Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Banér, Johan - Banér, Gustaf Adam - Banff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1515
Baner-Banff.
1516
drog sig med dem undan de förföljande sach-sarna
- som i Okt. 1635 "började kriget - uppför Elbe
till Mecklenburg, der hans återtåg tryggades genom
Kuthwens seger vid Dömitz. Nu fick han förstärkningar
från Preussen och inföll, Jan. 1636, härjande
i Sachsen. För en förenad kejserlig-sachsisk
här måste han väl åter draga sig mot nordvest,
men lyckades i Sept. s. å. slå den öfverlägsne
fienden vid Witt-stock - en seger, som i väsentlig
mån ersatte förlusten vid Nördlingen. Nu rensade
Baner Hessen från fiender, vände sig derpå till
Thii-ringen och Sachsen och lade sig i "början af
1637 i ett fast läger vid Torgau, der han i fyra
månader höll fiendens krafter "bundna. Allt större
fientliga skaror samlades emellertid omkring honom,
och hans belägenhet blef till sist ytterst svår:
hans här utgjorde 14,000 man mot fiendens 40,000. Då
var det, som Baner företog sin "underliga retirade"
till Pommern, hvilken bragd mer än någon annan gjort
hans namn berömdt i krigshistorien. Utspridande att
han tänkte draga sig åt Erfurt, bröt han d. 19 Juni
upp mot nordöst, gick öfver Elster, Spree och Öder och
stod redan d. 26 Juni vid Landsberg, der han tänkte
öfvergå Warthe. Han väntade att der möta en svensk
här under Herman Wrangel, men i stället finner han
på andra stranden den kejserlige generalen Gallas med
hela hans här, som vid underrättelsen om Baners marsch
hade skyndat att på en kortare väg genskjuta honom. De
kejserlige anförarna jublade: nu ansågo de sig "hafva
Baner i säcken"; men denne skulle visa, att de "glömt
knyta till den". Han sände sin egen hustru jämte
andra förnäma fruar in på polskt område, lät fienden
veta, att han sjelf med sin här tänkte följa efter
för att öster om Landsberg gå öfver Netze, förledde
derigenom Gallas att skicka starka skaror österut och
återkalla sina trupper vid Öder, skyndade sjelf med
sin här åt vester, gick för andra gången öfver Öder,
ilade så efter venstra Oderstranden åt nordvest och
förenade sig d. 4 Juli lyckligen med Herman Wrangel,
hvarpå båda härförarna undan den förföljande Gallas
drogo till Stettin. Genom detta lysande återtåg,
hvarom Eichelieu yttrade, att det kunde jämföras med
de ärorikaste historien vet att omtala, var Baners här
räddad. Men de svenska eröfringarna utom Pommern gingo
nu till störste delen förlorade, och äfven detta land
kunde B. under den följande delen af året endast med
största möda bibehålla mot Gallas’ öfvennakt. Först
året derpå, sedan han fått förstärkningar i penningar
och trupper, kunde han åter gripa till offensiven. I
Juli 1638 öppnade han fälttåget, rensade inom kort
Pommern och Mecklenburg från fiender och tvang Gallas
att med en upplöst här gå tillbaka till Böhmen. I
början af 1639 trängde han in i Timringen och Sachsen,
slog i April en kejserlig-sachsisk här vid Chem-nitz
och bröt in i Böhmen, der han under härjningar och
bran d skattningar stannade hela året. Först i Mars
1640 drog han derifrån och förenade sig vid Erfurt
med den forna Aveimarska hären under hertigen af
Longueville; men tve-
drägt och brist gjorde, att de förenade härarna
intet kunde uträtta, utan måste vika tillbaka steg
för steg, till dess de i midten af Nov, stodo vid
mellersta Weser. För att ersätta hvad som under
detta fälttåg gått förloradt beslöt Baner sig för en
djerf kupp. Tyske riksdagen var samlad i Eegensburg,
och Baner tänkte öf-verrumpla staden. I Dec. 1640
bröt han uppy skyndade i ilmarscher söderut och
stod i början af Jan., förenad med weimarska
hären, framför staden. Kejsaren vidtog emellertid
kraftiga försvarsanstalter, och då den tillfrusna
Donau till följd af töväder gick upp, var planen
omintetgjord. Skild ifrån den franska hären, lade
B, sina trupper i qvarter mellan floden Naab och
Böhmerwald. Der låg han i två månader. Under tiden
samlades i tysthet de kejserliga härarna och bragte
honom i yttersta fara, men å nyo räddade han sig
genom ett mästerligt återtåg: öfver Böhmenvald och
Erzgebirge till Sachsen. Derifrån fortsatte han sitt
tåg mot nordvest, men insjuknade på vägen och dog d,
10 Maj 1641 i Halberstadt.
Johan Baner har förtjensten af att, under den
tid då det såg som mörkast ut för Sveriges sak i
Tyskland, hafva återställt och uppehållit den svenska
vapenlyckan. Hans ansträngningar banade vägen för
Torstenssons lysande segrar. Såsom fältherre utmärkt i
synnerhet för rådighet i faran och af fienden fruktad
särskildt för de snabba och oväntade rörelser, med
hvilka han öfverraskade och gäckade sina motståndare,
skall han enligt Gustaf Adolfs eget omdöme varit den
skickligaste bland de månge utmärkte härförare denne
konung bildade. Ingen hade efter Gustaf Adolfs död
hären så i sin makt som B. Men deruti var han den
store konungen olik, att han lemnade sina soldaters
roflystnad alltför fria tyglar, och han bidrog
derigenom att gifva kriget den förfärliga gestalt,
som det äfven å svenska sidan fick efter Gustaf Adolfs
död. Hans fel som menniska voro öfverinod och stark
benägenhet för sinliga njutningar,, hvilken också
till sist blef hans död. o. A.
5. Baner, Gustaf Adam, den s. k. "Dulle-Banér"
(af toll, diill, tokig), hvilket namn hans^
samtid gaf honom för hans otyglade uppförandes
skull, var den förres son och föddes 1624. På
grund af sin faders förtjenster blef han grefve
1651, anställdes 1653 som öfverkammar-herre vid
Kristinas hof och blef sedermera öfverste för gardet
samt riksstallmästare. Hansobändiga våldsamhet och
fullkomliga brist på hyfsning gjorde honom emellertid
snart omöjlig till vigtigare offentliga värf. Äfven
hans enskilda lif var i hög grad tadel vardt. Han
blef genom sina galenskaper en visa öfver hela landet
och vann sålunda en ryktbarhet af helt annat slag,
än hans store fader eger. Tillfälligtvis kom B. att
spela en politisk rol under riksdagen i Upsala 1675,
då han användes såsom redskap af det parti, som
ville störta riks-kansleren (M. G. de la Gardie),
ehuru det ickelyckades deri. B. dog i Stockholm 1681
och slöt sjelf sin grefliga ätt.
Banff (Bamff). 1) Grefskap i norra Skotland, vid
Moray-Firth. Arealen 1,777 qv.-kilonu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
