Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Befolkningsstatistiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stadig tillväxt alltsedan början af 1840-talet –
tidpunkten för den friare näringslagstiftningens
införande.
Undersökningarna om samhällsmedlemmarnas
civilstånd äro naturligtvis i lika
mån egnade att sprida ljus öfver vigtiga
samhällsförhållanden. Det kan ej vara likgiltigt,
huruvida (såsom i Frankrike) föga mer än 1/4 eller
(såsom i Bajern) nära hälften af alla vuxna
lefva ogifta. När man finner Belgien uppvisa
167, Würtemberg 177 och Bajern 190 enkor
mot 100 enklingar, men Skotland deremot 271,
Sverige 246 (Gotland 355), Norge 220, Danmark 240
och Finland 234, så kan man svårligen undgå att
tänka på de stora faror, för hvilka ett starkt
sjöfartsidkande lands manliga befolkning är
utsatt. Och då man finner, att år 1751 i Sverige
räknades 6 enkor mot 1 enkling, ledes tanken
ovilkorligen hän på Karl XII:s krig.
Hushålls- och yrkesfördelningarna äro hitintills
folkräkningarnas svagaste punkter. Frågorna
om stam och tro äro för de nordiska folken i
allmänhet af ringa statistisk vigt. Dithörande
fakta torde derför lämpligen kunna sparas
till skildringen af de särskilda landens
förhållanden.
Den andra stora hufvudafdelningen af
befolknings-statistiken omfattar samtliga
de vexlingar en befolkning år efter annat
undergår och hvilka i sin helhet åvägabringa de
förhållanden, som folkräkningen utvisar. Dylika
skiftningar i en totalbefolknings lif äro
de ingångna äktenskapen, de födda barnen,
dödsfallen samt flyttningarna inom eller från och
till den särskilde staten. Hvad först vidkommer
äktenskapen, så har proportionen mellan de gifte
och dem som, utan att vara gifta, befinna sig
inom äktenskapsåldern, på senare tider allmänt
försämrats, icke minst i Sverige. (På hvarje
1,000-tal af hvartdera könet inom 20–40 års ålder
gifta sig numera i Sverige öfver hufvud blott 49
män och 47 qvinnor om året.) Stegrade anspråk
på lifvet och sannolikt äfven en allmännare
sedlig slapphet torde väl vara anledningarna
dertill. För öfrigt märker man, vid en granskning
af giftermålsuppgifterna för en längre följd
af år, att tidsförhållandena utöfva en betydlig
inverkan på äktenskapsfreqvensen. I goda tider
stiger giftermålens antal, under dåliga år
och i krigstider sjunker det. Såsom exempel må
anföras följande iakttagelser om Sverige. År 1865
ingingos i detta land i medeltal 71 giftermål
på hvarje 10,000 af befolkningen; följande
år sjönk siffran till 68. Kommo så de dåliga
skördeåren 1867 och 1868, då giftermålens antal
genast sänkte sig, först till 61, derpå till 54,
för att sedan, under inflytandet af de följande
goda åren, åter steg för steg (56, 60, 65, 70)
höja sig till den gamle ståndpunkten. Äfven med
afseende på årstiden för brölloppens firande
har man gjort märkliga iakttagelser. I Sverige
ingås nära hälften af alla äktenskap under
årets 3 siste månader, hvaremot endast ett
fåtal slutes i Juli och Augusti. Den, som känner
vår landtbefolknings lif och påminner sig dess
numeriska öfvervigt öfver stadsbefolkningen,
finner lätt förklaringsgrunden. I Tromsö stift
och i Stavangers samt Nordre och Söndre
Bergenhus amt ingås ett utomordentligt ringa
antal äktenskap under fjerdedelsåret
Februari–April (då har dervarande fiskarebefolkning annat
att tänka på); men i Okt. tager man igen sin
skada: 28 % af årets samtliga bröllop firas i
denne månad. Egendomligt är i detta hänseende
förhållandet i katolska land. Brölloppsfirandet
är starkt i Februari (karnevalstiden), men
mångdubbelt svagare i Mars och April (fastan).
Nativiteten företer naturligtvis liknande
vexlingar: den är ovanligt hög i vissa land
(t. ex. i Ryssland 5 %, i Österrike 4 %),
ovanligt låg i andra (t. ex. i Frankrike endast
något öfver 2 1/2 %). Sverige och de nordiska
landen i allmänhet intaga en medelställning,
dock snarare närmande sig de höga talen. Äfvenså
märkes granneligen en inverkan af gynsamma eller
vidriga tidsförhållanden. Proportionen mellan de
födda barnens kön har varit ett ämne för särskild
uppmärksamhet. Såsom allmängiltig statistisk
lag kan man uppställa den satsen, att flere
gossar födas än flickor; öfver hufvud 106 mot
100. Då nu, såsom nyss sades, nästan allestädes
vid hvarje folkräkning qvinnokönet befinnes
ega numerisk öfvervigt, kan detta förhållande
förklaras endast af en större dödlighet bland
gossarna, särdeles under de spädare åren
(jfr Anlag). Det är också just derigenom,
som slutligen, då de samtidigt födda barnen
hunnit ungefär till 20 års ålder, den numeriska
jämnvigt könen emellan uppnås, om hvilken vi
ofvan talat. I fråga om nativitetens fördelning
på de olika månaderna hafva särskildt iakttagits
höjningar, som visa tillbaka dels på inflytelsen
af våren, såsom tidpunkt för stegrandet af
menniskolifvets animala funktioner, dels till
de månader, då det sällskapliga lifvets fröjder
erbjudas i ymnigare mått (julen, karnevalen). –
Mödrarnas ålder, proportionen af dödfödda och
den ur social synpunkt så vigtiga frågan om
den utom-äktenskapliga fruktsamheten bilda
jämväl vigtiga afdelningar i hvarje välordnad
nativitets-statistik.
Slutligen äro äfven undersökningarna om
dödligheten af högsta vigt. Hennes vexlingar äro
goda mätare på samfundsförhållandenas framåt-
eller tillbakaskridande. Der inverka dock mäktigt
jämväl klimatiska och telluriska förhållanden.
Nöd alstrar sjukdom och död, olika årstider
orsaka olika dödlighet, och särskildt äro
öfvergångarna emellan årstiderna egnade att
stegra mortaliteten. Inflytandet af olika yrken,
af stad och land, af fattigdom och välmåga,
af olika åldrars olika motståndskraft, – öfver
allt detta och mera dertill måste iakttagelse
göras, om en fullgod skildring af ett folks
mortalitetsförhållanden skall åvägabringas. Komma
så frågorna om dödsorsakerna och om särskilda
sjukdomsformers härjande förmåga; vidare frågorna
om dödsfall af våda, om sjelfmorden samt om
krigens verkningar. Bland dithörande mångfaldiga
upplysningar af högt intresse måste vi inskränka
oss till att nämna följande. Samtliga de
nordiska landen ega att uppvisa en synnerligen
låg mortalitets-siffra, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
