- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /
23-24

(1878) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bartolomiter - Bartolommeo, Fra, italiensk målare. Se Porta - Bartolozzi, Francesco - Barton, Elisabeth - Barton, Bernard - Bartsch, Johann Adam Bernhard von - Bartsch, Karl Friedrich - Baruk - Baruks bok - Bary, Heinrich Anton de - Barye, Antoine Louis - Baryt, kem. Se Barium - Baryt, -hvitt, -hydrat, -jord, kem. Se Barium - Baryton - Baryum, kem. Se Barium - Baryxylum

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bartolomiters ifver, och redan mot slutet af
17:de årh. var deras anseende i ständigt
sjunkande. J. H. B.

Bartolommeo, Fra, italiensk målare. Se Porta.

Bartolozzi, Francesco, italiensk kopparstickare,
föddes i Florens 1725. Sedan han studerat i
Venezia hos Jos. Wagner, reste han 1764 till
London. Med honom fick den nyare italienska
kopparstickarekonsten inträde i England. I mer
än 40 år uppehöll han sig i detta land, der han
förvärfvade sig ett aktadt namn och en betydlig
förmögenhet. 1805 flyttade han till Lissabon,
der han dog 1813 såsom direktör för målare- och
kopparstickare-akademien. – B. bragte det veka
punktér-maneret till dess höjd, utan att dock,
såsom man påstår, vara dess uppfinnare. Han
arbetade med stor lätthet. Antalet af hans verk
uppgår till en mycket hög siffra. I Stockholms
nationalmuseum finnas 4 gravyrer af honom,
bland dem hans mest fulländade arbete: Clytia
(1772; efter Ann. Caracci).

Barton [bartön], Elisabeth, kallad "den heliga
flickan från Kent", fick omkr. 1525, till följd
af ett slags nervösa krampanfall, ibland folket
rykte såsom gudaingifven sierska. Några katolska
prester ansågo henne som ett verktyg, tjenligt
att understödja det sjunkande påfvedömet, och
under deras ledning spelade hon sin rol så väl,
att t. o. m. ärkebiskopen af Canterbury blef
bedragen. När Henrik VIII ville låta skilja sig
från Katarina af Aragonien och förmäla sig med
Anna Boleyn, förleddes flickan att hota konungen
och profetera, att han skulle dö, i fall han
fullbordade sin afsigt. På Henriks befallning
blef hon då anklagad för högförräderi och jämte
flere medbrottsliga afrättad 1534.

Barton [bartön], Bernard,
"qväkareskalden", f. 1784 nära London,
d. 1849, var först köpman och sedan skrifvare
i en bank. Hans första diktsamling utkom 1811
och efterföljdes snart af flere dylika, alla
utmärkta genom sin innerlighet och sin varma
religiositet.

Bartsch, Johann Adam Bernhard von, österrikisk
konsthistoriker och kopparstickare, f. 1757 i
Wien, d. derstädes 1821 såsom tjensteman vid det
kejserl. biblioteket. Hans förnämsta arbete är
Peintre-graveur (21 bd, 1803–21; ny uppl. 1866),
ett verk, med hvilket han lade grunden till den
nyare kopparsticks-vetenskapen, och hvilket,
huru mycket det än blifvit beriktigadt genom
nyupptäckt material, ständigt skall bibehålla ett
stort värde. Hans gravyrer uppgå till omkr. 500.

Bartsch, Karl Friedrich, tysk filolog,
f. 1832. Han var 1858–71 professor i tysk och
romansk filologi i Rostock och är f. n. professor
i Heidelberg. Hans Untersuchungen über
das Nibelungenlied
(1865) är ett i sin art
epokgörande verk. I samband dermed står hans
kritiska upplaga af denna dikt (1870). Dessutom
har B. utgifvit förträffliga upplagor af
en mängd äldre tyska skaldeverk äfvensom
åtskilliga arbeten rörande den provençalska
literaturen. Han öfvertog 1869 ledningen af
tidskriften "Germania".

Baruk (Hebr., "den välsignade"), profeten
Jeremias trogne vän och ledsagare, som efter
profetens diktamen upptecknade alla hans
förutsägelser (Jer. 36). B. blef tillsammans
med Jeremia kastad i fängelse, då Nebukadnesar
belägrade Jerusalem, och bägge fördes sedan till
Egypten.

Baruks bok, en af de apokryfiska böckerna i Gamla
testamentet, innehåller de i landsflykt bortförde
judarnas förmaningar till deras i fäderneslandet
qvarblifne anförvandter och uttalar förhoppningar
om en bättre framtid. Boken, som f. n. finnes
endast på grekiska och i några öfversättningar
från detta språk, anses vara ursprungligen
skrifven på hebreiska. Hon är ej författad af
den förutnämnde Baruk, utan tillhör en långt
senare tid. Jfr Apokryfisk.

Bary, Heinrich Anton de, tysk botanist,
f. 1831 i Frankfurt a. M., studerade medicin vid
universiteten i Heidelberg, Marburg och Berlin
(vid det sistnämnda hufvudsakligen botanik)
och slog sig efter sin promotion 1853 ned såsom
praktiserande läkare i sin fädernestad. År 1854
blef han docent i botanik i Tübingen och kallades
följande året till professor i detta ämne vid
universitetet i Freiburg (i Baden) samt 1866
till Halle. Då universitetet i Strassburg
1872 återupprättades blef han professor
derstädes. B. har hufvudsakligen sysselsatt sig
med algernas och svamparnas utvecklingshistoria,
hvaröfver han utgifvit bl. a. Untersuchungen
über die brandpilze
(1853), hvartill sluta sig
Untersuchungen über die familie der conjugaten
(1858), Die mycetozoen (1859 o. 1864), Recherches
sur le développement de quelques champignons
parasites
(1863), Handbuch der morphologie und
physiologie der pilze, flechten und myxomyceten

(3 dlr, 1864–70).

Barye [bari], Antoine Louis, fransk bildhuggare,
f. 1795 i Paris, d. derstädes 1875, lärjunge af
Bosio och Gros, är den nyare tidens ypperste
djurskulptör och utmärker sig i synnerhet i
framställningen af de ädlare vilddjuren. Allmänt
kända och berömda äro t. ex. grupperna Tigern
och krokodilen
samt Lejonet och boa-ormen.

Baryt, kem. Se Barium.

Baryt, -hvitt, -hydrat, -jord, kem. Se Barium.

Baryton (af Grek. barys, tung, djup,
och tonos, ton). 1) Ett sträng-instrument
(Ital. Viola di bordone) af ljuf, melankolisk
klang, liknande gamban, men med bredare
gripbräde, som ofvantill är öfverdraget med
5–7 tarmsträngar, hvilka spelas med stråke,
och undertill med 8–16 metallsträngar,
hvilka spelas med tummen. Detta instrument
var omtyckt under förra årh. – särskildt i
Wien på Haydns tid –, men har sedan kommit
ur bruk till följd af svårigheten i dess
behandling. – 2) Mansröst. Se Bariton.
A. L.

Baryum, kem. Se Barium.

Baryxylum Lour., bot., växtslägte af
nat. fam. Leguminosae, underfam. Caesalpinieae,
kl. Decandria L. B. är otillräckligt kändt
och dess rättighet att bestå som eget slägte
tvifvelaktig. En dit räknad art, B. rufum Lour., ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:27:54 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfab/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free