Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Azeglio, Roberto Taparelli - Azimut - Azimutkompass - Azincourt - Azo-föreningar - Azoisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af A., italiensk statsman, skriftställare och målare,
Eobertos broder, föddes 1798 i Turin. Han fick en
mycket sträng uppfostran. Vid 14 års ålder följde han
sin fader till Kom, egnade sig åt målarekonsten och
vann ett aktadt namn såsom landskapsmålare. Efter
faderns död, 1830, begaf han sig till Milano. Hans
giftermål med en dotter till Alessandro Manzoni ledde
honom in på skriftställarebanan, och han utgaf ett
par romaner (Ettore Fieramosco, 1833; Nicolö de’
Lapi, 1841), hvilka mycket bidrogo till att höja den
italienska nationalitetskänslan. Det politiska lifvet
tog nu snart hela Azeglios verksamhet i anspråk. Han
slöt sig till de moderate frihetsvännerna och
sökte genom resor omkring i landet väcka folket
till frihetskänsla och göra furstarna böjda för
liberala reformer. Sedan han med tapperhet kämpat i
frihetskriget 1848, blef han 1849 af Victor Emanuel
kallad till president för Sardiniens kabinett och
utrikesminister. I denna ställning sökte han skydda
Sardiniens fria konstitution, men måste 1852 gifva
vika för Cavour, som yrkade på en mera utpräglad
framstegspolitik. Sedermera deltog han endast några
gånger i det politiska lifvet: 1859 var han för en
tid sändebud i Paris och derefter regeringsombud
i Eomagna, 1860 guvernör i Milano. Vidare kämpade
han för bibehållandet af Florens såsom Italiens
hufvudstad. Han afled i Turin 1866. - En tredje
broder var pater Luigi Taparelli, d. 1862, ledare
af "Civiltå] cattolica" och en af påfve-dömets
fackligaste försvarare.
Azimut (Arab., af as-samt, vägen). 1) Astron., A. för
en stjerna (H) är den båge (SA) af horisonten (SAN),
som upptages mellan meridianen (SZN) och den genom
stjernan gående höjdcir-keln (SHA). Azimuten räknas
från s. i riktningen för stjernornas dagliga rörelse,
d. v. s. från s. genom v. till n. Genom angifvandet
af en stjernas azimut och höjd är hennes läge för ett
gif vet ögonblick bestämdt. För uppmätandet af dessa
båda koordinater användes ett instrument, kal-;ladt
teodolit (se d. o.). E. j.
2) Fys. Inom optiken användes nu mera ganska ofta
ordet azimut för att beteckna den vinkel, som ett
omkring en linie vridbart plan i ett visst ögonblick
gör med planets ursprungliga läge. Beteckningen är
särdeles beqväm, Bär det är fråga om att beskrifva de
olika egenskaperna hos ljus, som i olika riktningar
genomgått ett genomskinligt ämne, i synnerhet om
detta är dubbelbrytande. R. R.
Azimut-kompass är ett nautiskt instrument för
uppmätandet af himlakroppars och andra föremåls
"magnetiska azimut", d. v. s. den vinkel, som
inneslutes mellan föremålets höjdcirkel och den
magnetiska meridianen. Instrumentet består af en dosa,
i hvilken en kompass-skifta ledigt rör sig. På dosans
kant finnas två midt emot hvarandra belägna dioptrar,
C och E, den .ene försedd med en vertikal sigtskåra,
den an-
dre med en vertikalt spänd tråd. På dosans kant
nedanför dioptern, vid C, finnes ett streck, hvilket
t j enar såsom index för afläsningar på den graderade
kompass-skifyan. Befinner sig
O–
det föremål, som skall observeras, nära hori^ sonten,
så sigtar man direkte mot föremålet genom dioptrarna,
men om en himlakropp vid större höjd skall observeras,
begagnar man sig, på sätt som fig. tydligt visar,
af spegeln vid F. Då inriktningen genom dioptrarna
och af-läsningen på skifvan hälst böra ske liktidigt,
är lämpligt att, såsom i fig., vid B anbringa ett
rätvinkligt glasprisma, som mot ögat vid O reflekterar
skifvans delstreck och index, på samma gång som
man öfver prismats kant sigtar genom dioptern C mot
himlakroppen. Vid G befinner sig ett skymglas att
användas vid observation på solen.
Azincourt [asäneköur], by i franska depart. Pas
de Calais (prov. Artois). Stället är bekant genom
den afgörande seger, som Henrik V med sina 14,000
engelsmän der vann d. 25 Okt. 1415 öfver 50,000
fransmän under dauphins anförande. 10,000 fransmän
stupade, bland dem konnetabeln d’Albret jämte
sex prinsar och hertigar. Fem prinsar togos till
fånga. Engelsmännen förlorade allenast 1,600 man,
bland dem hertigen af York.
Azo-föreningar, kem., kallas i den. organiska kemien
en bland de aromatiska föreningarna förekommande grupp
föreningar, hvilka innehålla tvänne med hvarandra
till en dubbelatom förenade qväfveatomer. Denna
dubbelatom qväfve ersätter på en gång två till tvänne
atom-grupper hörande väteatomer, t. ex. azobenzol,
C6 H5_- N = N - C6 H5. P. T. c.
Azoisk (af Grek. nekande a och zoe, lif), geol.,
är en term, som begagnas om de äldsta eller djupast
ned belägna lagren i den fasta jordskorpan, sådana
som gnejs, glimmerskiffer och andra kristalliniska
lagrade bergarter, i hvilka hittills inga fossilier
eller spår af organiskt lif blifvit anträffade. Termen
är likväl till en viss grad provisorisk, såsom grundad
på negativa bevis, ty det torde icke vara alldeles
omöjligt att framdeles finna organiska lemnin-gar i
lager, som hittills ansetts sakna sådana. Ett sådant
förhållande har till en viss grad redan inträffat,
i det några geologer trott sig i
44*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
