Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Augusta - Augustana confessio, Lat. Se Augsburgiska bekännelsen - Augustanasynoden - Augustd'or - Augustenbad, kallvattenkuranstalt. Se Bie - Augustenborg - Augustenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nord-amerikanska staten Georgia, vid Savannah. 15,389
innev. (1870). Eger ett högre läroverk (Richmond
academy).
Augustäna confe’ssio, Lat. Se Augsbur-giska
bekännelsen.
Augustäna-synoden (jfr Synod) kallas, efter
Augsburgiska bekännelsen, det skandinavisk-lutherska
kyrkosamfundet i Förenta staterna. Grunden till
detsamma lades af L. P. Esbjörn, en svensk prest,
som 1849 utvandrad e till Amerika för att i andlig
måtto betjena dervarande landsmän. I And o ver i
Illinois stiftade han 1850 en evangelisk-luthersk
församling. Efter hand uppstodo flere församlingar,
och snart blef de från Sverige komne prestmännens
antal otillräckligt. Behofvet af en egen
prestbildnings-anstalt gjorde sig allt mera
gällande. Till en början inrättades (1858) medelst
frivilliga bidrag en skandinavisk professur vid
Illinois-stats-universitetet i Springfield; men när
inom kort den skandinaviske professorn (Esbjörn)
på grund af åtskilliga trakasserier ansett sig
tvungen att lemna sin befattning o*ch begifvit sig
till Chicago, följd af nästan alla sina lärjungar,
hölls (1860) ett sammanträde af den skandinaviska
konferensen i norra Illinois-synoden (till hvilken
redan 1851 de skandinaviska församlingarna hade
slutit sig), hvarvid man beslöt att utträda ur
detta samfund och bilda en egen synod med eget
seminarium. Detta blef Augustana-synoden, som vid
sin uppkomst bestod af 36 svenska och 13 norska
församlingar med omkr. 5.000 kommunikanter. 1875
funnos 30,127 kommuni-kanter. Sistnämnda år
var pastorernas antal 103, församlingarnas 248,
kyrkornas 140. Kyrko-. medlemmarnas antal var
s. å. 55,815. Synoden egde vid samma tid 184
söndagsskolor och 98 församlingsskolor. Seminariet,
som skulle hafva tre professorer, hade sitt
säte i Chicago till 1863 och i Paxton till
1875, då det flyttades till Rock Island. Till
dess bibliotek skänkte Karl XV 5,000 volymer.
B. M.
AugustcTor, gammalt sachsiskt guldmynt, af samma värde
som en Friedrichsd’or, omkr. 15 kr. Det fans hela,
halfva och dubbla Augustd’orer.
Augustenbad, kallvattenkuranstalt. Se Bie.
Augustenborg, ett slott vid vestra kusten af ön
Als. Det byggdes i midten af 1600-talet af hertig
Ernst Gunther, hvilken uppkallade det efter sin gemål,
Augusta af Gliicks-borg. Den nuv. hufvudbyggnaden
uppfördes åren 1770-76.
Augustenborg, hertiglig slägt, en sidogren af det
danska (oldenburgska) kungahuset. Den härstammar
från Kristian IILs yngre son, hertig Hans d. y.,
hvilkens sonson Ernst Gunther, f. 1608, d. 1689,
byggde slottet Augustenborg, hvarefter linien fick
namnet Slesvig-Hol-stein-Sönderborg-Augustenborg. Hans
yngste son, Fredrik Vilhelm, f. 1668, d. 1714,
var gift med Sofia Amalia, dotter till den danske
storkansleren Fr. Ahlefeld. Denne var, liksom hans
son Kristian August (f. 1696, d. 1754) och hans sonson
Fredrik Kristian (f. 1721, d. 1794), general i dansk
tjenst. Den sistnämnde var gift med Charlotta Amalia,
dotter till den siste hertigen af den Holstein-Plönska
linien,
och hade med henne tre söner. Den yngste af
dessa, Kristian August, f. 1768, blef 1810 svensk
tronföljare under namnet Karl August (se d. o.). Den
andre sonen, Fredrik Karl Emil, f. 1767, d. 1841,
var gift med en dansk fröken Scheel och hade en
son, Vol de mar, f. 1810, d. 1871 som preussisk
general. Den tredje och äldste, Fredrik Kristian,
f. 1765, gifte sig 1786 med den danska prinsessan
Louise Augusta, Fredrik VI:s enda syster (f. 1771,
d. 1843). Samtidigt blef han dansk minister. 1788
universitetets patron och 1805 president i den
nya direktionen för universitetet och de lärda
skolorna. Han hyste stort intresse för vetenskap och
konst och var sjelf en vetenskapligt bildad man, men
å andra sidan ärelysten och fåfäng. Missnöjd öfver
att Hol-stein (1806) införlifvades i danske staten,
hvilket han ansåg stridande mot sin (agnatiska)
rätt, drog han sig tillbaka till sina gods på
Als. Spänningen mellan honom och konungen blef ännu
större, då hertigen misslyckades i sin plan att
efterträda Karl August som svensk tronföljare; han
ansåg nämligen sin kunglige svåger vara skulden till
planens omintetgörande. Fredrik Kristians uppförande
i denna fråga var obestridligen mycket tvetydigt;
han ville i ex. ej öppet erkänna, att han önskade
blifva vald. 1810 tog han emellertid afsked från
sin befattning som minister och förblef på Als till
sin död, 1814. Han efterlemnade en dotter, Karolina
Amalia, f. 1796 och 1815 gift med Kristian VIII,
samt två söner, hvilka han uppretade mot det danska
kungahuset, medan han samtidigt arbetat på att få dem
upptagna till medlemmar af detsamma. Den äldste af
sönerna, Kristian, f. 1798, fick dansk uppfostran och
gifte sig 1820 med Louise Sofie af Danneskjold-Samsö
(f. 1796, d. 1867). Han gjorde sig i början
känd endast genom sin ifver för kapplöpningar och
fullblodshästar. I politiskt hänseende visade han sig
som en afgjord aristokrat och lojal legiti-mist. Först
1837 började han verka för den plan, som han sedan
så hårdnackadt fullföljde till Danmarks olycka,
nämligen att komma i besittning af hertigdömena
Slesvig och Hol-stein (samt derjämte möjligen äfven af
konungariket Danmark), och han grundade sin rätt till
dessa bägge land på den slesvig-holstein-ska läran
om deras oupplösliga förbindelse och om den manlige
stammens uteslutande arfsrätt. En af honom författad
anonym flygskrift "Die erbfolge in Schlesvig-Holstein"
(Halle 1837) gaf uppslag till en utbredd journalistisk
agitation, som bedrefs dels af hertigen sjelf,
dels af legda personer. Derunder sökte»han uttränga
danska språket i Nordslesvig och upphetsa befolkningen
emot Danmark samt var derjämte den hemlige ledaren
för oppositionen i de sles-vigska ständerna. Då det
kongl. brefvet om tronföljden utkom, 1846, uppträdde
han öppet som oppositionens anförare. När upproret
i Holstein var på väg att utbryta, i Mars 1848,
skyndade han till Berlin och vann Fredrik Vilhelm
IV på sin sida. Samtidigt blef hans familj förjagad
från Als af de danske bönderna. Under sjelfva kriget
spelade han ingen rol, och,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
