Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atrofi - Atropa Belladonna Lin., bot. Se Belladonna - Atropin - Atropingelatin - Atropinpapper - Atropos - Atrypa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Atrofi (af Grek. nekande a och trophe, näring),
med., förtvining, tvinsot, betecknar hele kroppens,
enskilda organs, organdelars eller väfnaders sjukliga
förminskning i omfång och vigt. Hela organismen med
alla sina särskilda organ och väfnader är sammansatt
af små elementar-delar, hvilka antingen äro celler
eller ock hafva bildats af sådana, såsom nerv-,
muskel- och bindväfs-trådar o. s. v. Dessa hållas
vid makt och i funktionskraftigt tillstånd genom
näringsprocessen, hvarvid en ständig omsättning
eger rum i deras minste delar, så att de till blodet
afgifva förbrukade beståndsdelar och från detsamma
mottaga nya sådana, som de med sig införlifva. Sker
en rubbning i denna ämnesomsättning så, att de afgifva
mera än de tillegna sig, så förminskas de mer och mer
i storlek och blifva atrofiska. Atrofien kan vara af
olika slag: antingen förminskas elementardelarna
helt enkelt i omfång med bibehållande i öfrigt
af sina kemiska och fysikaliska egenskaper: enkel
atrofi; eller också kan förminskningen hos en del
af dem delvis fortgå ända derhän, att de alldeles
försvinna, till följd hvaraf således äfven antalet
minskas: numerisk atrofi; eller också kunna
de, jämte det de förminskas, äfven förändras
i sin kemiska sammansättning och fysikaliska
beskaffenhet: de försämras, degenerera, och detta
benämnes degenerativ atrofi. Samtidigt med det de
för ett organs funktion mest vigtiga elementen
t.ex. lefvercellerna, som bereda gallan i lefvern
- undergå atrofi, förökas i stället ofta den för
organets verksamhet mera indifferente bindväfven i
det samma; organet blir då hårdare och fastare samt
skrumpnar: iridurativ atrofi. Afmagring beror på
atrofi af den under huden rikligt förhanden varande
fettväfven. De olika formerna af atrofi förekomma ofta
tillsammans. Atrofien medför minskning, icke allenast
i omfång och vigt, utan jämväl i funktionsförmåga.
Allmän atrofi af organismen, som för det mesta är
enkel, kan föranledas: af brist på näring, hinder
för födans nedsväljande och fortskaffande samt
af sjukliga förändringar i matsmältningsorganen i
allmänhet och alla slags störelser i blodberedningen,
svåra förnyade blodförluster, långvariga uttömningar,
suppurationer m. m., genom hvilka organismen
beröfvas näringsmaterial i större myckenhet. Vidare
kan atrofien förorsakas af öfveransträngning,
febrar o. s. v. Den allmänna atrofien föranleder
ej sällan döden, synnerligen hos barn (pedatrofi).
Hos gamla individer inträffar i regeln en allmän
atrofi i sammanhang med den minskade vitaliteten och
ämnesomsättningen, åldersatrofi, senil atrofi. Den
partiella eller lokala atrofien i särskilda organ
eller organdelar kan orsakas af inflammationer, hinder
för blodcirkulationen, t. ex. vid tryck af svulster
e. d. på blodkärlen eller på sjelfva organet, af
minskad eller upphäfd funktion af organet, t. ex. då
muskler genom förlamning eller af annan anledning
försättas i overksamhet, hvarvid vi se dem förtvina;
men atrofien kan äfven föranledas genom öfverdrifvet
bruk af ett organ, ehuru oftast en motsatt förändring
blir följden deraf. Äfven en abnorm verksamhet af de
nerver, som direkte verka
på blodkärlen och såmedelst äfven på cirkulationen
och ämnesomsättningen, kan vålla atrofi. Också
sjukliga nybildningar, t. ex. svulster, kunna
atrofiera af enahanda anledningar som normala delar.
A. -y.
Atropa Belladonna Lin., bot. Se Belladonna.
Atropin, kem. farmak., kallas den alkoloid, som är det
verksamma ämnet i Belladonna-växten, hvars blad och
rot äro officinella i Sverige (se Belladonna). Rotens
bark är rikast på atropin, i synnerhet under växtens
blomning. Atropinet, C17 H23 N O3, är luktlöst,
med bitter smak, och kristalliserar i färglösa,
sidenglänsande nålar och pelare. Det förekommer i
växten såsom ett salt med atropa-syra. Atropin kan
på kemisk väg delas i tropa-syra och en alkoloid,
tropin. Med syror bildar det salter, af hvilka
svafvelsyradt och valeriansyradt atropin äro upptagna
i svenska farmakopén. Atropinet och dess salter äro
ytterst häftigt verkande gifter. Maximal-dosis är i
de flesta farmakopeer bestämd till l milligram. Det
förorsakar utvidgning af pupillen redan i dosis
af 1/100 milligram. Atropinet nyttjas derför
ofta vid behandling af vissa Ögonsjukdomar. Jfr
Atropin-gelatin, Atropin-papper. o. T. s.
Atropin-gelatin, kem. farmak., benämnas små rutor
af gelatin, enligt prof. Alméns metod indränkta
med en lösning af ett atropin-salt, vanligen
svafvelsyradt atropin, så afpassad, att hvarje
ruta innehåller 0,6 milligram af saltet. Om en
sådan ruta införes under ögonlocket, förorsakar
hon inom kort en betydlig utvidgning af pupillen.
o. T. s.
Atropin-papper, kem. farmak., kallas ett i England
förr ofta nyttjadt papper, som var genomdränkt
med en atropin-lösning. Det begagnades på samma
sätt som atropin-gelatin. Detta har undanträngt
atropinpapperet, emedan det icke var möjligt att
erhålla det sistnämnda fullt likformigt genomdränkt
af atropinsaltet, hvarför verkan af dylikt papper blef
ojämn, hvartill kom, att den under ögonlocket införde
pappersbiten mekaniskt retade Ögats bindehinna -
en olägenhet, som icke tillkommer atropin-gelatinet.
o. T. s.
A’tropos, Grek. mytol., eg. "deri oafvändbara", en af
de tre Moirerna (Lat. Parcerna), ödets gudinnor. Se
Moira.
Atrypa, paleont., ett i de paleozoiska
formationerna förekommande brachiopodslägte af
fam. Spiriferidce. Dess skal är vanligen ovalt
eller nästan cirkelrundt, och de spiralformiga
kalkställningarna icke, såsom hos Spirifer, riktade
utåt, utan mot skalets midt. I ventralskalets spets är
ett mycket litet hål, som ofta är doldt genom spetsens
inböjning och derför i början blef förbisedt. Sedan
dess tillvaro blifvit bekant, utbyttes namnet A. af
d’0rbigny och några andra författare mot Spirigerina,
hvilket dock ej blifvit allmänt antaget. Bland de
många arterna är en, den redan af Linné beskrifna
Atrypa reticularis, märklig för sin stora utbredning
såväl i tiden som i rummet. Den förekommer i vidt
skilda länder, i aflagringar från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
