Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barberini - Barbès, Armand - Barbet de Jouy - Barbié du Bocage - Barbier, Antoine Alexandre - Barbier, Henri Auguste - Barbier, Paul Jules - Barbieri, Giovanni Francesco, italiensk målare. Se Guercino - Barbieri, Guiseppe - Barbitos - Barbour, John - Barbro Stigsdotter - Barbuda - Barbus, zool. Se Skäggkarp - Barby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1545
Barbés-Barby.
1546
ehuru många sådana blifvit sålda iill utlandet, såsom
Barberinske faunen (i Mtinchen) och Portlands-vasen
(i British museum). Till uppförande af detta palats
lär hafva användts mycket af Roms antika monument och
byggnader, och detta gaf anledning till den bekanta
romerska qvickheten’: "Quod non fecerunt barbari,
fecere Barbarini" (Hvad barbarerna icke gjorde,
det gjorde Barbarinerna).
Barbés [barbå], Armand, fransk revolutionsman, f. 1809
på ön Guadeloupe. Som barn sändes han till Frankrike
för att der uppfostras. Efter faderns död, 1830, begaf
han sig till Paris för att studera juridik. Der fördes
han af sina revolutionära böjelser in i flere hemliga
sällskap och blef tvänne gånger (1834 och 1836) dömd
till fängelse. Efter det dumdristiga upprors-försöket
i Maj 1839 blef B., såsom en af huf-vudledarna,
dömd till döden af pärskammaren, men af konungen
"benådad med lifstidsfängelse. Februari-revolutionen
1848 återgaf honom friheten, och han blef nu
guvernör öfver Luxem-bourg-palatset, öfverste för en
legion af det parisiska nationalgardet och medlem
af nationalförsamlingen. I förening med Blanqui,
Kaspail oclTHuber gjorde han d. 15 Maj 1848 ett försök
att spränga nationalförsamlingen och bilda en ny,
radikal styrelse. Detta misslyckades, och B. dömdes
till deportation för lifstid. Straffet förvandlades
till fängelse å ön Bellc-isle (vid Bretagnes kust),
der han satt till 1854, då Napoleon III skänkte honom
friheten. Han ville dock ej mottaga den kejserliga
nåden, utan begaf sig till Paris för att protestera
och åter ställa sig inför rätta. Då emellertid ingen
der brydde sig om honom, reste han till Holland. Någon
tid derefter begaf han sig till Spanien, och sedan
åter till Holland, der han dog 1870.
Barbet de Jouy [barbe dö sjoul], Joseph Henri, fransk
konstkritiker, f. 1812 i Cauteleu vid Bouen. Han
är konservator vid Louvrens konstsamlingar från
medeltiden och renaissan-cen och har om dessa utgifvit
flere betydande arbeten, bland hvilka Les gemmes et
joyauoc de la couronne (1865) är det förnämsta.
Barbié du Bocage [barbie dy hockäsch], Jean Denis,
fransk geograf, f. 1760, d. 1825 såsom professor
vid "College de France" och medlem af Franska
institutet. Sin egentliga ryktbarhet vann han genom
sin Atlas pour le voyage dit jeune Anacharsis, par
Barthélemy (1788- 89). I förening med Sainte Croix
utgaf B. Mémoires historiques et géographiques sur les
pays sitiiés entré la mer Noire et. la mer Caspienne
(1797).
Barbier [barbie], Antoine Alexandre, fransk
bibliograf, f. 1765, d. 1825. Han var bibliotekarie
hos Napoleon I och Ludvig XVIII samt grundlade
biblioteken i Louvren (Paris), Compiégne och
Fontainebleau. B. utgaf bl. a. Dictionnaire des
ouvrages anonymes et pseudo-nymes, publiés en franqais
(1806-08; 3:dje uppl. 1872).
Barbier [barbie], Henri Auguste, fransk satiriker,
f. 1805 i Paris. Han blef efter Julirevolutionen
beryktad för sina i "Eevue de Paris" intagna dikter,
i hvilka han gisslade seder-
nas förfall och andra tidens svagheter. Dessa
energiska och lidelsefulla satirer, ofta vanställda
af öfverdrift i skildringen och smaklöshet i
framställningen, utkommo 1830-31 under den ge-mensamme
titeln lambes och hafva sedan upp-lefvat många
upplagor. Il pianto (1833) skildrar Italiens politiska
förnedringstillstånd och Läsare (1837) eländet bland
den engelska befolkningen. 1865 utgaf B. en ny samling
Sattres, Hans öfriga skaldestycken från den senare
tiden hafva blifvit tämligen kallt mottagna. B. är
sedan 1869 medlem af Franska akademien.
Barbier [barbie], Paul Jul e s, fransk
teater-författare, f. 1822, har - oftast med Michel
C ar re som medarbetare - skrifvit en mängd dramer,
lustspel och vådeviller, bland hvilka flere blifvit
uppförda på den svenska scenen: Cora ou 1’esclavage
("Göra eller Slafveriet"), Les marionnettes du
docteur ("Doktorns marionetter-") m. fl. B. har
äfven författat libretter till en mängd operor:
Faust (med musik af Gounod), Le pardon de Ploörmel
("Aflatsfesten i P.", musik af Meyerbeer), Romeo et
Juliette ("Komep och Julia", musik af Gounod) m. fl.
Barbieri, Giovanni Francesco, italiensk målare. Se
Guercino.
Barbieri,’Giuseppe, italiensk skald och predikant,
f. 1774 i Bassano, blef Cesarottis efterträdare
såsom professor i vältalighet vid universitetet
i Padua. Efter 1815 uppträdde han sällan som
predikant. B. var äfven sekreterare vid akademien
för de sköna konsterna i Padua och dog 1$25. Bland
hans arbeten äro följande de märkligaste: Quaresimale
(fastlagsprediknin-gar) samt några dikter (Poemetti,
Colli Euganei, Le stagioni, årstiderna, och Epistole).
Bä rbitos 1. Ba’rbiton, ett forngrekiskt
stränginstrument, öfver hvars ursprung och
inrättning de gamle skriftställarna lemna mycket
olika uppgifter. Sannolikt härstammade det från
Asien och var ett slags mångsträngad lyra med djup
ton. Det nyttjades mest vid dryckeslag och "skolier".
A. L.
Barbour [bärbsr], John, Skotlands äldste
nationalskald, archidiaconus i Aberdeen, f,
omkr. 1320, d. 1396. Hans1 dikt The Bruce, som
skildrar Sobert I Bruces historia, skref s omkr. 1375
(tryckt omkr. 1570, senast utgifven 1869).. Fastän
utan synnerlig poetisk förtjenst, eger detta arbete
värde såväl l historiskt afseende som derför att det
utgör ett af Skotlands äldsta språkminnesmärken.
Barbro Stigsdotter, hustru till Arendt Persson (se
d. o.) och ryktbar såsom Gustaf Vasas räddarinna. Hon
dog på 1530-talet. - Hennes fader och moder förde
båda, ehuru tillhörande olika ätter, ett svinhufvud
i sina vapen. .
Barbuda [barbjtidä], en England tillhörig ö bland
de små Antillerna, n. om Aniigua. 26 kilom. (3Va
Bä*1) *ång och 15 kilom. (2 mil) bred. Omkr. 800
innev. (till störste delen negrer). Sundt
klimat. Engelsk besittning sedan 1628.
Barbus, zool. Se Skäggkarp.
Barby, stad i preussiska prov. Sachsen,
regeringsområdet Magdeburg, vid floden Elbc. 5,212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
