Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aube - Aubenas - Auber, Daniel François Esprit - Aubert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Seine ej långt från Romilly. Längd omkr. 20 mil. -
2) Depart, i nordöstra Frankrike. Det utgöres
af nedre Champagne samt delar af Bourgogne och
Isle de France. Arealen 6,604 qv.-kilom. (119
qv.-mil). 251,595 innev. (1872). A. består
af tvänne till sin beskaffenhet mycket olika
delar: den nordvestre tillhör det s. k. Champagne
pouilleuse, der kritklippan täckes endast af ett
tunt jordlager och växtligheten är högst sparsam;
den sydöstre deremot omfattar fruktbara dalar, der
vinet med framgång odlas. Hufvudfloder äro Seine
och Aube. Klimatet fuktigt, men angenämt. Vin
är förnämsta produkten. Åkerbruket bedrifves med
framgång endast i landets södre del. A. indelas i 5
arrondissement. Hufvudstad: Troyes.
Allbenas [åb’nä], stad i franska
depart. Ardéche, vid foten af Cevennerna. 7,694
innev. (1872). Silkemanufakturer.
Auber [åbår], Daniel Francois Esprit, fransk
kompositör, föddes i Caen, sannolikt 1782 (enl. andra
1784). Af sin fader bestämd för handelsyrket, idkade
han i början musiken endast såsom tidsfördrif och
gjorde sig i enskilda kretsar känd genom komposition
af romanser, små operor och instrumentalmusik. Först
när fadern råkade i obestånd, fick han göra musiken
till sitt yrke. Han fullkomnade sina studier under
Boieldieu och Cherubini samt uppträdde från 1813
offentligt med operor, hvilka dock gjorde föga
lycka. Genom La bergère châtelaine (1820) fick han
ett namn, och hans ryktbarhet ökades snart genom nya
verk, bland hvilka La neige (1823) banade sig väg till
utlandet. 1824 följde Le concert à la cour, 1825 Le
macon, och 1828 La muette de Portici. Genom sistnämnda
komposition, med hvilken A. beträdde stora operans
tiljor, nådde hans rykte sin höjd. Han återvände
dock till opera comique och skref 1830 Fra Diavolo,
som jämte de båda sistnämnda räknas till hans bästa
arbeten. Svagare är Le Dieu et la bayadère (1832),
hvars hufvudrol skrefs för Taglioni (liksom "Den
stummas" för dansösen Noblet). Af de sedan följande
operorna må nämnas L’ambassadrice (1836), Le domino
noir (1837), Le lac des fées (1839), Les diamans
de la couronne (1841), La part du diable (1842),
La siréne (1844) och Marco Spada (1852). Alla de
ofvan nämnda styckena, med undantag af "La bergére",
äro gifna i Stockholm. Början gjordes 1825 med
"Snöfallet". Derefter följde "Fra Diavolo" (1833),
"Concerten på hofvet", "Muraren" (1834), "Den stumma
från Portici" (1836), "Le lac des fées" (Trollsjön),
"Hälften hvar eller hin ondes andel", "Kronjuvelerna",
"Den svarta dominon", "Ambassadrisen", "Sirenen",
"Bräma och bajadéren" samt" Marco Spada" (1867). -
Aubers oerhörda popularitet gick hand i hand med
yttre utmärkelser. 1829 blef han medlem af Académie
des beaux arts, 1842 efter Cherubini direktor för
konservatoriet i Paris - en plats, på hvilken han
verkade ofantligt godt genom nitisk punktlighet
och genom införande af flere förbättringar -, 1857
kejserlig hofkapelimästare (ehuru han aldrig
fungerade såsom dirigent) m. m, 1869 uppfördes hans
sista opera, Le réve d’amour. Den 13 Maj 1871
afsomnade han i Paris midt under kommunardernas
barrikadlarm.
A. är en af de mest nationelle (specielt en af de mest
parisiske) tondiktare Frankrike egt. Om Boieldieu
betecknar det måhända skönaste bladet i den friska
och fullt organiskt utvecklade blomma, som kallas
opera comique, så är A. hans värdige arfvinge; men
på samma gång är den senares kolorit mera modern, mera
lifligt glänsande, ironiskt pikant och kokett, fastän
visserligen äfven mera ytlig och sjelfsvåldig. På
somliga ställen hos A. märkes likväl ingen
ytlighet. Framför allt gäller detta om "Den stumma"
- hans enda fullt lyckade stora opera. Detta arbete,
lika märkvärdigt, om man betraktar det ur absolut, ur
politisk eller ur konsthistorisk synpunkt, är utmärkt
af en frihetsglöd, en folkanda (i fiskare-chörer
och dansar) samt en dramatisk karaktersmålning
(i ackompanjementet till Fenellas stumma spel),
som ega få motstycken. Dess politiska betydelse är,
att det entusiasmerade sinnena för revolutionen
1830 och spelade rolen af en demokratisk festopera
i Frankrike och Belgien. Dess teaterhistoriska
betydelse är icke allenast att hafva gjort epok
på Stora operans scen och angifvit en riktning,
som sedan fullföljdes af Kossini och Meyerbeer,
utan ock att till tiden för uppförandet vara
det första af de dramatiska stycken, med hvilka
de franske nyromantikerna öfver hufvud sökte på
teatern införa natursanning och fantasifrihet i
stället för den akademiska stelheten. - Trots all
sin storhet och lidelsefullhet kan "Den stumma"
likväl icke betraktas såsom det egnaste uttrycket
för Aubers genius; detta är tvärt om att söka i hans
nära 40 arbeten för opera comique. Det är svårt att i
kedjan af dessa spåra en jämn utveckling: vid sidan
af de bästa stå ofta de svagaste. Så mycket är dock
tydligt, att Aubers egendomliga stil - som består i
en under inflytande af Kossini utförd modernisering
af den äldre comique’n - först kommer till full rätt i
"Muraren" och sedan når sin höjdpunkt i "Fra Diavolo",
hvilken, mera drastisk än den förra, ännu bevarar en
fullt ideal ursprunglighet. I "Svarta dominon" antydes
redan det manér, som under kompositörens sista period
blef förherskande, nämligen böjelsen för raffinerade
effekter och stickande dansrytmer. Sistnämnda opera är
dock ännu ett mästerstycke i den konversationston,
som A. kan sägas hafva skapat och som består
i ett sväfvande mellan sång och musikalisk
deklamation. Denne konversationston urartar sedermera
ofta till ett spirituelt pladder, hvarjämte sjelfva
intrigen stundom tilldrager sig största intresset,
såsom i "Hin ondes andel". - Nästan alla Aubers
operatexter äro författade af Scribe. Dessa spännande
och förträffligt konstruerade libretter bilda med
den vackra musiken ett oskiljaktigt helt och hafva
i ej ringa mån bidragit till tonsättarens triumfer.
A. L.
Aubert [åbär], eg. d’Aubert, en till Norge öfver
Danmark invandrad fransk familj.
1) Benoni A., norsk militär, f. 1768 i Köpenhamn,
d. 1832. Redan som ung ingeniör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
