Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beck - Beck, David - Beck, Jakob Siegmund - Beck, Henrich Henrichsen - Beck, Johann Tobias - Beck, Karl - Beck, Johann Nepomuk - Beck, Johan Vilhelm - Beckasin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudsakligen kolväten, bortgå och genom
förtätning gifva beck-olja. Beck är en
svart, i köld spröd, i lindrig värme
mjuknande massa, som synes bestå af
mer eller mindre förändrade hartsartade
ämnen. Dess användning är allmänt bekant.
P. T. C.
Beck (ej Beck), David, flamländsk porträttmålare,
f. i Delft 1621, d. i Haag 1656, var
lärjunge af Van Dyck och egde på sin tid
europeiskt rykte. Han besökte England (der
han mycket anlitades af Karl I), Frankrike,
Danmark och Sverige, der han åren 1647–51
vistades i Stockholm såsom drottning Kristinas
"konterfejare". Ett af hans arbeten, Porträtt
af drottning Kristina (knästycke), finnes i
Nationalmuseum i Stockholm.
Beck, Jakob Siegmund, tysk filosof, f. 1761,
d. 1842 som professor i Rostock, var lärjunge
till Kant och en af de skarpsinnigaste tolkarna
af dennes kritiska filosofi. B. slöt sig likväl
icke slafviskt till mästaren, utan afvek från
honom i flere vigtiga punkter.
Beck, Henrich Henrichsen, dansk naturforskare,
f. 1799, d. 1863, var under några år assistent
vid universitetets zoologiska museum och vid
kongl. naturhistoriska museum i Köpenhamn. Hans
mest betydande arbete är Index molluscorum
praesentis aevi musei principis augustissimi
Christiani Frederici, fasc. I. (1837), som
vittnar om författarens grundliga kännedom om
konkyliernas och blötdjurens naturalhistoria.
Beck, Johann Tobias, tysk teolog, f. i
Würtemberg 1804, kallades 1836 till
e. o. professor i Basel, hvarifrån han
1843 flyttade till Tübingen, der han fått
anställning som ordinarie teologie professor och
högmässopredikant. Der har han sedan både som
akademisk lärare och som predikant utöfvat en
betydande och inflytelserik verksamhet. B. har
grundlagt en sjelfständig "skriftteologisk
skola", hvilken i G. E. Bengels och Ötingers
anda och i motsats till Baurs kritisk-spekulativa
riktning bygger den kristna lärans utveckling
uteslutande på bibeln. Denna riktning
benämnes stundom "bibel-realism". Såsom
universitetslärare söker B. införa de
teologie studerande omedelbart i de heliga
skrifterna. Han framställer äfven en från den
lutherska kyrkans uppfattning afvikande lära
om rättfärdiggörelsen. På de kyrkohistoriska
enskildheterna har han icke mycket inlåtit
sig; deremot är han en grundlig kännare af den
bibliska kristendomen samt af den närvarande
tidens andliga brister och behof. – De mest
betydande bland hans skrifter äro: Einleitung
in das system der christlichen lehre (1838);
Die geburt des christlichen lebens (1840);
Die christliche lehrwissenschaft nach
den biblischen urkunden (1841); Leitfaden
der christlichen glaubenslehre für kirche,
schule und haus (1862, 2:dra uppl. 1872). Sedan
1834 hafva sex samlingar af hans snillrika och
kraftfulla predikningar utkommit. Af B:s arbeten
hafva till svenska blifvit öfverflyttade:
"Kristliga tal, ordnade efter kyrkoårets texter"
(1872), "Den bibliska själslärans grunddrag"
(2:dra uppl., 1873), "Kyrka och stat samt deras
förhållande till hvarandra" (1875) m. fl.
Beck, Karl, tysk skald af judisk härkomst,
f. 1817 i Baja i Ungern och f. n. redaktör i
Wien, har i sina lyriska dikter (t. ex. Nächte,
gepanzerte lieder, 1838) och i sina versifierade
berättelser, bland hvilka den bästa är Jankó, der
ungarische rosshirt (1842), i klangfulla verser
och kraftfulla bilder skildrat sitt fosterlands
seder och natur. Af hans Gesammelte gedichte
(1844) utkom 3:dje uppl. 1870.
Beck, Johann Nepomuk, tysk operasångare, f. i
Pest 1828, anställdes 1853 med lysande vilkor
i Wien. Han gasterade 1861 på k. operan i
Stockholm som Rigoletto och Tell i operorna
af samma namn och som Karl V och Ashton i
operorna "Ernani" och "Lucie". B:s röst är en
djup bariton, af väldig och jämn klang samt med
det renaste välljud. På samma höjd som hans
sång stå äfven hans dramatiska spel och hela
hans personlighet. A. L.
Beck, Johan Vilhelm, dansk prest, f. 1829 och
sedan 1865 kyrkoherde i Örum på Jylland, har
sedan omkr. 1860 stått i spetsen för en förening
"Til den indre missions fremme", som verkat
genom en tidskrift och genom kolportering af
uppbyggelseskrifter samt genom att anordna
prediko-föredrag (äfven af lekmän). Denna
förening har en allvarligt kristlig, men
åt pietismen lutande, riktning och står i
viss mån i motsats till grundtvigianismen.
C. R.
Beckasin (Fr. bécassine, dimin. af bécasse,
morkulla), zool., är dels liktydigt med
det äldre slägtnamnet Scolopax, hvilket
innefattade såväl morkullorna som de
egentlige beckasinerna, dels namn endast på de
sistnämnde. Dessa foglar tillhöra snäppfamiljen
(Totanidae), till störste delen allmänt kända
och vidt utbredda gråfläckiga vadarefoglar, som
utmärka sig genom sina spetsige, smale vingar
och sitt långa, böjliga näbb, med näsborrarna
liggande närmare öfverkäkens kanter än dess rygg
och hvar sida af öfverkäken försedd med en fåra,
hvilken sträcker sig från näsborrarna ända ut mot
näbbets spets. Denne är öfverdragen med en mjuk
hud, i hvilken en stor mängd känselkroppar äro
inbäddade. Från de öfrige snäppartade foglarna
skilja sig våra morkullor och beckasiner genom
sina stora ögon, hvilka häntyda på deras nattliga
lefnadssätt, genom sina jämförelsevis långa,
ända till basen från hvarandra fria tår, af
hvilka den mellerste framtån är ungefär af
samma längd som tarsen, och slutligen genom
sitt synnerligen långa och raka näbb. De till
Skandinaviens fauna hörande arterna af denne
grupp kunna urskiljas efter följande schema:
A. Underbenet (skenbenet) är helt och hållet
fjäderklädt; hjessan har ljusare tvärstreck
(slägtet Scolopax, arten Sc. rusticola,
morkulla).
B. Nedre delen af underbenet bar; ryggen har
två ljusare långstreck; blott i dundrägten
synes en antydan till ljusare tvärstreck på
hjessan (slägtet Telmatias).
a. Den mörkbruna hjessan har en långsgående,
ljusare medellinie.
[alpha]. Tarsens längd är
större än halfva näbblängden; bröstet (stundom
äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
