Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beatrix - Béatrizet, Nicolas - Beatson, Alexander - Beattie, James - Beatus - Beau - Beaucaire - Beauce - Beauchamp, Alphonse de - Beauchesne, Alcide Hyacinthe du Bois de - Beaufort - Beaufort - Beaufort - Beaufort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
isländska uppgifter skall B. hafva dött i
barnsäng, efter att hafva födt tvillingar. En
annan berättelse, nämligen att hon jämte sin
gemål förgiftades af dennes moder, drottning
Blanche, är sannolikt uppdiktad af illviljan;
åtminstone finnes intet skäl, som talar för dess
sanning. R. T.
Béatrizet [-trise], Nicolas, fransk
kopparstickare, f. omkr. 1515, d. 1570, tillhörde
Marc Antonios skola i Rom, på en tid då denna
var stadd i sjunkande. Hans Kristus, uppväckande
Jairi dotter (efter Muziano) finnes i Stockholms
Nationalmuseum.
Namnet Beatrizet den gamle har utan tillräcklig
grund blifvit tillagdt den okände konstnär
af Marc Antonios skola, hvilken signerade
sina kopparstick med ett B på en tärning och
derför blifvit kallad Mästaren med tärningen
(il maestro del dado, le maître au dé). Denne
arbetade i synnerhet efter Rafael, och hans
blomstringstid inföll omkr. 1530. Ett af hans
verk, Venus sårad af ett törne (1532, efter
Rafael), finnes i Stockholms Nationalmuseum.
Beatson [bitsön], Alexander, engelsk
general-major och landtbrukare, väckte
på 1820-talet stort uppseende genom att
uppställa ett nytt jordbrukssystem, enligt
hvilket jorden skulle brukas utan plöjning och
trädning samt bränd jord nyttjas i stället
för gödsel. Systemet, som efter uppfinnaren
kallades det beatsonska, visade sig vara alldeles
opraktiskt.
Beattie [biti], James, skotsk filosof och
skald, föddes 1735 och dog 1803 som professor i
moralfilosofi i Aberdeen. I skriften Essay on the
nature and immutalillty of truth etc. (1770)
sökte han bekämpa Humes skepticism genom att
vädja till sunda förnuftet. Hans förnämsta
poetiska verk är The minstrel, or the progress
of genius (1771–74), en poetisk sjelfbiografi.
Beatus, Lat., lycklig, salig. – Beati
possidentes, "lyckliga äro de egande", latinskt
ordspråk, som antyder fördelen af att ega en
sak framför att endast eftersträfva eller ega
rättighet till densamma. Jfr Beata.
Beau [bå], Fr., vacker; äfven "sprätt",
"modenarr". – Beau monde [mångd], den fina,
förnäma umgängesverlden. – Beau sexe [sex],
det täcka könet.
Beaucaire [bakär], stad i franska depart. Gard
(Languedoc), vid Rhône. 9,544 innev. (1872). Det
är berömdt för den köpstämma (Magdalena-mässan),
som årligen hålles der från den 21 till
den 28 Juli och som besökes af ända till
100,000 köpmän från såväl Europa som
orienten. Omsättningsvärdet beräknas ända
från 20 till 27 mill. kr. Den fullkomliga
tullfrihet, som denne marknad år 1217 fick af
grefve Raimund af Toulouse, har sedan 1632
blifvit betydligt inskränkt. – B. kallades
af romarna Ugernum. Beaucaire är en förvrängd
form af medeltidens Bellum Quadrum, namnet på
stadens slott (förstördt 1632), som ofta nämnes i
trubadurernas dikter.
Beauce [bås], f. d. landskap i det forna
Orléanais, kallades "Paris’ kornbod". Dess
hufvudstad var Chartres. Innevånarna kallades
beaucerons. Numera utgör B. delar af
depart. Eure-et-Loire, Loiret och Seine-et-Oise.
Beauchamp [båsja’ng], Alphonse de,
fransk historieskrifvare och publicist,
f. 1767 i Monaco, d. 1832, trädde 1784 i
sardinsk krigstjenst, men vägrade 1792 att
kämpa mot Frankrike, (hvilket han ansåg som sitt
fädernesland) och blef derför såsom misstänkt
satt på fästning. Efter sin frigifning begaf
han sig till Paris och blef der anställd vid
polisen. Med de materialier, till hvilka
hans ämbetsställning gaf honom tillgång,
författade han Histoire de la Vendée et des
chouans (1800). Regeringen, som var missnöjd
med detta arbete, fråntog honom hans ämbete
och förvisade honom till Reims. Han blef väl
återkallad och fick åter en anställning, men
förlorade denna 1814 och erhöll i stället en
pension. – B. var medarbetare i flere tidningar
och andra literära företag samt har utgifvit en
mängd historiska verk: Histoire de la conquête
et des révolutions du Pérou (1807), Histoire du
Brésil (1815), Histoire de la campagne de 1814
et 1815 (1818) m. fl.
Beauchesne [båsjän], Alcide Hyacinthe du Bois
de, fransk skriftställare, föddes 1804 och dog
1873. Hans förnämsta arbete är det af Franska
akademien belönade historiska verket Louis
XVII, sa vie, son agonie, sa mort (1852, 4:de
uppl. 1866).
Beaufort [båfår], stad i franska
depart. Maine-et-Loire (Anjou), v. om
Angers. 2,779 innev. (1872). Der finnes en
märkvärdig slottsruin. Tillverkning af
hamptyger (Beauforts).
Beaufort [båfår l. båfört], engelsk slägt,
som har sitt namn efter ett slott i Anjou och
härstammar från Edvard III:s fjerde son, Johan
af Gaunt, hertig af Lancaster, hvars oäkta
söner legitimerades, genom en parlamentsakt,
men uteslötos från tronföljden. Johans äldre
son, Johan B., blef 1397 grefve af Somerset
och alled 1410. Dennes äldre son, Johan B.,
blef hertig af Somerset, afled 1444 och
efterlemnade endast en dotter, Margareta,
moder till konung Henrik VII; hans yngre son,
Edmund B., en bland de mera ifrige deltagarna i
"rosornas krig", stupade 1455 i slaget vid S:t
Albans, och med hans söner utdog den legitime
grenen af slägten. Från en oäkta son till Edmunds
son Henrik härstammar den nu lefvande engelska
slägten B., som. 1682 blef hertiglig. – Johans
af Gaunt yngre son, Henry B., f. omkr. 1370,
blef 1404 biskop af Wincester, deltog sedan i
kyrkomötet i Konstanz och understödde der påfven
Martin V, som utnämnde honom till kardinal. Han
dog 1447. Två fläckar häfta vid hans minne: han
deltog i mordet på hertigen af Gloucester och
presiderade i den domstol, som dömde jungfrun
af Orléans till bålet.
Beaufort [båfår], fransk hertiglig slägt,
härstammade från Henrik IV:s älskarinna Gabrielle
d’Estrées och hade sitt namn efter en liten stad
i Champagne. Till denna slägt, som utdog 1727,
hörde hertigarna af Vendôme.
Beaufort [båfår], belgisk slägt
(Beaufort-Spontin), med namn från ett slott i provinsen
Namur. Till denna slägt, som ännu lefver, hörde
Fredrik August Alexander B., som 1814
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
