Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Befästningskonsten - Beg, Turk., befälhafvare, ståthållare. Se Bej - Bega - Bega, Cornelis - Begarelli, Antonio - Begas - Begharder, manliga föreningar för fromma ändamål. Se Beguiner - Begine-rå - Beglerbeg, turkisk titel. Se Bej - Begonia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
land. Dock utmärkte sig de svenska befästningarna
ofta genom en viss sjelfständighet i plan och
utförande. Stor vigt lades på bombfria hvalf
och täckt försvar. Som någonting egendomligt
må omnämnas de med hvälfda rum försedda, ofta
betydliga tornbyggnaderna, som kommo till
användning i synnerhet vid kustbefästningar.
Bland de män, som mest utmärkt sig såsom
skriftställare inom befästningskonsten eller som
fästningsbyggare må nämnas: fransmännen Pagan
(d. 1654), Vauban (d. 1707), Cormontaigne
(d. 1752), Montalembert (d. 1799), Bousmard
(d. 1806), Carnot (d. 1823), Chasseloup
(d. 1833), Choumara (d. 1870); tyskarna
Albrecht Dürer (d. 1528), Speckle (d. 1589),
Rimpler (d. 1683), Landsberg (holländare i
sachsisk tjenst, d. 1746); holländaren Coehorn
(d. 1704); belgern Brialmont; svenskarna Erik
Dahlberg (d. 1703), M. T. Stålsvärd (d. 1756),
A. Ehrensvärd (d. 1772), C. Fr. Röök (d. 1794)
och J. B. Virgin (d. 1783).
Från midten af 1850-talet har man rastlöst
arbetat på konstruerandet af jernbetäckningar,
starka nog att motstå det kraftigaste artilleri
och ämnade till skydd för vigtiga delar af
fästningarna. Dylika beklädnader, pansar (se
d. o.), hafva sedermera blifvit nödvändiga
hjelpmedel för befästningskonsten. Jfr
Borg. G. U.
Beg [bej], Turk., befälhafvare, ståthållare. Se
Bej.
Bega, biflod till Teis, genomflyter ungerska
Temesvar-banatet.
Bega, Cornelis, holländsk bambocciad-målare
och raderare, A. van Ostades lärjunge,
föddes 1620 och dog 1664. Arbeten af honom
finnas i nästan alla större europeiska
gallerier. Nationalmuseum i Stockholm eger Ett
fruntimmer med cittra och en mansperson musicera
(1663).
Begarelli, Antonio, italiensk
terracotta-modellör, f. 1498, d. 1565, arbetade
i bränd lera af marmorlik färg ensamma figurer
och stora grupper af underbar effekt. Hans
märkvärdiga arbeten gå visserligen starkt
in i det naturalistiska och pittoreska, men
utmärka sig för sköna detaljer (särskildt
gäller detta om hufvuden), hvilka i rörelsens
frihet och uttryckets behag ofta påminna om
Correggio. Vasari berättar, att Michelangelo
var så hänförd af B:s skapelser, att han en
gång utropade: "Ve de antika statyerna, om
denna lera kunde blifva marmor!" – Till följd
af materialets bräcklighet hafva de flesta
af B:s verk gått förlorade. I S. Francisco i
Modena finnes hans storartade Korsnedtagning,
med en vida berömd qvinnogrupp.
Begas. 1) Karl B., Berlin-skolans mest begåfvade
målare under det 19: de århundradets första
hälft, f. 1794 i Heinsberg (Rhenprov.), d. 1854
i Berlin såsom professor vid kongl. akademien,
visade redan som barn en afgjord böjelse
för konsten och blef vid femton års ålder
hedersledamot af det literär-artistiska
sällskapet i Bonn. 1812 finna vi honom i Paris på
Gros’ atelier, der han fick sin första egentliga
utbildning till historiemålare. Hans natur var
emellertid mycket mottaglig för intryck,
hvadan han ofta och med stor lätthet ombytte
manér. En tillfällig bekantskap med en
tafla af Holbein förde honom in i 1500-talets
framställningssätt; i Rom anslöt han sig till
den pre-rafaelitiska riktningen, och slutligen,
då Düs-seldorf-skolans alster på 1830-talet
började väcka uppseende i Berlin, hängaf han sig
åt romantiken. Hans Loreley har blifvit nästan
lika mycket berömd som Heines poetiska behandling
af samma saga. Bland Karl B:s många religiösa
målningar nämna vi här endast Den helige andes
utgjutande (i Berlins domkyrka) och Kristi dop
(i Potsdams garnisonskyrka). B. arbetade äfven
för det af konung Vilhelm i Preussen anlagda
galleriet för porträtt af berömda lärde och
konstnärer. Detta arbete fortsattes efter
hans död af hans äldste son – 2) Oskar B.,
f. 1828 i Berlin, liksom fadern porträtt-
och historiemålare. – 3) Reinhold B., Karls
andre son, f. 1831 i Berlin, är en talangfull
genrebildhuggare och tillhör den riktning,
som framför allt sträfvar efter pittoresk
verkan. Af hans arbeten nämna vi här endast
Venus med den sårade Amor (1864) och det 1871
aftäckta Schiller-monumentet i Berlin. – 4)
Adalbert Franz Eugen B., Karls tredje son,
f. 1836 i Berlin, är f. n. en af denne stads mest
uppburne porträttmålare och särskildt värderad
för sina qvinnoporträtt.
Begharder, manliga föreningar för fromma
ändamål. Se Beguiner.
Begine-rå, Holl., skeppsb. 1) Den understa
rån på ett tre-mastadt fartygs akterste mast
(kryssmasten). Det segel, som stundom föres
under denna rå, kallas begine-segel. – 2)
Den understa af rårna på stormasten å en
galeas eller brigantin, när under denna
rå ej begagnas fast segel, som beslås på
rån. Bruket af ordet begine-rå i sistnämnda
betydelse är mindre stadgadt, hvarför man
stundom nyttjar benämningarna fock-rå och
stor-rå, hvilka likväl äro oriktiga, enär
ifrågavarande rå sitter på en hög undermast
med salning och antingen icke här något segel
under sig eller ock ett s. k. "flygande"
fyrkantigt segel, som hissas upp till rån och
vid bergningen nedtages i däck. Jfr Segel.
R. N.
Beglerbeg, turkisk titel. Se Bej.
Begonia L., bot., växtslägte hörande till
nat. fam. Begoniaceae, kl. Monoecia L.,
innefattar en stor mängd (öfver 300) i tropiska
land inhemska arter. Dessa äro örter, oftast
saftrika, eller buskar med sneda, osymmetriska
blad och enkönade blommor, hvilkas hylle utgöres
af en kalk, under hvilken hos honblommorna
sitter ett vanligen trekantigt och med vingade
kanter försedt fruktämne. Hanblommorna hafva
många ståndare. För sina vackra blommor och
egendomligt bildade, ofta vackert färgade
blad odlas ett stort antal af arterna såsom
prydnadsväxter i växthus och boningsrum, någon
gång på kalljord. Bland dessa arter må nämnas
B. argyrostigma Fisch., som har hvita blommor
och med silfverhvita fläckar försedda blad,
B. discolor R. Br., med röda blommor och på
undersidan mörkröda blad, B. semperflorens Link.,
med hvita blommor och glatta, glänsande blad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
