Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barometer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Barometer (af Grek. baros, tyngd, och metron, mått),
fys. och meteor., kallas det instrument, med hvilket
lufttrycket uppmätes. Nu brukliga barometrar kunna
indelas i följande tvänne hufvudslag:
1) Qvicksilfver-barometern. Om man fyller ett i
nedre änden tillblåst cylindriskt glasrör till
brädden med qvicksilfver, med fingret tilltäpper
dess öfre ände, derpå vänder upp och ned på röret
och nedsätter detsamma i vertikal ställning i en
skål med qvicksilfver, så finner man efter fingrets
aflägsnande, att qvicksilfret sänker sig i röret,
men stannar vid en viss höjd öfver qvicksilfver-ytan i
skålen. Denna höjd är barometerhöjden och tjenar såsom
mått på lufttrycket. På detta enkla sätt förfärdigade
Toricelli, Galileis lärjunge, 1643 den förste
barometern. Man lärde sig emellertid snart inse,
att en noggrann bestämning af lufttrycket kräfver en
större omsorg vid instrumentets fabrikation äfvensom
iakttagandet af en mängd försigtighetsmått. Vilkoret
för att qvicksilfver-pelarens höjd skall svara mot
lufttryckets storlek är nämligen, att det i röret
ofvanför qvicksilfret befintliga tomrummet (det
s. k. Toricelliska vacuum) icke får innehålla den
minsta qvantitet luft eller vattengas, emedan i sådan
händelse den inneslutne gasen skulle genom sitt tryck
motverka det yttre lufttrycket och följaktligen sänka
pelaren i barometer-röret. Detta ändamål vinnes genom
att koka qvicksilfret. Till en god barometer måste
för öfrigt användas rent qvicksilfver, som är fritt
från inblandning af främmande metaller. Vid sidan af
barometer-röret är fäst en skala (oftast indelad i
millimeter), på hvilken man afläser afståndet mellan
qvicksilfver-ytorna i kärlet och röret, hvarvid man,
när större noggranhet fordras, betjenar
sig af nonie (se d. o.). För att minska
kapillaritetens (se d. o.) störande inverkan bör man
till precisions-instrument nyttja vida glasrör. Af
qvicksilfver-barometrar har man följande tvänne
klasser: a) Dos- eller cistern-barometern. I denne
är röret nedsatt i en vid dosa med qvicksilfver, till
hvars yta den yttre luften har fritt tillträde. Emedan
barometerhöjden räknas från qvicksilfrets yta i
dosan till dess högste punkt i röret, måste skalans
nollpunkt vid hvarje observation sammanfalla med
qvicksilfver-ytan i dosan. Men när vid förökadt
lufttryck qvicksilfret stiger i röret, sjunker
naturligtvis dess yta i dosan, och tvärt om. På mindre
noggranna instrument fäster man intet afseende vid
denna ändring i den yttre qvicksilfver-ytans läge,
utan afläser endast förändringarna i röret. De fel,
som derigenom uppkomma, äro dess mindre, ju vidare
dosan är i förhållande till rörets kaliber. På
instrument för vetenskapligt bruk böra emellertid
äfven dessa små ändringar tagas i beräkning. Detta
kan ske på flere sätt. I den mycket begagnade
Fortinska dos-barometern består dosans botten af
en läderpåse, hvilken kan höjas och sänkas genom
en nedifrån anbragt skruf. Nollpunkten på den vid
röret fästa skalan sammanfaller med den nederste
änden af en elfenbensspets, som går ned i dosan och
är fäst vid dess lock. Vid observationen höjer eller
sänker man nu skrufven, till dess qvicksilfver-ytan
träffar elfenbens-spetsen, och afläser derefter
på skalan qvicksilfrets högste punkt i röret. – b)
Sifon- eller häfvare-barometern. Detta instrument
har ingen dosa. Den nedre änden af barometerröret
är nämligen böjd uppåt, så att det slutar med ett
kortare, vertikalt, öppet rör, i hvilket den nedre,
för luftens tryck utsatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
