Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bartlett, John Russell - Bartoli, Taddeo di - Bartoli, Daniele - Bartoli, Pietro Santi - Bartolini, Lorenzo - Bartolo, italiens målare. Se Bartoli - Bartolomeinatten - Bartolomeus - Bartolomeussjön, i Ober-Bajern. Se Königssee - Bartolomiter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delegare i en firma i New-York. Sedan denna
gjort konkurs, öppnade B. en bokhandel, förvärfvade sig
förmögenhet och drog sig 1849 från affärerna för att egna sig
åt literär verksamhet. Han hade redan förut jämte Gallatin
grundat "American ethnological society" och var länge
sekreterare i New-Yorks "Historical society". 1855 blef han
statssekreterare i Rhode Island, hvilken plats han sedan dess
innehaft. Bland hans
många arbeten må nämnas The progress of ethnology (1847),
Dictionary of americanisms (1848; ny uppl. 1865),
The literature of the rebellion etc. (1868). B. har
äfven utgifvit flere samlingar af urkunder till
Rhode Islands äldre historia.
Bartoli l. Bartolo, Taddeo di, italiensk målare
af Siena-skolan, f. 1351, d. 1410, var verksam i Perugia och
Siena, i hvilka städer arbeten af honom ännu finnas i behåll.
Bartoli, Daniele, lärd italiensk jesuit, f. i
Ferrara 1608, d. i Rom 1685. Hans förnämsta arbete är
jesuit-ordens historia,
Storia della compagnia di Giesù (1663–73), som
inledes med en glänsande lefnadsteckning öfver stiftaren,
Ignatius. B:s Opere complete utkommo 1823–44 i 34 band.
Bartoli, Pietro Santi, italiensk målare och
kopparstickare, Poussins lärjunge, f. 1635, d. 1700 i Rom,
der han hade varit påfvens och den svenska drottningen Kristinas
antiqvarius. Hans gravyrer efter antika monument och efter
arbeten af Rafael, Giulio Romano och Caravaggio äro af
stor förtjenst. Särskildt de förstnämnde voro högt värderade af
Winckelmann.
Bartolini, Lorenzo, italiensk bildhuggare,
f. 1777, d. 1850 i Florens, uppehöll sig någon tid i Paris och
omhuldades der af Napoleon I, hvilken han följde till
Elba. Efter slaget vid
Waterloo flyttade han till Florens, der han blef
direktör för konstakademiens skulptur-afdelning. B. var en
framstående konstnär, som införde en manligare och realare
hållning i det akademiska manéret. Hans mest betydande verk
är Pyrrhus, slungande Astyanax öfver Trojas murar.
Bartolo, italiensk målare. Se Bartoli.
Bartolomei-natten kallar man det blodbad, som
natten mellan d. 23 och 24 Aug. (Bartolomei-dagen) 1572
anställdes på de reformerte (hugenotterna) i Paris. Den reformerta
läran, hvars åsigter börjat spridas i Frankrike nästan
samtidigt med Luthers uppträdande i Tyskland, räknade 1559
omkr. 400,000 förklarade anhängare, hvilka i Maj s. å. i Paris
gåfvo sig en gemensam kyrkoförfattning och trosbekännelse. I
spetsen för dem ställde sig prins Ludvig af Condé och amiral
Coligny. Regentinnan, Katarina af Medici, gaf den nya
läran lagligt erkännande genom Januari-ediktet 1562, hvilket
tillstadde hugenotterna fri religionsöfning på landet och
i obefästa städer. Snart utbröt dock i Frankrike ett
religionskrig, som med få afbrott varade i 8 år. Katolikernas
ledare, Frans af Guise, mördades 1563 af en hugenott;
Condé stupade i slaget vid Jarnac, 1569. Den ställning denne
senare innehaft såsom de reformertes anförare intogs
snart af hans brorson, den unge prins Henrik af Béarn,
sedermera konung Henrik IV. Slutligen kom en fred till stånd i
S:t Germain en Laye, i hvilken religionsfriheten bekräftades
och hugenotterna erhöllo fyra säkerhetsplatser. Emellertid
fortvarade groll och hat. En fullkomlig försoning lofvade det
blifvande giftermålet mellan Henrik af Béarn och Margareta af Valois,
konungens syster. Till bröllopshögtiden infunno sig Coligny och
de förnämste af hugenotterna. Spänningen mellan drottningen och
Coligny tilltog dock, och den förra såg i amiralens död den ende
utvägen att kunna bibehålla sin maktställning. Sedan hon
gjort ett fåfängt försök att lönmörda honom, lyckades hon omstämma
den svage och viljelöse Karl IX (som i förstone visat amiralen
den största vänlighet), så att han samtyckte till allt hvad
hon och Guiserna samt deras parti planlagt. Blodbadet begynte
med Colignys mord, som Henrik af Guise hade åtagit sig. I Louvren
fördes prins Henriks och den unge Condés män ut på borggården
och nedhöggos; furstarna sjelfva räddade sig endast genom att
afsvärja sin tro. Emellertid rasade striden och mördandet öfver
hele staden. Klockan var omkr. 3 på morgonen, då borgarena,
vid ljudet af stormklockan och under ropet: "konungen vill
och befaller det", störtade öfver hugenotternas hus. Med
morden följde plundring och röfverier. Både religiöst och
privat hat blef tillfredsstäldt; man angaf sina ovänner såsom
hugenotter och lät dräpa dem. I Paris varade blodbadet under
tre dagar; i provinserna, som följde Paris’ exempel, fortgick
det i flere veckor. Enligt de lägsta beräkningar
massakrerades i Paris 2,000, i hela Frankrike 20,000 menniskor. De
hugenotter, som lyckades fly, drogo sig undan till obanade
bergsbygder eller till La Rochelle. Det brott, som begåtts, blef
onyttigt; inom kort upplågade åter inbördeskriget, och i näste
fred (Juli 1573) fingo hugenotterna behålla sina säkerhetsplatser
jämte rättighet till fri religionsöfning i dessa och på
adelsmännens gods. A. B. B.
Bartolomeus l. Bartholomaeus, en af Jesu tolf
apostlar. Han anses vara samme person, som Johannes kallar
Natanael (Joh. 1: 45–51). Eusebius berättar, att
B. predikade i Indien. Legenden låter honom blifva lefvande flådd och
sedan korsfäst i Derbend, vid Kaspiska hafvet.
Bartolomeus-sjön, i Ober-Bajern. Se Königs-see.
Bartolomiter. 1) Benämning på en fraktion
flyktiga armeniska munkar, som under påfligt skydd 1307 slogo sig ned i
Genua och der inrättade ett kloster, som invigdes åt den
hel. Bartolomeus. De anlade äfven
flere andra kloster i åtskilliga städer i Italien
och trädde snart i en närmare förbindelse med den romerska
kyrkan. Orden upphäfdes emellertid 1650 af påfven Innocentius X. – 2)
Ett helt annat slag af bartolomiter är den af Bartolomeus Holzhauser,
kanonikus i Salzburg, 1639 stiftade kongregation af verlds-andliga,
hvilkens förnämsta uppgift var att bilda goda själasörjare och
predikanter. Holzhausers inrättning vann ganska stor utbredning både inom
och utom Tyskland. Efter hand svalnade likväl dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
