Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avantscen - Avanturin, kem. teknol. Se Aventurin - Avarer - Avari l. Avarie, sjöskada. Se Haveri - Avarien - Avasaksa, rätteligen Aavasaksa. Se d.o. - Avaskär - Avatar - d'Avaux - Awazu och Wallasis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mast åskådaren; loger i hvalfvet emellan skådebanan
och åskådarerummet, oxöga.
Avanturin, kem. teknol. Se Aventurin.
<v>Avarer,</b> ett med hunner och "bulgarer nära "beslägtadt
folk af ural-altaisk stam. Omkr. 546 utvandrade de
från vestra Högasien, och 557 bröto de öfver Volga
och Don in i trakterna n. om Svarta hafvet. De
besegrade der bulgarer och slaver, framträngde
ända till Thüringen, eröfrade 567, i förening med
longobarderna, gepidernas rike och besatte, efter de
förres aftåg till Italien, äfven Pannonien. De kommo
således i besittning af ett vidsträckt rike. Efter 623
började dock deras makt att sjunka, sedan de slaviska
lydfolken och bulgarerna hade affallit. Ända till Karl
den stores tid egde likväl riket bestånd i mellersta
och vestra Ungern. Der, på slätten mellan Donau
och Teis, låg deras befästa läger, som genom vallar
och pålverk var deladt i sju concentriska ringar,
af hvilka den innerste omslöt kanens residens. 788
ingingo avarerna förbund med den mot Karl den store
upproriske hertig Tassilo af Bajern; men detta
orsakade deras rikes fall. 796 trängde hertig Erik af
Friaul och Karls son Pipin in i deras ståndläger och
bemäktigade sig alla de sedan århundraden der hopade
skatterna. 803 måste de fullständigt underkasta sig
frankerna. De drogo sig derefter undan andra från
ö. påträngande folk upp till trakten mellan Donau,
Raab och Leitha, hvilket område länge kallades
Avaria. På spillrorna af det sönderfallande avariska
riket uppstod omkr. 807 ett nybulgariskt rike österut.
S. F. H.
Avari l. Avarie, sjöskada. Se Haveri.
Avarien, område på nordöstra sluttningen af
Kaukasus. Innevånarna (omkr. 25,000) äro mycket
krigiska. Först 1859 blefvo de fullständigt kufvade
af ryssarna.
Avasaksa, rätteligen Aavasaksa. Se d. o.
Avaskär, fordom stad på Blekings östra kust, tidigast
omnämnd vid midten af 1300-talet och under den senare
unionstiden försedd med befästning. 1600 förlorade
A. sina stadsprivilegier, hvilka öfvergingo till den
i granskapet nyanlagde staden Kristianopel.
Avatar 1. Avatra, Ind. mytol, "nedstigning",
en guds nedstigande på jorden och antagande af
kroppslig (oftast mensklig) gestalt. Företrädesvis
nyttjas ordet om Vischnus förkroppsligande i tio
olika förvandlingar.
d’Avaux [davå], franska diplomater. 1) Claude de
Mesmes, grefve d’A., f. 1595, d. 1650, började sin
politiska bana på det inre statslifvets område och
steg till värdighet af "conseiller d’état". Men det
var såsom diplomat han skulle skörda sina egentliga
lagrar. Han hörde till den första generationen i den
lysande rad af diplomater, som utbildades i Richelieus,
Mazarins och Ludvig XIV:s skola. Åren 1627 och
1628 var han franskt sändebud i Venezia, i hvilken
egenskap han bl. a. sökte förmå republiken att bevilja
konungen af Sverige subsidier. Också blef den nordiska
politiken hans egentliga "specialité". Efter slaget
vid Nördlingen sändes han till Danmark, Sverige och
Polen för att upprätthålla freden i Norden och särskildt medla
emellan Sverige och Polen. Det är denna resa, som
blifvit så lifligt beskrifven af den i d’Avaux’
följe varande d’0gier i dennes "Ephemerides sive
iter danicum, suecicum, polonicum". Efter någon
tids vistelse i Polen skickades d’A. till Hamburg
för att derifrån bevaka Frankrikes intressen i norra
Tyskland och Norden. Han afslöt med Adler Salvius de
båda förbunden emellan Frankrike och Sverige 1638
och 1641 samt undertecknadoe 1641 preliminärerna
till westfaliska freden. Året derpå vände han
tillbaka till Frankrike, men redan i slutet af
1643 afgick han till Münster för att jämte grefve
Servien representera Frankrike vid westfaliska
fredskongressen. Der tillbragte han fyra år och
tog en mycket verksam del i de underhandlingar,
som ledde till nämnde fred. Genom sin bekantskap
med de nordiska och tyska förhållandena kom han
att utöfva stort inflytande på de förhandlingar,
som rörde Sverige och Tyskland, och som han var en
bigott katolik, använde han detta inflytande till att
nedstämma Sveriges och protestanternas fordringar. I
sin verksamhet såsom fransk legat hade han att kämpa
med många svårigheter, ty han misstroddes af sin
förman, kardinal Mazarin, och stod på spänd fot med
sin kollega, Servien. På dennes anstiftan blef han
genom ett onådigt bref rapellerad från Münster, ett
halft år innan freden undertecknades, samt förvisad
till sina gods. Han blef dock före sin död återkallad
i statens tjenst såsom "surintendant des finançies". –
d’A. var en man med omfattande bildning, odlad smak
och literär begåfning. Han var vältalig, smidig och
rastlöst verksam, men ansågs tillika mindre fast
till karakteren.
2) Jean Antoine, grefve d’A., brorsons son
till Claude d’A., f. 1640, d. 1709. Han gick i
sin frändes fotspår och blef en af Frankrikes
fullmäktige vid fredskongressen i Nijmegen, sedan
fransk ambassadör efter hvartannat i Holland,
England och (1693) Sverige. I Stockholm samlade
d’A. åter det franska partiets spridde och
nedslagne anhängare samt lyckades afhålla svenska
regeringen från att sända ny hjelp till de allierade
makterna. Han förmådde nämnda regering att erbjuda
de krigförande makterna sin bemedling och beredde
åter den franska politiken öfvervigt i de svenska
rådslagen. Detta förhållande fortfor äfven efter Karl
XI:s död. d’A. hade lyckats vinna den nye konungens
mäktige gunstling Piper och bragte 1698 till stånd
ett vänskaps- och handelsfördrag emellan Frankrike
och Sverige. Följande år lemnade han sistnämnda land.
O.
Awazu och Wallasis, en i Stockholm d. 25 Jan. 1732
stiftad aristokratisk klubb för "ridderliga idrotter"
och "adliga bragder", hvilken tillika blef det första
kända svenska ordenssamfund af vitter betydelse. En
sådan vann det hufvudsakligen genom sin sekreterare
och ende ofrälse medlem, Dalin. Det mycket "illustra"
samfundet, hvilket synes hafva lefvat med fullt lif
egentligen endast på 1730-talet och troligen dog före
1750, hade till ständig ordförande eller "commendeur"
K. F. Piper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
