Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis / 5-6 (1878) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barometer - Barometer-linie - Barometer-maximum - Barometer-minimum

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

aflägsna ändarna. Dessa rörelser meddela sig, genom en
utvexling af häfstänger (AE, ED och DC), till en
mycket lätt metallpjes, hvars aflägsne ände (i k) har
formen af en kam och är försedd med fina tänder. Dessa
ingripa i ett litet hjul, fäst på samme axel som
visaren, hvilken på detta sätt af lufttryckets
variationer sättes i rörelse längs med den skala,
som angifver de olika barometer-stånden.

c) Goldschmids aneroid framställes i
närstående fig. 2. Dosan (a) är försedd med

Fig. 2.

ett vridbart lock (b), i hvars midt, på inre sidan,
sitter en skruf, såsom ses af fig. 3, hvilken
framställer en schematisk bild af instrumentets
inre delar. Denne skruf hvilar mot den ena af de
tvänne sammanlödda fjädrarna (F och G), af hvilka
den undre är fäst omedelbart på luftdosans (B) öfre
botten. Genom att vrida locket (b) kan man nedskrufva
fjädern F, så att båda fjädrarna komma att ligga i
samma horisontala plan. Detta inträffar, när

Fig. 3.

de på skifvorna F’ och G’ uppdragne horisontale
linierna sammanfalla till en. För att göra denna
inställning exakt (i fig. 2 föreställas fjädrarna
hafva detta läge) betraktas skifvorna genom luppen
(g). Afläsningen sker dels på den lilla skalan
(d f), dels på den rundt omkring locket befintliga
graderingen. Luftdosan har för öfrigt samma form
som i Vidis aneroid, men utvexlingen är, såsom synes
af det föregående, mycket enklare. – För att med en
aneroid kunna få det verkliga barometer-ståndet är det
nödvändigt, antingen att graderna göras olika stora,
och att deras storlek på olika ställen bestämmes
genom jämförelse med en qvicksilfver-barometer, eller
ock att med stöd af en serie sådana jämförelser en
tabell upprättas,

efter hvilken afläsningarna på den i lika stora grader
indelade skalan förvandlas till barometerhöjder. Det
förra sättet användes vid de tvänne första
aneroiderna, det senare vid den Goldschmidska. –
Aneroiden är ett särdeles beqvämt instrument på
resor i bergstrakter och på sjön, men anses mindre
duglig till vetenskapligt bruk, derför att han
lätt ändrar sig vid stötar och hastiga rörelser.
R. R.

Barometer-linie l. Isobar, meteor. Se
Barometer-minimum.

Barometer-maximum, meteor. Se Anticyklon.
Jfr Barometer-minimum.

Barometer-minimum, meteor. För att få en totalbild af
väderlekens beskaffenhet å ett större område uppritar
man s. k. "synoptiska kartor" På en geografisk
karta öfver området insättes vid hvarje ort det till
hafsytan reducerade barometer-ståndet (se d. o.),
hvarefter linier (barometer-linier, isobarer) dragas
genom de orter, som hafva samma lufttryck. Genom
pilar och andra konventionella tecken utmärkas vindens
riktning och styrka samt andra meteorologiska fenomen,
som vid tillfället äro rådande på de särskilde
observationsorterna. Isobarerna vexla till form och
läge från den ene dagen till den andre; men om kartan
omfattar en tillräckligt stor yta, t. ex. hela Europa,
finner man nästan alltid en trakt, der de bilda slutna
kroklinier omkring ett mindre område, inom hvilket
barometern står lägre än i omgifningen. Der säges
ett barometer-minimum vara beläget. Med lufttryckets
fördelning omkring barometer-minimet sammanhänga öfriga
väderleksfaktorer. Vanligen är lufttrycket mycket lågt
i sjelfva minimet; dess tilltagande utåt från centrum
sker merendels ganska hastigt, så att isobarerna
komma att ligga hvarandra nära, hvaraf stark vind
eller storm förorsakas. Vindarna äro på alla sidor
om minimet riktade inåt. På norra halfklotet afvika
de tillika åt höger, till följd hvaraf luften synes
från alla håll strömma till minimet i spiralformiga
linier, längs efter hvilka luftpartiklarna rotera
omkring centrum i riktningen S–Ö–N–V (indirekt led
= motsatt visarna på ett ur). På södra halfklotet
sker deremot afvikningen åt venster, hvilket orsakar
en rotation hos luftpartiklarna i riktningen
S-V–-N–Ö (direkt led). På området för barometer-minimet
är väderleken ostadig med nederbörd samt hastiga
förändringar i temperatur och vindriktning. –
Barometer-minimum kallas ock barometrisk depression,
oväders- l. stormcentrum, burrask (bourrasque),
cyklon, hvirfvelstorm. – De på de synoptiska kartorna
framträdande barometer-maxima l. anticyklonerna (se
Anticyklon), d. v. s. områden med högre lufttryck
än i omgifningen, hafva en fullkomligt motsatt
väderlekskarakter. Den luft, som från alla sidor
inströmmar i barometer-minimet, uppstiger derstädes
till den högre luftregionen, hvarest hon utbreder sig
och – såsom det blifvit bekräftadt af Hildebrandsson
förmedelst observationer, anställda i Sverige öfver
cirri-molnens gång – strömmar till de trakter, der
barometer-maxima ligga. På deras områden sänka sig
luftpartiklarna småningom till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>