Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Belladonna - Belladonnin - Bellagio - Bellamy, Jakob - Bellangé - Bellarmin, Robert - Bellary - Bellay, Joachim du - Bell-Alliance, La - Bellefors - Bellegarde - Bellegrade, Heinrich - Belle-isle - Belleisle, Charles Louis Auguste Fouquet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast otydligt urskiljas, hvaremot aflägsnare
föremål kunna ses mera tydligt; svalget
kännes torrt, och sväljandet är försvåradt;
oro, darrning och muskelsvaghet inställa
sig, hvarigenom gången blir osäker. Om
förgiftningsdoserna fortsättas, stegras
rubbningarna i nervsystemet till yrsel, af
ömsom munter, ömsom rasande beskaffenhet, och
förvirring af föreställningarna; sömn följer
ofta alls icke, eller ock är han störd af
irrbilder. Om dödande mängd af giftet erhållits,
förvärras dessa symptom hastigt: ansigtet blir
rödt, ofta äfven huden å andra kroppsdelar
skarlakansröd; andningen blir mödosam, pulsen
mycket hastig, exkrementen afgå ofrivilligt, och
döden inträder under vild yrsel eller djup dvala.
O. T. S.
Belladonnin, kem. farmak., en i belladonnarot
upptäckt hartslik alkaloid, som ännu är föga
känd.
Bellagio [-a’dsjå], köping i italienska
prov. Como, på en udde mellan Como-sjöns bägge
södre grenar. 2,745 innev. (1871). Bekant för
sin naturskönhet och för de präktiga villor,
som äro belägna der omkring.
Bellamy [be’llamej], Jakob, holländsk skald,
f. 1757, d. 1786, hade tagit teologisk examen,
men lefde mest "ett fritt literatör-lif". Han
var en af den nationella holländska
poesiens återställare samt häfdade känslans
och inbillningens rätt mot det klassiska
regeltvånget. Den rörande, poetiska berättelsen
Roosje intager främsta rummet bland hans dikter.
Bellangé [-langsje], Hippolyte, fransk
bataljmålare, Gros’ lärjunge, f. 1800, d. 1866,
är mest värderad för sina ofta rörande, alltid
tilltalande genrebilder ur soldatlifvet. Bland
hans större arbeten äro Slaget vid Wagram,
Napoleons återkomst från Elba, Det gamla gardet
vid Waterloo, Slaget vid Alma m. fl.
Bellarmin (Bellarmino), Robert, katolsk teolog,
f. 1542 i Toscana, ingick 1560 i jesuitorden
och blef 1569 professor i teologi vid högskolan
i Louvain, der han ofta kom i beröring med
protestanter. 1599 blef B. kardinal, och 1605 var
han nära att blifva påfve efter Klemens VIII. Död
1621. Hans förnämsta verk, Disputationes de
controversiis fidei adversus hujus temporis
haereticos (1581–93), ansågs länge för katolska
kyrkans utmärktaste polemiska skrift. I
detta arbete försvarade B. på det ifrigaste
påfvedömet och sade, att om påfven skulle
kalla dygd för last, vore menniskorna skyldiga
att handla i enlighet dermed. I ett annat
arbete, De potestate summi pontificis in rebus
temporalibus, förfäktade han den satsen, att
påfven eger makt öfver alla verldsliga furstar,
och framstår sålunda som en af förkämparna för
ultramontanismen.
Bellary (Ind. Valahary). 1) Distrikt i
britisk-ostindiska presidentskapet Madras,
prov. Balaghat. 1,653,154 innev. (1871). –
2) Hufvudstad i nämnda distrikt, vid floden
Tumbudra. Omkr. 35,000 innev. Vigtig
militärstation, tvänne fästen med kaserner,
tyghus.
Bellay [-lä], Joachim du, fransk skald, f. 1524,
d. 1560, var en af medlemmarna i "La pleïade
française" och utgaf Défense et illustration
de la langue française (1549), den
Ronsardska skolans program, hvilket hänvisar
till antiken såsom det enda giltiga föredömet
i poesien.
Belle-Alliance [bälallia’ngs], La, landtgård i
belgiska prov. Syd-Brabant. Drabbning d. 18 Juni
1815. Jfr Waterloo.
Bellefors, socken i Vestergötland, Skaraborgs
län, Vadsbo härad, Valla tingslag. Arealen
5,026 hekt. (10,182 tnld). 23 1/2 ofm., 20 1/4
fm. mtl. 1,101 innev. (1875). B. utgör jämte
Ekeskog och Beateberg ett konsistorielt
pastorat af 2:dra kl., Skara stift, Norra Vadsbo
kontrakt.
Bellegarde [bälgard], en gränsfästning af andre
rangen i det franska depart. Pyrénées-orientales,
vid den store väg, som leder från Perpignan
till staden Figueras i Katalonien. Den byggdes
af Ludvig XIV 1679.
Bellegarde [bälga’rd], Heinrich, grefve von B.,
österrikisk fältmarskalk och statsman, f. i
Savojen 1756, trädde först i sachsisk, sedan i
österrikisk tjenst, stred 1788 med utmärkelse
mot turkarna och blef 1792 generalmajor. Sedan
deltog han i de första fälttågen mot
fransmännen, blef 1796 fältmarskalk-löjtnant
och afslöt 1797 vapenstilleståndet i
Leoben. Äfven i det andra koalitionskriget
mot Frankrike var B. verksam. 1806–08 var han
generalguvernör i Galizien och utnämndes 1806
till fältmarskalk. 1809 kämpade han vid Aspern
och Wagram. Derefter gick han tillbaka till
Galizien såsom generalguvernör. På hösten 1813
öfvertog han befälet öfver den österrikiska
hären i Italien, besegrade flere gånger Murat
och var en tid generalguvernör i Lombardiet
och Venezien. 1820–25 var B. för tredje gången
president i krigshofrådet samt stats- och
konferens-minister. Död 1845.
Belle-Isle [bälil], ö i Atlantiska
oceanen, vid Frankrikes vestkust,
tillhörande franska depart. Morbihan. 9,871
innev. (1872). Hufvudorten Le Palais har ett
starkt citadell, som ofta varit användt till
statsfängelse.
Belleisle [bälil]. 1) Charles Louis Auguste
Fouquet, grefve de B., pär och marskalk af
Frankrike, f. 1684, d. 1761, utmärkte sig i det
spanska arfföljdskriget och visade sig vid flere
tillfällen såsom en skicklig diplomat. 1732 blef
han general-löjtnant och bidrog sedan väsentligt
till den för Frankrike fördelaktige freden
i Wien 1735. Kardinal Fleury skänkte honom,
sitt fulla förtroende. Han blef guvernör öfver
Metz och de tre lothringska biskopsdömena,
hvilken befattning han bibehöll till sin
död. Under österrikiska arfföljdskriget
intog B. Prag 1741, men måste, sedan Preussen
slutit fred med Österrike, 1742, utrymma staden
och verkställde midt igenom fiendens trupper
ett skickligt återtåg till Eger. 1746 blef han
kommenderande general i Italien och efter freden
1748 upphöjd till hertig och pär. 1753 trädde
han i spetsen för krigsförvaltningen, som han
förestod ända till sin död. I Metz grundlade
han en vetenskaps-akademi. – 2) Louis Charles
Armand Fouquet, grefve de B., den förres broder,
bekant under namnet chevalier de B., utmärkte
sig likaledes på slagfältet och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
