Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Belgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flodbäddar. Längst vesterut är landet flerestädes
så lågt, att det mot hafvet måste skyddas
af konstgjorda dammar ("polders"), der ej
de af flygsanden bildade samt genom rör
och furplanteringar sammanhållna dünerna
finnas. Dylika "polders" skydda ock nejderna
kring Scheldes låga stränder. B. är i allmänhet
synnerligen fruktbart. Ett undantag bildar den
s. k. "Campinen", en tämligen högland, sumpig
hedsträckning, som upptager den nordöstre
delen af prov. Anvers (Antwerpen) och den
nordvestre delen af Limburg; äfven den eröfras
dock allt mer åt odlingen. De förnämsta af de
många floder, som vattna landet, äro Schelde
(Escaut) och Maas (Meuse). Båda rinna upp
i Frankrike och äro fullt segelbara, när de
inträda på belgiskt område. Deras mynningar
tillhöra Nederländerna. Schelde, hvars lopp
i Belgien mäter 233 kilom. (31,5 mil), är vid
Antwerpen (Anvers) 700 m. (2,352 f.) bred och 10
m. (33,6 f.) djup samt tillåter för den skull
äfven de mest djupgående fartyg att gå upp till
staden. I Schelde mynna Lys och Dender, i Maas
Sambre och Ourthe. – Större delen af Belgien
har alla fördelarna och olägenheterna af ett
verkligt hafsklimat. Endast i s. ö. förekomma
de skarpare klimatiska vexlingar, som tillhöra
fastlandet. Der, på Ardennernas skogklädda
sluttningar, ligga ock B:s helsosammaste trakter,
hvaremot låglandet delvis hemsökes af svåra
febrar.
Befolkningsförhållanden. Belgien är Europas
tätast befolkade land. Mångenstädes ligga
bostäderna så tätt intill hvarandra, att
den resande kan tro sig färdas genom en enda
ofantlig by. Ehuru de skogrika och högre belägna
landskapen i s. ö. ega vida glesare befolkning än
slättbygden, är i det hela folkmängdstätheten
ovanligt jämn. Sedan 1840 har folkmängden vuxit
med 31 %. Starkast har denna ökning varit i
prov. Liège (Lüttich; 55 %) och Brabant (52
%). I motsats till flertalet andra land eger
B. att uppvisa en ringa numerisk öfvervigt af
manlig befolkning. I det starkt industriella
B. bör man naturligtvis lätt kunna iakttaga,
huru i vår tid befolkningen allt mer hopat sig
i de större städerna. Vid 1846 års folkräkning
funnos i B. allenast 29 kommuner med mer
än 10,000 innevånare hvardera, och bland dem
allenast 2 med öfver 100,000; vid slutet af år
1874 hade de förres antal stigit till 54 och de
senares fördubblats. – Två till antalet tämligen
jämnstarka, skilda folkstammar dela Belgiens
land mellan sig, näml. vallonerna i söder
och flamländarna i norr. De förres utbredning
sammanfaller tämligen nära med Maas’ flodområde,
de senares med Scheldes. Vallonerna, omkr. 44 %
af befolkningen, äro stamförvandta med
fransmännen (sjelfva deras namn anses vara en
förvrängning af namnet galler); flamländarna
deremot tillhöra den lågtyske stammen och utgöra
54 % af befolkningen. Andra nationaliteter
räkna tillsammans 2 %. Statsförfattningen
tillerkänner intet företräde åt någondera af
dessa stammars munarter. Det franska språket har
vunnit insteg i städerna och i allmänhet hos de
bildade klasserna, och det har med anledning
deraf framträdt med fordran på att få gälla
såsom landets
officiella språk. Detta har dock vållat
skarpt motstånd från flamsk sida och alstrat
allvarsamma stridigheter, under hvilka den
flamska nationaliteten med allt större framgång
häfdat sin rätt och dess språk visat sig mäktigt
att uppträda såsom bärare af en kultur. –
Nationalkarakteren företer få egendomligheter;
blandningen af holländsk flegma och ihärdighet
samt fransk sjelfkänsla bildar ett föga behagligt
helt. Stadsinnevånarna i B. hafva i alla tider
varit ett oroligt slägte och utmärkt sig för
lågande frihetskänsla. Ett segt vidhållande
af gamla plägseder är ett utmärkande drag för
landtbefolkningen. De arbetande klasserna äro
i allmänhet råare och okunnigare än i Holland;
men idoghet råder öfverallt, synnerligast
i Flandern. Dans och musik äro verkliga
nationalnöjen. Bigotteriet är lika hemmastadt
bland de högre klasserna som vidskepelsen
bland de lägre. Belgerna hafva städse varit
trogna och fanatiska katoliker. "Mitte belgas"
(skicka mig belger) skref Fr. Xaver, då han
behöfde medhjelpare i sin missionsverksamhet
i Indien. De förnämste anförarna i det första
korståget voro belger (Gotfrid af Bouillon och
hans broder Balduin m. fl.).
Materiel kultur. Näringar, handel,
samfärdsmedel. Åkerbruket i B. kan sägas vara
mönstergildt. Ungefär 34 % af den odlade jorden
brukas af egarna, 66 % af förpaktare. Stora
gods äro tämligen sällsynta. Oproduktiv
är allenast 14,7 % af landets hela yta;
skogarna upptaga 15 %, äng och betesmark 17
%, trädgårdar och vinodlingar 4 % och åkern
49,3 % af det hela. Oaktadt dessa gynsamma
förhållanden vållar dock den betydliga
folkmängdstätheten, att spanmålsinförsel är
nödvändig. Årsafkastningen anslås likvisst till
24 1/2 mill. hektol. (93,6 mill. kub.f.); Ost- och
Vest-Flandern, Brabant och Hainaut (Hennegau)
frambringa företrädesvis ädlare sädesslag,
Namur och Luxemburg mest af hafre. Skörden
af rotfrukter och baljväxter är i regeln
tillräcklig för behofvet. Linodlingen utgör,
särdeles i Flandern, en hufvudkälla för
nationalvälståndet. Hampa odlas obetydligt,
humle till utförsel (utmärkt från Poperinghe
och Aalst). För öfrigt förekommer odling af
tobak, cikoria och krapp. Grönsaksodlingen är,
liksom blomsterskötseln och fruktodlingen,
ofantligt uppdrifven (Gent). Med undantag
af hästafveln står deremot boskapsskötseln,
särdeles i jämförelse med den holländska,
tämligen lågt (Limburg-ost). – I fråga
om bergshandteringen intager B. en mycket
framstående plats bland de europeiske staterna. I
Ardennerna finnas utomordentligt rika jern-
och stenkolsfält. 1873 frambragtes af tackjern
12,147,000 ctr (1 centner = 42,5 kilogr.) –
mest i Hainaut, Liège och Namur –, af koppar
50,180 ctr, af bly 187,740, af zink 1,257,420,
af stenkol 315,568,000 ctr. Hvad beträffar
zinktillverkningen, står B. främst bland alla
Europas land. Prov. Liège är medelpunkten
för denna rörelse, och det bekanta bolaget "La
vieille montagne", med grufvor jämväl i Preussen,
Frankrike och Sverige (Åmmeberg), dess förnämste
idkare. Stenkolsbrytningen –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
