Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Baur, Ferdinand Christian - Bause, Johann Friedrich - Bautain, Louis Eugène Marie - Bautasten - Bautzen - Bau-wau-teorin, språkv. Se Vov-vov-teorien - Bavaria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särskilda kristna dogmer, såsom Die christliche
lehre von der versöhnung o. s. v. (1838) och
Die christliche lehre von der dreieinigkeit
und menschwerdung Gottes (1841–43). – Också
på det kyrkohistoriska området frambragte
B. storartade verk: Die epochen der kirchlichen
geschichtschreibung (1852). Das christenthum
und die christliche kirche der drei ersten
jahrhunderte (1853; 3:dje uppl. 1863), en
sammandragen framställning af författarens
åsigter om kyrkans uppkomst och första
utveckling. Detta arbete fortsattes sedermera
under följande titlar: Die christliche kirche
vom anfang des 4:ten bis zum ende des 6:ten
jahrhunderts (1859; 2:dra uppl. 1863), Die
christliche kirche des mittelalters (1861),
Kirchengeschichte der neueren zeit (1864)
och Kirchengeschichte des 19:ten jahrhunderts
(1862), hvilka tre sistnämnda äro utgifna
efter författarens död. 1864 utkommo B:s
Vorlesungen über neutestamentliche theologie
och 1865–67 Vorlesungen über die christliche
dogmengeschichte. För sin ståndpunkt redogjorde
B. sjelf i ett sändebref An herrn dr. Karl
Hase (1855) och i Die Tübinyer schule
und ihre stellung zur gegenwart (1859; 2:dra
uppl. 1860) samt i "Kirchengeschichte des 19:ten
Jahrhunderts". Den nya Tübingen-skolans organ var
under åren 1842–57 "Theologische jahrbücher".
Baur intager onekligen ett af de mest
framstående rummen i teologiens nyare historia,
Naturligtvis hafva hans åsigter blifvit ifrigt
bekämpade. Särskildt har man framhållit,
att de flesta af Nya testamentets skrifter ej
härstamma från en så sen tid, som B. påstod,
och att splittringen i den äldsta kyrkan var
vida mindre, än han menade. Men å andra sidan
tyckes kritiken, efter B:s uppslag i ämnet,
hafva blifvit ense derom, att en meningsskilnad
verkligen rådde mellan de paulinska och de
judekristna elementen i den första kristna
kyrkan och att denna meningsskilnad röjer sig i
Nya testamentets skrifter. Man synes, åtminstone
i Tyskland och England, vilja erkänna, att de
synoptiska evangelierna, ehuru de förskrifva sig
från den apostoliska tiden och äro affattade
i apostolisk anda, endast småningom fingo sin
nuvarande form och lämpades efter den första
kyrkans särskilda behof. I sammanhang härmed bör
anmärkas, att på senare tiden uppstått en nyaste
Tübingen-skola, som är stiftad af I. T. Beck
och bekämpar B:s kritisk-spekulativa riktning.
B., som var en man med omfattande lärdom och
ädel karakter, dog d. 2 Dec. 1860 i Tübingen,
der hans stoft hvilar under en sten med den
enkla inskriften "C. Baur, theolog". B. F. O.
Bause, Johann Friedrich, en af Tysklands
bäste kopparstickare under 1700-talets senare
hälft, f. 1738, d. 1814, var professor vid
konstakademien i Leipzig. Hans bästa kopparstick
äro porträtt af berömda män, efter Graff, Oeser,
Wille m. fl.
Bautain [båtä’ng], Louis Eugène Marie, fransk
teolog och filosof, f. 1796, d. 1867, blef 1816
professor i filosofi i Strassburg. Han lärde,
att det åt sig sielf öfverlemnade förnuftet
leder bort från Gud, att de kristliga dogmerna icke
kunna bevisas, utan endast tros, och att derför
förnuftet måste helt och hållet subordineras
vid inhemtandet af salighetsläran. Biskopen
i Strassburg förklarade 1834 flere af B:s
satser för kätterska, och då påfven året derpå
bekräftade denne dom, återkallade B. sina
meningar. Han flyttade sedan till Paris, der
han stod i högt anseende som predikant.
Bauta-sten (böta-sten), arkeol., minnessten,
rest sten. Detta i nyare tider upptagna ord,
hvilket förekommer i Håvamål (str. 72), men som,
så vidt nu är kändt, ej finnes på runstenar eller
i gammal svensk skrift, har ofta nyttjats såsom
namn på de stenar, som våra hedniske förfäder
reste till minne af döda fränder, vänner eller
genom stordåd frejdade män, ofta till och
med för att hedra lefvande personer. – Fordom
troddes detta ord betyda "den dräptes sten" (af
bauta, slå, dräpa), men enligt en nyare åsigt
är det en korrumperad form af brautarsteinn,
d. v. s. minnessten vid vägen. Resta stenar med
runinskrifter kallas runstenar.
Bautzen l. Budissin, hufvudstad i sachsiska
regerings området med samma namn, vid floden
Spree. Omkr. 13,000 innev. B. är bekant
genom drabbningen d. 20 och 21 Maj 1813
emellan fransmän å ena sidan samt ryssar
och preussare å den andra. Under afvaktan på
marskalk Ney, som fått order att uppgifva sin
marsch mot Berlin för att i stället anfalla de
förbundnes högre flank vid B., gjorde Napoleon
d. 20 Maj ett skenbart anfall på fiendens
venstre flygel. Följande dagen, så snart Ney
framkommit, utfördes hufvudanfallet af denne,
hvarefter hela ställningen anfölls. Hade Ney
utfört sitt uppdrag med mera kraft, skulle de
förbundne ej kunnat undgå ett betydande nederlag;
nu deremot kunde de undkomma till Görlitz. –
Ryssarna och preussarna hade tillsammans omkring
100,000 man, af hvilka omkr. 18,000 stupade;
fransmännen 150,000 man, af hvilka omkring
25,000 stupade. Slaget hade till följd ett
vapenstillestånd på sex veckor. Under denna tid
förmåddes äfven Österrike att öfvergå till de
förbundne. Hade Napoleon på förhand kunnat ana
något sådant, hade han sannolikt varit mindre
benägen för stilleståndet. W. G. B.
Bau-wau-teorien, språkv. Se Vov-vov-teorien.
Bavaria, det ny-latinska namnet på Bajern, är
numera en personifikation af samma land, liksom
Svea af Sverige. I sistnämnda betydelse har
namnet tillagts en på Ludvig I:s föranstaltande
uppförd kolossal bronsstod utanför Ruhmeshalle
vid München. Denna stod personifierar Bajern
i en qvinlig gestalt, med svärdet i den högra
och en eklöfskrans i den uppsträckta venstra
handen. Statyen står på ett 9,5 m. (31 f.) högt
postament af granit och har en höjd af 20,5
m. (67 f.) från foten till och med kransen. I
figurens inre leder en trappa upp i hufvudet,
hvilket beqvämt rymmer sex personer. Denne
berömde staty, som är modellerad af Schwanthaler
och gjuten af F. Miller 1844–50, aftäcktes d. 7
Aug. sistnämnda år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
