Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Baër, Karl Ernst von - Baësa - Bætica - Bætylier - Baëza - Baffin, William - Baffins land - Baffins vik - Bafing - Bafomet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
historia (komparativa embryologi) om djuren. Han
föddes 1792 i Piep i Estland, blef 1810 student
i Dorpat och, efter att hafva arbetat i Wien,
Würzburg, Berlin och Königsberg, 1822
professor i naturalhistoria vid universitetet i
sistnämnde stad. 1834 flyttade han till Petersburg
såsom medlem af vetenskapsakademien derstädes,
men har nu dragit sig tillbaka till Dorpat.
Utom de epokgörande upptäckter af särskilda
företeelser inom de högre djurens utvecklingshistoria,
med hvilka B. grundlagt sitt rykte,
såsom till exempel framvisandet af däggdjurens
ägg, ryggsträngen och uppkomsten af amnios,
har han genom sina kombinationer af
utvecklingshistoriens resultat lagt grunden till den
uppfattning af djurtypernas förhållande till
hvarandra, som nu alltmer gör sig gällande. Före
honom och ännu länge vid sidan af hans åsigter
gällde nämligen allmänt den Cuvierska åsigten
om tillvaron af bestämda och skarpt
afgränsade typer inom djurriket; och utredningen
af dessa typers karakterer samt beskrifningen
af den formrikedom, i hvilken de förekommit
och ännu förefinnas i lifvet, gällde i allmänhet
såsom zoologiens yttersta mål. B. deremot
hänvisade på typernas föränderlighet under
utvecklingen och häfdade vigten af de från de olika
utvecklingssätten hemtade karaktererna. Äfven
han erkände visserligen tillvaron af zoologiska
typer, i det väsentligaste motsvarande dem,
hvilka blifvit uppställda af Cuvier; men för
bedömandet af deras förhållande till hvarandra
fordrade han ej blott en jämförelse mellan de
fullvuxna djurformernas anatomi, utan äfven att
denna jämförelse skulle anställas vid motsvarande
utvecklingsgrad. Mycket har i läran om
djurens utveckling tillkommit, sedan B. på 1820- och
30-talen skref sina förnämsta afhandlingar
derom; äfven de Baerska typerna hafva för
vetenskapen förlorat sin ursprungliga betydelse,
och den yngre läran om organens finaste delar
(histologien) har lagt sin hand äfven på
utvecklingshistoriens frågor; men på den af B. lagde
grunden arbetar fortfarande den komparativa
embryologien. Äfven på antropologiens område
har Baër lemnat mycket vigtiga bidrag. 1850
invaldes han till ledamot af sv.
vetenskapsakademien.
F. A. S.
Baësa, konung Nadabs fältherre, bragte sin
herre om lifvet och uppsvingade sig sjelf på
Israels tron. Han säges hafva utrotat hela
Jerobeams familj. I ett krig med Judakonungen
Asa blef han besegrad. Efter 24 års regering
dödades han jämte hela hans hus.
G. O. L.
Bætica, provins i det romerska riket, var
upkallad efter floden Bætis (Guadalqvivir) och
omfattade dennas floddal jämte venstra stranden
af nedre Anas (Guadiana) och Sierra Nevada
ned till Medelhafskusten. B. motsvarade således
nuv. Andalusien (med Granada) samt smärre
delar af det spanska Estremadura och det
portugisiska Alemtejo. Provinsens hufvudstad var
Corduba (Cordova).
Bætylier var hos de gamle grekerna namnet
på stenar, som ansågos för lefvande och dels
i templen åtnjöto gudomlig dyrkan, dels buros
såsom amuletter. Namnet skall vara af feniciskt
ursprung: man har jämfört det med Betel
(1 Mos. b. 28: 19).
V. K.
Baëza (romarnas Bætia l. Beatia), stad i
spanska prov. Jaen (Andalusien, belägen på en
bördig, med oliv- och vin-planteringar bevuxen
slätt mellan Guadalqvivir och Guadalimar. Omkr.
13,200 innev. B. var redan under romaretiden
en ansenlig ort, men nådde sin högsta
blomstring under morernas välde, då det var
hufvudstad i ett särskildt konungarike och hade,
påstås det, omkr. 150,000 innev. En mängd
ståtliga byggnader, som ännu finnas qvar, vittna
om stadens glans under denna tid.
Baffin, William, engelsk sjöfarare, f. 1584,
stupade 1622, under det engelsmännen eröfrade
ön Ormus. Sedan han som styrman under
Hall, Hudson, Bylot m. fl. deltagit i åtskilliga
resor för upptäckandet af den nordvestre
passagen, fann han 1616 den vik, som efter honom
fått sitt namn (se Baffins vik) och framträngde
ända till 78° n. br. B. var en af sin tids
grundligast bildade sjöfarare. Hans
skeppsjournal offentliggjordes fullständigt af Rundall i
”Voyages towards the North west” (Lond.
1849).
Baffins land, en förr vanlig benämning på
den v. om Baffins-viken, midt emot Grönland
belägna ögrupp, som i s. af Hudsons sund
skiljes från Labrador. Delar af Baffins land
äro Prince Williams land vid Baffinsviken,
Cumberland vid Davis-sundet, Luke-Foxland
vid Foxkanalen, som skiljer det från
halfön Melville, samt Cockburnland vid
Boothiaviken. Öarna äro bergiga och skiljas
från hvarandra genom långa, smala sund, som
mestadels äro tillspärrade af ismassor. De
bebos af eskimåer.
Baffins vik, den brede hafsarm, som mellan
Grönland i ö. och den amerikanske polar-arkipelagen
i v. sträcker sig från inloppet till
Hudsons sund upp till 78° n. br., der han öfvergår
i Smiths sund. I s. står Baffins-viken genom
Davis sund i förbindelse med Atlantiska oceanen,
i v. genom Jones- och Lancaster-sunden
samt Scotts infart i förbindelse med den
arktiske arkipelagens vestre del, genom Hudsons
och andra sund med Hudsons vik; i n. leder
Smiths sund in i Kennedy-kanalen och denna
åter in i Robesons kanal. Det är ännu okändt
huruvida den sistnämnde mynnar ut omedelbart
i Ishafvet eller fortsättes af andra sund.
Baffins vik upptäcktes redan 1562 af Bears,
men har blifvit uppkallad efter Baffin, som
1616 seglade uppför densamma. Parry var
den förste, som genom Lancaster-sundet lyckades
intränga i Barrowsundet (1819) och genom detta
i Norra ishafvet.
Bafing (äfven Baleo, Svarta floden), en af
Senegals källfloder.
Bafomet [-mē] 1. Baphomet, en symbolisk
bild, hvilken tempelherrarna beskylldes att
tillbedja och hvars namn, i Filip den skönes
anklagelse mot orden, påstods utgöra en förvridning
af ordet Mahomet (Muhammed). Nyare
forskare hafva förklarat, att B. är Muhammeds
provençalska namn och att åtskilliga bland
tempelherrarna nyttjade bilden (som var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
