Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis / 149-150 (1878) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beklädnadsväxter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stjelken af några få arter utaf slägtet, Linum, bland
hvilka den ojämförligt vigtigaste är den hos oss
odlade vanliga lin-plantan, L. usitatissimum
L. Denna odlas företrädesvis i Europa, men
äfven i andra verldsdelar, i sådana trakter,
der bomullsodling ej lyckas. Största mängden af
lin lemnar norra Ryssland; dernäst komma Irland,
Holland, Preussen och – af utom-europeiska land
– Egypten, Alger och Nya Holland. De finaste
linsorterna fås från Irland och Holland. Bland
öfriga odlade lin-arter må nämnas L. perenne
L. och L. angustifolium, i södra Europa (den
förstnämnda äfven i Sibirien), samt L. Levisii
Pursh. i norra Amerika. Lintågan utgöres,
då hon är fullkomligt ren, endast af bastceller;

Gren af bomullsväxten.

mindre fullständigt renad innehåller hon
derjämte parenkym och andra celler. – Hampan
erhålles af en enda Cannabis-art, C. sativa
L. (C. indica Lam. är nämligen endast en tropisk
kulturform af den förra). Hampplantan såsom
trådväxt har hufvudsakligen samma utbredning som
linplantan. Största mängden hampa lemnar Ryssland
och dernäst Elsass, Preussen och Österrike
samt – af utom-europeiska land – desamma som
lemna lin, med tillägg af Nord-Amerika. Den
bästa hampan erhålles från Italien, trakten af
Bologna. Hamptågan utgöres hufvudsakligen af
bastceller; men äfven i finhäcklad tåga uppträda
derjämte smärre mängder af bastparenkym. I
gröfre hampa finner man dessutom rester af
andra cellväfnader. – Kinagräs fås ur
stjelken af nässelväxten Baehmeria nivea
Gand., hvita nässlan, som odlas hufvudsakligen
uti Ostindien och Kina. Kinagrästågan utgöres
aldrig ensamt af bastceller, utan innehåller
derjämte barkparenkym. Till Europa har på senare
tider införts en ej ringa mängd af detta vackra,
sidenglänsande trådmaterial, som redan ensamt för
sig låter bearbeta sig till de finaste tyger, men
som allra bäst egnar sig till blandning med ull

och silke. – Ramie fås af en annan
Baehmeria-art, B. tenacissima Gand., som
från urminnes tider odlats i Kina, Japan och
på de ostindiska öarna. Ramie är en särdeles
stark växttråd – den starkaste bland alla, näst
den, som erhalles af Asclepias tenacissima –
och användes derför, utom till väfnader,
i synnerhet till tågvaror. – Äfven flere
andra nässelväxter äro rika på jämförelsevis
långa och starka bastceller. Åtskilliga arter
hafva blifvit försökta såsom trådväxter. Bland
andra lemnade vår vanliga bränn-nässla, Urtica
dioica L., före bomullens införande materialet
till den s. k. nättelduken (nässleduken). –
Jute kallas basttågorna ur stjelken af några
ostindiska arter af slägtet Corchorus, ett
slägte tillhörande samma familj som vår lind. Den
största mängden af jute lemnar C. capsularis,
som odlas icke allenast i Ostindien, utan äfven
i Kina och Alger. Sedan ett par årtionden
införas till Europa och i synnerhet till
England betydliga massor af jute, hvilka
hafva ungefär samma användning som hampa. –
Sunn är en växttråd, som erhålles af en indisk
ärtväxt, Crotalaria juncea, men som blott föga
användes i Europa. – Lindbastet, som endast
undantagsvis nyttjas till beklädnadsartiklar,
t. ex. till skor (dess egentliga användning
är till bastmattor och korgar m. m.),
erhålles af europeiska lindar, företrädesvis
Tilia parvifolia, vanlig svensk lind, och
T. grandifolia. Lindbastet vinnes hufvudsakligen
i Ryssland, der omkring en million unga lindar
årligen fällas för dess tillgodogörande. – Om
pappersmulbärsträdets, Broussonetia papyrifera,
bast. Se Pappersväxter.

Till den tredje klassen höra ny-zeländskt
lin, manilla-hampa, agave-hampa eller
pite, tillandsia-tåga eller trädskägg, piassave,
kokos-tåga eller coïr samt esparto-tåga. –
Ny-zeländska linet beredes sedan lång tid
tillbaka ur bladen af den ny-zeländska
lin-liljan, Phormium tenax L. Sedan
denne växttråd funnit en vidsträckt
användning i England, har man börjat odla
lin-liljan flerestädes och med framgång,
synnerligen i Nya Syd-Wales, Ostindien och på
Mauritius. Ny-zeländska linet är af en synnerlig
styrka (enligt Labillardière förhålla sig
silke, ny-zeländskt lin, hampa och vanligt
lin till hvarandra i afseende på styrka som
100 : 60 : 48 : 34,5) samt stor motståndskraft mot
vattnets inverkan, hvarför det i rått tillstånd
mest användes för tågtillverkning. Renadt nyttjas
det äfven till tygberedning. – Manilla-hampa
erhålles ur stammen af flere Musa-arter,
i främsta rummet af Musa textilis Nees., från
Filippinerna och Molukkerna, men derjämte
äfven af de öfverallt inom tropikerna odlade
banan- eller pisang-växterna, M. paradisiaca
L. och M. sapientum L. m. fl. andra
arter. Manilla-hampan, som i största mängd
erhålles från Filippinerna, användes på
hufvudsakligen samma sätt som ny-zeländska
linet. – Pite eller agave-hampa vinnes ur bladen
på åtskilliga arter af slägtet Agave, bland
hvilka må nämnas A. americana Lam., A. vivipara
L. och A. mexicana Lam. De härstamma alla från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>