Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Belleisle, Charles Louis Auguste Fouquet - Belleisle-sundet - Bellek, stad i Irland. Se Ballina - Bellenz, stad i Schweiz. Se Bellinzona - Bellermann, Ferdinand - Bellerofon - Bellerofon - Belles lettres - Belletti, Giovanni Battista - Belleville - Bellevue - Belley - Belli, Guiseppe Gioachino - Belliard, Augustin Daniel - Belling, Wilhelm Sebastian von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
diplomatien. Han stupade 1746 under ett försök att
intränga i Piemont.
Belleisle-sundet [bälle’jl-] skiljer
New-Foundland från Labrador. I dess norre del
ligger den lilla, engelsmännen tillhöriga, ön B.,
der en vaktpost finnes för att komma skeppsbrutna
till hjelp.
Bellek, stad i Irland. Se Ballina.
Bellenz, stad i Schweiz. Se Bellinzona.
Bellermann, Ferdinand, tysk landskapsmålare, lärjunge af
Schirmer, f. 1814 och sedan 1866 professor vid
konstakademien i Berlin, är mest bekant för sina
norska berglandskap och sina framställningar af
Syd-Amerikas tropiska vegetation.
Bellerofon (Grek. Bellerophon
l. Bellerophontes), Grek. mytol., en den
argiviske Persevs nära stående gestalt, som
tyckes ursprungligen hafva tillhört en gammal
lycisk soldyrkan och med tidiga invandringar från
Mindre Asien öfverflyttats till Korint. Han är
son af Glavkos eller Poseidon. Konung Proktos i
Tryns, hvars maka Anteia (Stheneboea) förgäfves
sökt vinna den fagre, manlige ynglingens
kärlek och derför baktalat honom hos sin man,
sände honom med en sammanlagd tafla, full
af dödsbringande tecken, till sin svärfader,
Iobates, i Lycien. Af denne sändes B. att strida
med det eldfrustande odjuret Chimaera, hvilket
han också med gudarnas bistånd öfvervann – enligt
en yngre sägen med hjelp af den vingade hästen
Pegasos. Sedan han ytterligare lyckligt kämpat
mot lyciernas nationalfiender solymerna och de
krigiska amazonerna samt dessutom lyckligt kommit
igenom ett för honom anlagdt bakhåll, erkände
konungen honom vara af gudaslägt och gaf honom
sin dotter till äkta samt en del af sitt rike. –
Såsom en det himmelska ljusets gud uppstiger
B. ur vattnets rike (Glavkos, Poseidon), färdas
på den ur källorna framsprungne molnhästen
(Pegasos), som bringar Zevs blixt och dunder,
och nedlägger mörkrets odjur (Chimaera). –
I förening med Poseidon dyrkades B. i Korint.
V. K.
Bellerofon, paleont., ett i de paleozoiska
formationerna ymnigt förekommande slägte af
fossila snäckor. Skalet är symmetriskt,
hoprulladt i en plan spiral, hvars
alla vindningar beröra hvarandra, och det
liknar således till formen skalet hos vissa
cefalopoder, såsom Nautilus och Ammonitis;
men det skiljer sig från dessa derigenom att
det är enrummigt samt utan skiljeväggar och
sifon. Åtskilliga arter förekomma i Sveriges
siluriska lager. G. L.
Bellerophontes, Grek. mytol. Se Bellerofon.
Belles lettres [bäl lä’tr], Fr., skönliteratur,
vitterhet, de s. k. sköne vetenskaperna. –
Belletrist, vitterhetsidkare, författare på
skönliteraturens område. – Adj. Belletristisk.
Belletti, Giovanni Battista, italiensk
operasångare, f. omkr. 1812, medföljde
bildhuggaren Byström till Stockholm, der han 1839
anställdes som premiersångare vid k. teatern. Här
blef han allmänt omtyckt för sin starka, böjliga
stämma och sitt goda spel, särdeles i komiska
partier, såsom Dulcamara och Figaro.
Sedan han 1844 lemnade svenska scenen, har han
sjungit på teatrar i Turin, Paris och London.
A. L.
Belleville [bälvi’l], en af Paris’ förstäder. Den
berömde kyrkogården Père-La-Chaise är der
belägen. 1871 utgjorde B. kommunisternas
hufvudsäte.
Bellevue [bälvy], Fr., "vacker utsigt",
förekommer, liksom det motsvarande italienska
ordet Belvedere, ofta som benämning på lustslott
och villor. Mest bekant är Bellevue vid Seine,
i närheten af Paris. Det byggdes och inreddes
af madame Pompadour med den största prakt, men
kom under den stora revolutionen i händerna på
det s. k. Bande noire, som nedbröt slottet. Nu
är det endast en ruin.
Belley [bälä], stad i franska
depart. Ain, s. ö. om Bourg. 4,684
innev. (1872). Silkesodling. Säte för en biskop,
som fordom hade titeln "furste af det heliga
romerska riket".
Belli, Giuseppe Gioachino, det romerska
folklifvets skald, f. 1791, d. 1863, har
skrifvit mer än två tusen sonetter i den romerske
munarten.
Belliard [-ar], Augustin Daniel, grefve de B.,
fransk militär, f. 1769 i Fontenay i Poitou,
ingick vid den stora franska revolutionens
början som frivillig i armén och utmärkte
sig i Belgien såsom general-adjutant under
Dumouriez, men blef vid dennes störtande
häktad och derpå afskedad. Sedan begynte han
åter som simpel soldat och tjenade sig snart
upp till sin förre post. Han deltog i det
italienska fälttåget och blef på slagfältet vid
Arcole utnämnd till brigadgeneral. Sedermera
följde han med på expeditionen till Egypten
och blef efter Kairos intagande guvernör
derstädes samt divisionsgeneral. 1805 var han
Murats generalstabschef, innehade 1806–07 en
framstående plats i den stora armén i Preussen
och Polen samt bragte prins Hohenlohes kår till
kapitulation. 1808 begaf sig B. med Napoleon
till Spanien och blef guvernör i Madrid. 1812
gick han med till Ryssland, och 1813 bevistade
han drabbningarna vid Dresden och Leipzig. 1814
underkastade B. sig Ludvig XVIII och blef af
denne utnämnd till pär. Efter Napoleons återkomst
från Elba slöt han sig åter till denne och blef
skickad som sändebud till Murat i Neapel, men kom
för sent att godtgöra Murats fel. Efter Napoleons
slutliga fall utströks han derför ur pärslistan,
men återupptogs 1819. Under restaurationen hörde
B. till dem, som fruktlöst bekämpade hofvets
reaktion. 1830 förklarade han sig för Ludvig
Filip, som 1831 gjorde honom till sändebud i
Brüssel, der han förvärfvade sig stor förtjenst
om Belgiens nya statsskick. Han dog 1832 i
Brüssel. Belgierna uppreste en minnesvård åt
honom.
Belling, Wilhelm Sebastian von, preussisk
kavallerigeneral, f. 1719, stred med utmärkelse
i de båda schlesiska krigen och under 1757 års
fälttåg, blef 1758 chef för ett nyupprättadt
husarregemente och ställdes med en ringa styrka
mot svenskarna i Pommern, mot hvilka han gjorde
tre lyckliga fälttåg. Död 1779. Genom B. blef
Blücher, hvilken som svensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
