Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bassora - Bass-sund - Bassuto, en folkstam. Se Basuto - Bassäng - Bast - Bastant - Bastard - Bastarddjur, zool. Se Hybriditet - Bastardnäktergal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämnda paschalikat, vid Eufrats och Tigris’
sammanflöde. Det egde för hundra år sedan
omkr. 150,000 innev., men har nu icke mer
än några få tusen och går med raska steg sin
undergång till mötes.
Bass-sund kallas det af en mängd öar och
korallref uppfyllda breda sund, som skiljer
Tasmanien från Australiens fastland. Det
upptäcktes 1797 af den engelske kirurgen George
Bass.
Bassuto, en folkstam. Se Basuto.
Bassäng (Fr. bassin, af Med. Lat. baccinum,
af bacca, vattenfat), bäcken, vattenbehållare;
inre delen af en hamn. – Geol. När berglagren
på vissa begränsade områden luta mot en
och samme punkt och sålunda intaga ett mer
eller mindre flatskåligt läge, sägas de
vara bassäng-formigt lagrade eller utgöra
en bassäng. Sådana bassänger kunna hafva
uppkommit dels genom en sänkning hos redan
färdigbildade berglager, dels till följd deraf
att sedimentära bergarter aflagrat sig (i något
lutande ställning) uti en i den underliggande,
äldre berggrunden redan förut befintlig större
fördjupning. Sålunda äro "London-bassängen",
"Paris-bäckenet" och "Wien-bassängen" namn på
de skålformigt utbredda tertiära berglager, på
hvilka nämnde städer äro byggda. Stenkolsflötser,
jämte öfver- och underliggande bergarter, äro
stundom bassängformigt lagrade. E. E.
Bast (Lat. liber), bot., kallas den närmast veden
befintlige delen af barken (innerbark), hvilken
bildas af långsträckta, tillspetsade celler
(bastceller), stående i grupper eller rader
och omgifna af kortare bastparenkym-celler
(jfr Bark). Bastcellerna äro ofta mycket
långa, sega och böjliga, såsom "tågorna" hos
linet och hampan, hvarför de blifva tjenliga
till spånad och väfnader. Hos somliga träd,
t. ex. lind och alm m. fl., kan bastet aflossas
i smalare eller bredare band samt i skifvor,
tjenliga till mattväfnad (bastmattor af
lindbast) och i forntiden möjligen använda
till skrifning, hvaraf skulle förklaras, att
latinska ordet liber betyder både bast och
bok. Bastcellerna kunna ock genom aflagring å
väggarnas insida tillhårdna i hög grad, såsom
fallet är t. ex. med de äkta kina-barkarna.
O. T. S.
Bastant (af Ital. bastare, vara nog),
tillräcklig; kraftig, varaktig.
Bastard, ett i olaglig sammanlefnad afladt barn
(se Oäkta barn), stundom om ett barn, hvars moder
är af lägre stånd än fadern. Under den tidigare
medeltiden innebar icke namnet bastard något
vanärande. Vilhelm eröfraren och Jean de Dunois,
"bastarden af Orléans", gåfvo sig offentligt
detta namn. Hos frankerna delade bastarderna
t. o. m. arf med de laglige afkomlingarna. Den
senare medeltidens lagar deremot voro mycket
stränga mot bastarderna. Dessa voro, åtminstone
i Frankrike och Tyskland, konungens lifegne,
fingo icke ärfva ens modern, egde ej rättighet
att testamentariskt förordna öfver sina egodelar,
hvilka tillföllo landsherren, och voro uteslutna
från alla ämbeten och borgerliga yrken. I
Frankrike gjordes dock undantag för adliga
bastarder. De
fingo ärfva en del af förmögenheten, äfven om
lagliga barn funnos, och egde rätt att begagna
faderns vapen, blott med tillsats af en stjerna
eller en snedbjelke, till beteckning af den oäkta
börden. Furstliga bastarder fingo vanligen någon
hög adlig titel. En del af fullblodsadeln i
England och Frankrike leder sitt ursprung från
sådana ättefäder. Engelska namn, sammansatta
med Fitz, beteckna alltid dylikt ursprung.
I zoologien förstås med bastard afkomman af två
olika arter, t. ex. mulåsnan, hvilken uppkommer
genom korsning mellan häst och åsna. Hos djuren
uppkomma bastarder vanligen under föräldrarnas
fångenskap eller under menniskans direkta
inverkan (korsning, kroisering), sällan då
djuren lefva i vildt tillstånd. Bastarderna
äro merendels ofruktsamma, men kunna stundom
gifva afkomma med en af stamarterna, till
hvilka afkomman efter några generationer då
alltid återfaller. Namnet bastard nyttjas också,
fastän mindre egentligt, om afkomman efter djur,
tillhörande två olika raser, såsom dogg och
new-foundlands-hund.
Hos växterna uppkomma bastarder (hybrider),
derigenom att frömjölet öfverföres från den ena
artens ståndare till den andras pistiller. Ofta
frambringas af två arter två olika bastardformer,
allt efter som frömjölet kommer från den ena
eller andra arten. Korsning eller hybridation
förekommer bland växter äfven i det naturliga
tillståndet, men åstadkommes oftast genom
konst. Hybriderna äro ofta kraftigare och
blomrikare än någon af stamarterna. Våra
vackraste prydnadsväxter, såsom pelargonier,
fuchsier, törnrosor, m. fl. äro vanligen resultat
af artificiel korsning.
Bastard-djur, zool. Se Hybriditet.
Bastard-näktergal l. Bastard-sångare, Hypolais
icterina, zool., en i södra Sverige ingalunda
sällsynt och ända upp till Ångermanland
förekommande sångfogel. Han är på ryggsidan
gröngrå, på buksidan gul. Genom sitt breda,
rätsidiga näbb – hvars bredd straxt bakom
näsborrarna är 5/11 af näbbryggens längd
– skiljer sig denne fogel väsentligt från det
slägte, Sylvia, som annars innesluter flertalet
af våra egentlige sångfoglar, och Sundevall
har derför i sitt system fört honom till en helt
annan afdelning, nämligen till den formserie,
som han kallar Latirostres (brednäbbade).
Bastard-näktergalen har derigenom i systemet
fått sin plats i närheten af flugsnapparna,
oaktadt hans färgteckning gör honom mera lik
en gran- eller löf-sångare. "Han bygger" –
säger Sundevall – "ett öppet, djupt skålformigt bo mellan
qvistarna i högre buskar. Äggen äro
utmärkt vackra, blekröda med svartaktiga
streck och fläckar. Sången är mera
besynnerlig än vacker, ofta länge uthållande och
i hög grad varierad, med en mängd inblandade
läten, som äro härmningar efter andra, i
granskapet boende foglar, ej blott sångfoglar,
utan äfven andra, såsom skata, hackspett,
tornfalk m. fl. Bastard-näktergalens egne
toner låta till en stor del som om de vore
med möda frampressade, och det hela hopfogas
utan att utgöra ett sammanhängande helt,
men är dock oftast ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
