den läran, att allt
ytterst består af atomer.

Atomi stiker, en person, som hyllar atomläran.

Atomitet. Se Atomicitet.

Atom-lära, Atom-teori. Se Atomvigt.

Atom-vigt, kem. Sedan man i slutet af förra och början
af detta årh. iakttagit, att alla verkliga kemiska
föreningar ega en oföränderlig sammansättning,
och sedan Dalton 1808 upptäckt den lagen att, då
ett ämne i flere olika förhållanden förenas med ett
annat, de vigts-niängder af det ena ämnet, som i de
olika föreningarna linnas bundna vid en och samma
vigtsmängd af det andra ämnet, stå till hvarandra
uti ett mycket enkelt och multipelt förhållande
(Daltons lag.l. lagen för de multipla proportionerna),
sökte han en förklaring till dessa fakta i den från
de gamle grekiske filosoferna lånade hypotesen om
atomer. Dessa fakta kunde tillfredsställande förklaras
genom det antagandet, att de olika grundämnena
ytterst äro sammansatta af små enheter, atomer,
hvilka hos olika grundämnen ega olika vigt, samt
att de kemiska föreningarna uppstå genom atomers
förening med atomer. Dessa atomer utmärkas af en
inneboende attraktion till hvarandra, den kemiska
frändskapskraften 1. affiniteten, genom hvilken de
förenas till grupper af atomer, molekyler, hvilka
äro de minsta enheter, hvaruti sammansatta ämnen
kunna finnas. Af flere förhållanden framgår, att i
de flesta fall äfven de enkla grundämnena i fritt
tillstånd utgöras af atomgrupper eller molekyler. Den
nyare kemien själjer således skarpt emellan de länge
förvexlade begreppen "atom’’ och "molekyl". Atomen
är alltid enkel, molekylen alltid sammansatt. Atomen
är den minsta mängd af ett grundämne, som kan finnas
i en molekyl; molekylen åter den minsta mängd af
ett grundämne eller af en förening af grundämnen,
som kan finnas och som ej ytterligare kan delas
utan att sönderfalla i elementära atomer eller i
enklare, nya molekyler. Atomerna, som måste vara
utomordentligt små,

kunna naturligtvis ej till sin utsträckning eller vigt
bestämmas, men deremot kan man af flere förhållanden
sluta till huru mycket tyngre eller lättare ett
visst grundämnes atomer äro än ett annat grundämnes,
d. v. s. till deras relativa tyngd. Denna atomernas
relativa tyngd kallas ät o m vigt. Enligt en af Dulong
och P e tit upptäckt lag står den mängd värme, som
ett grundämne upptager för att dess temperatur skall
höjas till en viss värmegrad (det egentliga värmet),
i omvändt förhållande till atomvigten. Genom
multiplikation af det egentliga värmet med
atomvigten erhålles således, med få undantag,
samma tal, hvarför man af en kropps egentliga
värme kan (approximativt) beräkna atomvigten. Det
följer af de ofvan gifna definitionerna på
atom och molekyl, att man, om man kan bestämma
molekylernas vigt och känner deras sammansättning,
måste såsom atom vigt antaga den minsta mängd af
ett grundämne, som finnes i en molekyl. Det finnes
flere sätt att bestämma molekylernas relativa
tyngd (molekylar-vigten). Vigtigast är det, som
grundar sig på gasformiga ämnens egentliga eller
specifika vigter. Kort efter Daltons upptäckt af
den efter honom benämnde lagen gjorde Gay Lussac en
iakttagelse, som blef af utomordentlig betydelse för
hela kemiens utveckling. Han fann nämligen, att,
då tvänne gasformiga ämnen förenas med hvarandra,
de mått (volymer) af gaserna, hvilka förenas, stå i
ett högst enkelt förhållande såväl till hvarandra
som till den uppkomna föreningens volym. Så
t. ex. förenas 2 vol. vätgas med l vol. syrgas
till 2 vol. vattengas; l vol. vätgas förenas med l
vol. klorgas till 2 vol. klorvätegas. Såväl denna
lagbundenhet som gasernas egenskap att, oberoende af
sin kemiska sammansättning, utvidgas likformigt för
samma temperaturförhöjning samt att till sin volym
likformigt förändras för inverkan af tryck, förmådde
1811 Amadeo Avogadro att uppställa den läran, att i
alla gaser vid samma tryck och temperatur molekylerna
befinna sig på samma afstånd från hvarandra eller,
hvad som är det samma, att gaserna innehålla på
lika mått (volymer) ett lika antal molekyler. Deraf
följer således, att vigterna på lika volymer af olika
gas-er (d. ä. de egentliga vigterna) förhålla sig som
molekylernas vigter. Således eger man uti bestämmandet
af en gasformig kropps egentliga vigt ett medel att
finna gasens mole-kylar-vigt, och kan man genom kemisk
analys erfara hans kemiska sammansättning, så kan
man äfven uträkna huru mycket af gasens elementära
beståndsdelar finnes i en molekyl. Den minsta mängd
af dessa beståndsdelar är således grundämnets
atomvigt. Emedan såväl molekylarvigterna som
atomvigterna äro relativa tal, måste man för deras
jämförelse välja en enhet. För atomvigten tages numera
vätets atomvigt, eller l, till enhet för jämförelsen,
emedan talen derigenom blifva enklare (förr använde
man med Berzelius allmänt till jämförelsetal syrets
atomvigt, som antogs vara 100). Till jämförelse mellan
molekylarvigterna antager man vätets molekyl, som ar
2. Om man således

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:20:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaa/1285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free