Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beethoven, Ludwig van - Befallningshafvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ända till visionärt drömmeri
förandligadt innehåll, en obändig subjektivitet,
som hotar att spränga och någon gång verkligen
spränger all form, men dock ännu visar sig
kunna frambringa verk af utomordentlig storhet,
samt en ej sällan till oklar och grubblande
djupsinnighet urartande förkärlek för den
polyfona stilen. Trots många obeskrifligt
härliga, och i viss mån ännu mer än de förut
nämnda gripande skapelser från denna period
är likväl nu, åtminstone i de allra sista
kompositionerna, harmonien mellan innehåll
och form bruten, och derigenom har B. för
efterverlden blifvit ödesdiger, på samma sätt
som Michelangelo, med hvilken han erbjuder
så många jämförelsepunkter. Liksom nämligen
denne blef utgångspunkten för en barock stil,
hvars fel bestod i en förvexling mellan olika
konstarter, så förblandade ock efter B. en
alstringssvag hyperromantik, åberopande sig
på hans nionde symfoni och sista qvartetter,
musikens konst med poesiens och bragte
till verlden sådana hybrida missfoster som
den Liszt-Berlioz’ska programsymfonien och
det Wagnerska "ord-tonspråket". De största
till denne period hörande arbetena äro Missa
sollemnis (1818–23) och sista symfonien i d-moll
(1817–23). Den förra, som icke är traditionelt
kyrklig, men kolossalt storartad och genomträngd
af den djupaste religiositet, ansågs af
B. sjelf för hans mest fulländade verk. Den
senare är beslägtad med c-moll-symfonien,
men själsstriden är mera förtviflad och den
slutliga försoningen icke så öfvertygande; i
formen är den ett mellanting mellan symfoni och
kantat, i det finalen utgöres af en chörsats,
till Schillers Lied an die freude. Oaktadt sina
fel skall denna symfoni dock alltid stå såsom
ett underverk af sublim ingifvelse. Detsamma
gäller om de siste sonaterna samt om flere af
de siste qvartetterna, der formlösheten och det
öfversvinneliga andeskåderiet nå sin höjd.
En fullständig och kritisk upplaga af
B:s arbeten är utgifven af Breitkopf &
Härtel 1861–65. Af B:s biografer må nämnas
Wegeler och Ries (1838), Schindler (1840),
Oulibicheff (1857), Marx (1859), Thayer
(1866–71). Monografier, kataloger och bref hafva
utgifvits af Nottebohm, Elterlein, Nohl, Jahn,
Ambros, Engel m. fl. A. L.
Befallningshafvande, Kongl. Maj:ts, är benämningen på den myndighet,
åt hvilken styrelsen inom hvart och ett af
Sveriges tjugofyra län är anförtrodd. Denna
myndighet utöfvas af en i hvarje län tillsatt
landshöfding med biträde af landssekreterare och
landskamererare. Vid landshöfdinge-vakans samt
vid landshöfdings frånvaro eller laga förfall
utöfvas länsstyrelsen af landssekreteraren och
landskamereraren gemensamt under benämning
af landshöfdinge-ämbete (se d. o.). De
till kongl. maj:ts befallningshafvandes
befattning hörande ärenden skola, efter
en viss fördelning, handläggas dels i
landskansliet och dels i landskontoret. För
det förra är landssekreteraren, för
det senare landskamereraren chef och
föredragande. Landshöfding har beslutanderätt
i alla mål och ärenden, som ankomma på
afgörande af kongl. maj:ts befallningshafvande,
likväl med förpligtelse att inhemta vederbörande
föredragandes mening. Godkännes icke denna, eger
föredraganden att anteckna henne i protokollet;
har sådant ej skett, anses han hafva instämt i
landshöfdingens beslut. Utöfvas myndigheten af
landssekreteraren och landskamereraren såsom
landshöfdinge-ämbete och uppstå skiljaktiga
meningar dem emellan, blir den mening gällande,
som föredraganden yttrat. Utom landssekreteraren
och landskamereraren äro hos kongl. maj:ts
befallningshafvande följande tjensteman
anställda, nämligen å landskansliet: länsnotarie
och landskanslist, samt å landskontoret:
länsbokhållare och landskontorist, samt
å landtränteriet, eller den afdelning,
som verkställer utbetalningar och emottager
inflytande medel, en landträntmästare. Då
kongl. maj:ts befallningshafvande är en
centralmyndighet, måste han hafva organ äfven
inom länets olika delar för verkställandet af de
bud och befallningar, som från honom utgå. Dessa
organ äro, inom hvarje af länets fögderier, en
kronofogde och en häradsskrifvare samt inom
hvarje länsmansdistrikt en länsman och under
honom fjerdingsmän.
Benämningen kongl. maj:ts befallningshafvande
härleder sig utan tvifvel från den maktställning,
som gafs åt ifrågavarande myndighet, när densamma
blifvit i 1634 års regeringsform allmänneligen
anordnad såsom den högsta lokala myndigheten. I
den första landshöfdinge-instruktionen (af
d. 8 Jan. 1635) heter det nämligen (§ 6),
att landshöfdingen skall sig först och främst
påminna, att han står i konungens stad och
ställe, den konungslige staten i h. maj:ts
frånvaro uppehåller och administrerar och
för den skull kallas konungens ståthållare,
hvarefter han i följande punkt benämnes konungens
vicarius samt de högbemälte fem kollegiernas
(hofrätten, krigskollegium, amiralitetet,
kansliet och räkningekammaren) exekutör. En
liknande uppfattning af denna myndighets natur
uttalades ock af Axel Oxenstjerna – skaparen
af denna ordning för landtregeringen –, när han
förklarade sig betrakta landshöfdingen såsom en
"vice rex" – ett yttrande, som tydligen angifver
landshöfdingens karakter af kongl. maj:ts
befallningshafvande.
Organisationen af denna myndighet äfvensom
de funktioner, hvilka tillkomma densamma,
äro bestämda uti instruktionen af d. 10
Nov. 1855 för landshöfdingarna i rikets
län samt de vid länsstyrelserna anställde
tjenstemän. Till dessa funktioner höra: uppsigt
öfver religions- och sedevården, ärenden, som
angå allmän ordning och säkerhet – hvarför
kongl. maj:ts befallningshafvande utöfvar
högsta polismyndigheten i länet och eger,
när konungens befallning ej hinner afvaktas,
i samråd med högste militärbefälhafvaren på
stället förordna om uppbåd af krigsfolk till
afvärjaride af in- eller utländskt våld –,
tillsyn öfver lagskipningens gång, handläggning
af utsökningsmål, verkställandet af domar och
utslag, vissa delar af fångvården, handläggning
af mål, som angå skatte- och uppbördsväsendet,
och i sammanhang dermed frågor rörande indelta
arméns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
