Baron (af Med.-Lat. baro, man, Sp. varon) var ursprungligen det gemensamma namnet på feodaltidens länsinnehafvare, konungarnas "män". Småningom förlorade sig denna allmänna bemärkelse; vissa gradationer infördes emellan länsinnehafvarna, och redan i 13:de årh. finner man ordet baron nyttjadt för att beteckna en adlig person, i rang närmast markis och grefve. Såsom liktydig med innehafvandet af ett baroni utgjorde baron-värdigheten den lägre afdelningen af den s. k. högadeln och är liktydig med friherrevärdigheten. I Sverige nyttjas titeln friherre nästan alltid i det officiella och högtidliga språket, hvaremot baron är vanligast i samtalsspråket. Jfr Friherre.
Baronessa, en friherres hustru, enka (eller dotter), friherrinna. I Sverige är sistnämnda ord det enda brukliga, hvaremot titeln "baro-nesse" är den vanlige i Danmark och Norge.
Baronisera, tilldela friherrlig värdighet.
