Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bagler - Baglioni - Bagnacavallo - Bagnacavallo, italiensk målare. Se Ramenghi - Bagnaluka - Bagnara - Bagnarea - Bagnères - Bagnes - Bagni - Bagno - Bagnolles - Bagratiderna - Bagration, Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppträdde äfven Sigurd Jarlsson, en son af Erling
Skakke, som partiets ledare. Af alla partier, som
reste sig mot Sverre, var bagler-nas det, som leddes
med största kraft och som höll längst ut. Ännu vid
Sverres död var det icke kufvadt; först 1208 slöt
baglernas konung, Filip Simonsson, en förlikning
på Hvitingsö med birkebenarna och dessas konung,
Inge Bårdsson. Baglerna fortlefde emellertid som
eget parti till 1218, då de hyllade konung Håkon
Håkonsson. _Jfr Birkebenar. Y. N.
Baglioni [baljåni], en gammal italiensk adels-slägt,
hvars medlemmar länge innehade högsta makten i
Perugia. 1) Braccio B. herskade der i senare hälften
af 15:de årh. och var en vän af konst och vetenskap. -
2) Giovanni Paolo B., i slutet af 15:e årh. herre
af Perugia, blef flere gånger fördrifven, ådagalade
såsom venetianernas och florentinernas fältherre
stora talanger, men blef af Leo X, som fruktade,
att han skulle göra sig alldeles oafhängig, lockad
till Kom och afrättad, 1520. - 3) Astorre B.,
den föregåendes son, flydde efter faderns död med
sin moder till Venedig och gick i denna republiks
tjenst. Han förvärfvade sig ett namn genom sitt tappra
försvar af staden Famagusta på Cypern, hvilken ett
helt år uthärdade belägring af en stor turkisk här,
men slutligen måste gifva sig, hvarefter B. och alla
hans officerare nedhöggos (1571). Astorre B. ansågs
äfven för en af sin tids mera betydande skalder.
Bagnacava llo [banja-], stad i italienska
prov. Kavenna. 14,865 innev. (1871). Der föddes
målaren Ramenghi (Bagnacavallo) 1484.
Bagnacava llo [banja-], italiensk målare. Se Kamenghi.
Bagnaluka, Banjaluka 1. Benaluka, befäst stad
i turkiska ejaletet Bosnien, vid floden Yerbas,
s. v. om Bosna-Serai. Omkr. 15,000 innev. Det har en
ståtlig moské och lem-ningar från den romerska tiden.
Bagnara [banjä~ra], stad i den italienska
prov. Calabria ulteriore I, vid kusten af Tyrrhenska
hafvet, med en af Kobert Guiscard anlagd borg. 8,504
innev. (1871). _
Bagnarea [banjarea], en liten stad i italienska
prov. Koma, s. om Orvieto. Svafvelkällor. Bonaventuras
födelseort.
Bagnéres [banjar], namn på två franska badorter
i Pyrenéerna, med varma, redan af romarna kända
och använda källor. - 1) B. de Bigorre, stad i
depart. Hautes Pyrénées, vid Adour och ingången till
dalarna Medouse och Campan. 9,464 innev. (1872). B. de
Bigorre är en af Frankrikes förnämste badorter
(romarnas Vicus aquensis). Det har flere källor af
olika sammansättning och en värmegrad af 31-51°
C. Besökes årligen af 18-20 tusen badgäster. -
2) B. de Luchon, stad i depart. Öfre Ga-ronne,
i den brede Luchon-dalen, nära spanska gränsen, är
genom sitt utomordentligt sköna läge vid foten af
Pyrenéernas centralkedja äfvensom genom sina präktiga
badanstalter den förnämste af alla de pyreneiske
badorterna. 3,829 innev. (1872). B/har en stor rikedom
på källor, 18-56° C., af olika sammansättning, alla
dock hörande till svafvelkällornas grupp. Tryckt den
18/9 76.
Bagnes [banj], Val de B., en af Khönes sidodalar
i Wallis, instängd mellan Mont Colons och
Mont Combins alpmassor samt stora gla-cierer,
bl. a. den hemska Gétroz-glacieren. Vid Sembranchier
inmynnar den passdal, som leder upp till Stora S:t
Bernhard. Ofvanför hufvudorten, Les Chables, finnes
en varm källa, som gifvit dalen hans namn.
Bagni [banji], Ital., plur. af bagno, "bad",
förekommer som namn på flere badorter uti Italien,
såsom B. di Lucca och B. di S. Giu-liano, båda i
närheten af Lucca, B. di N er ön e, i närheten af
det forna Bajse, B. di Koselle, n. ö. om Grosseto i
Toscana, m. fl.
Bagno [banja], Ital., "bad", Fr. b äg n e. Med
detta ord betecknade italienarna ursprungligen
det vid seraljens "bad" liggande slaffängelset i
Konstantinopel. När galérstrafFet år 1748 afskaffades
i Frankrike, gafs namnet bagno äfven åt de fängelser,
i hvilka man inspärrade galér-slafvarna och andra
grofva förbrytare. Fängelser, i hvilka äfven
åtskilliga till galérstraff dömda brottslingar
höllos förvarade, hade börjat uppföras redan under
Ludvig XIV, som icke skydde att dit inkasta politiskt
eller religiöst misshagliga personer. Till en början
brännmärktes bagno-fångarna på högra skuldran och
höllos fastkedjade vid en bänk, liksom galér-fången;
men småningom förbättrades deras lojit, och 1832
afskaffades brännmärkningen. Ar 1852 upphäfdes alla
bagnos i Frankrike och ersattes med deportation till
straffkolonier. Den nuvarande bagno’n i Toulouse är
ett vanligt fängelse för brottslingar, som blifvit
dömda till mindre än tio års straffarbete. Jfr Galer.
Bagnolles [banjo’11], by i franska depart. Orne
(Normandie). Berömda svafvelkällor.
Bagratiderna, en gammal furstedynasti i Armenien
och Georgien. Den härstammar från en Bagrat, som
var samtida med den förste ar-sacidiske konungen i
Armenien (2:dra årh. f. Kr.). Med Askot uppsteg en
gren af ätten 885 på Armeniens tron, och bibehöll
sig der till 1046. En annan gren innehade sedan
614 Georgien, och från den härstammar den ryska
fursteslägten Bagration.
Bagration, Peter, furste, rysk härförare, föddes
1765 och härstammade från bagratidernas fursteätt
i Georgien. 1783 inträdde han i rysk krigstjenst,
deltog i krigen mot Turkiet och Polen, i kriget i
Italien och Schweiz 1799 samt med synnerlig utmärkelse
i koalitionskrigen mot Napoleon 1805-1807, under
hvilka han befordrades till generallöjtnant. En ibland
B:s mest lysande bragder var hans strid med Murat,
d. 13 Nov. 1805, då han med en underlägsen styrka i 6
timmar motstod dennes anfall och derigenom skyddade
Kutusovs återtåg till Znaim. Sedermera deltog han
i slagen vid Austerlitz, Eylau och Friedland. Vid
finska krigets utbrott, 1808, fick han befälet öfver
centern af den ryska anfallsarmén, gick d. 9 Febr. med
sin afdelning öfver gränsen vid Keltis och ryckte
mot Tavastehus, förföljande Klingspor ända till
Björneborg. Derefter höll han trakten mellan Åbo,
Björneborg och Tavastehus besatt samt omintetgjorde
der de svenska landstignings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
