Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Belgrad - Belial - Bel i Babel. Se Baal - Bélidor, Bernard Forêt de - Belisarius - Belize - Bell, Currer Bell. Se Brontë (Charlotte) - Bell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blomstrande. B. var länge föremål för strider
mellan greker, bulgarer och ungrare samt kom
på 1300-talet till Serbien, som i början af
1400-talet öfverlät det åt Ungern. Sedermera
spelade det såsom fästning en stor rol under
krigen med turkarna. 1440 och 1456 försvarades
det länge mot dessa, sistnämnda år af Hunyady
och Capistrano. 1521 måste det gifva sig åt den
turkiske sultanen Soliman II. 1688 eröfrades
B. af den bajerske kurfursten Maximilian Emanuel,
som var österrikisk fältherre, men återtogs
1690 af storvesiren Mustafa Köprili. Det
belägrades förgäfves 1693 af hertigen af
Croy, tvangs deremot 1717 att kapitulera,
sedan prins Eugène vunnit en glänsande seger
öfver en turkisk här. Derefter afträddes B. till
Österrike genom freden i Passarovitz 1718. Men
vid fredslutet i Belgrad 1739 återlemnades det
åt turkarna. 1789 eröfrades platsen å nyo, af
österrikiske generalen Laudon, men kom genom
freden i Sistova 1791 tillhaka till Turkiet
När serberna 1804 började sin frihetskamp,
blef staden B. skådeplats för blodiga strider
mellan dem och turkarna. 1807 blef det säte
för den serbiska regeringen. 1812 besattes
fästningen åter af turkarna. Äfven sedan Serbiens
oafhängighet erkänts genom freden i Adrianopel
1829, bibehöll Turkiet ända till 1867 rätt att
hafva garnison i B. 1862 besköts staden från
fästningen.
Belial (Hebr., egentligen Belijaal, "utan
nytta", "förderfvad"). Den senare judiska
teologien betecknar satan med detta namn;
hos kabbalisterna förstår man dermed den
fjerde andeverldens (Asiah) furste, det ondas
representant, – "Belials barn", onda, ogudaktiga
menniskor.
Bel i Babel. Se Baal.
Bélidor [-dår], Bernard Forêt de, utmärkt
fransk ingeniör, f. 1697 i Katalonien,
d. i Paris 1761. 1742–45 deltog han i den
franska arméns alla fälttåg. Hans Architecture
hydraulique (1737–53) intager ett lysande rum
i vattenbyggnadskonstens historia.
Belisarius, berömd härförare i den östromerske
kejsaren Justinianus I:s tjenst, var först soldat
i kejsarens lifvakt. Efter att år 529 hafva
besegrat persernas konung, Kosru I, kufvade
han 532 ett farligt upplopp i Konstantinopel,
det s. k. nika-upproret, och lät dervid på
cirkus nedhugga 30,000 "gröna" (namn på ett
af hufvudstadens partier). 533–34 intog B. det
vandaliska riket (i Afrika) och förde dess siste
konung, Gilimer, med sig, när han som triumfator
intågade i Konstantinopel. När kort derpå krig
utbröt mellan Justinianus och östgoterna, som
innehade Italien och Sicilien, fick B. befälet
öfver den kejserliga hären, intog först (535)
Sicilien, gick derpå öfver till Italien samt
eröfrade Neapel och Rom, hvilken senare stad
han i mer än ett år (537–38) försvarade mot en
öfverlägsen gotisk här under konung Vitiges’
eget befäl. Om sider slöt denne med B. 540
i Ravenna ett fördrag, enligt hvilket hela
Italien såsom ett oberoende rike öfverlemnades
åt den senare. Men B., som sjelf ej hyste några
äregiriga planer, återvände till
Konstantinopel med Vitiges som fånge och
lemnade sin nya eröfring i kejsarens händer. De
förbittrade östgoterna grepo då åter till vapen
under en nyvald konung, Totila (Badvila). B.,
som under tiden stridt mot perserna och derunder
ådragit sig kejsarens onåd, sändes emellertid 544
åter till Italien. Der fann han den östromerska
hären fullständigt demoraliserad. Likvisst,
och ehuru han ej fick tillräckligt understöd,
bibehöll han sig i fem år och lyckades till
och med bemäktiga sig Rom; men då hans böner
om verksammare bistånd hemifrån lemnades utan
afseende, begärde och fick han 549 sitt afsked,
hvarefter han lefde som privatman. Ännu en gång
kom han i tillfälle att visa sin kejsare en
stor tjenst, då han vintern 558–59 i spetsen
för en i hast uppbådad landstorm segerrikt
tillbakaslog ett anfall af bulgarerna, som ryckte
fram mot Konstantinopel. En tid derefter blef
han falskeligen anklagad för deltagande i en
sammansvärjning samt beröfvad friheten och
sin egendom. Sedan han bevisat sin oskuld,
frigafs han, men dog kort derefter, 565. –
Senare skriftställare hafva på flerfaldigt
sätt vanställt B:s historia. Bl. a. berättas
det, att kejsaren lät blända honom och att
B. sedan vandrade omkring som tiggare på
Konstantinopels gator. Sannolikt är denna uppgift
fullkomligt ogrundad. B:s lefnad har varit
ett älsklingsämne för skalder och konstnärer.
S. F. H.
Belize [-lis], stad i britiska Honduras i
Central-Amerika, belägen i en sumptrakt,
vid mynningen af en liknämnd flod. 5–6 tusen
innev. I närheten ligger fästet S:t George,
som engelsmännen byggde på ballast, hvarigenom
de kringgingo öfverenskommelsen med spaniorerna
att ej bygga fästningar på landets jord.
Bell, Currer Bell. Se Brontë (Charlotte).
Bell, en skotsk slägt, ur hvilken flere
framstående män utgått. – 1) Andrew B., anglikansk
prestman, f. 1753, d. 1832, är uppfinnaren af det
s. k. vexel-undervisningssystemet. Regeringen
vägrade i början att främja hans
undervisningsmetod, men då qväkaren Joseph
Lancaster med stor framgång i Londons
fattigskolor tillämpade hans grundsatser,
lät regeringen B. införa sitt system i
den anglikanska kyrkans fattigskolor. Se
Vexel-undervisning. – 2) John B., den
förres broder, kirurg och anatom, f. 1763,
d. 1820, öppnade 1790 i Edinburgh en privat
anatomisal och höll der mycket besökta
föreläsningar. B. författade System of the
anatomy of the human body (1793–98, 6:te
uppl. 1826, hvilket arbete fortsattes 1823 af
brodern Charles), Discourses of the nature
and cure of wounds (1793–95) och Principles of
surgery (1801 och 1826). Dessa arbeten äfvensom
det stora anatomiska planschverket Illustrating
of the anatomy of the human body (1794–1804)
ställa B. i främsta ledet af hans samtids
anatomer. – 3) Charles B., den förres broder,
kirurg, anatom och fysiolog, f. 1774, d. 1842
som professor i Edinburgh, var icke allenast
en skicklig praktisk kirurg och anatom, utan
äfven en framstående författare. Bland hans
arbeten må nämnas System of operative surgery
(1807–09 och 1814), Surgical
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
