Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Benedikt - Benedikt - Benedikt af Aniane - Benedikt af Nursia - Benedikta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omvändelseförsök i Ostindien och Kina. – Jämväl på det
rent praktiska och sociala området utvecklade
B. en ganska stor verksamhet och gjorde mycket
för handelns, åkerbrukets och näringarnas
upphjelpande inom Kyrkostaten. Såväl derigenom
som genom kloka eftergifter och medgifvanden i
kyrkopolitiskt hänseende lyckades han betydligt
höja den påflige stolens anseende i utlandets
ögon. – Hans utgifna skrifter (en fullständig
upplaga i 16 band utkom i Venezia 1777) vittna
om mycket skarpsinne och stor lärdom, på samma
gång som de utmärka sig genom stilens ädelhet
och finhet. Han dog 1758, åttiotre år gammal.
J. H. B.
Benedikt (Bengt), son till den danske konungen
Sven Estridsson, stupade d. 10 Juli 1086, under
det han försvarade sin bror, Knut den helige,
när denne öfverfölls och dödades af de uppretade
bönderna i S. Albani (S. Knuts) kyrka i Odense. I
Knytlingasagans skildring af detta uppträde
framstår B. som en tapper och ridderligt stolt
man. De båda brödernas ben ligga nu förvarade
i två öppna kistor, som äro uppställda i
grafhvalfvet under koret i S. Knutskyrkan.
C. R.
Benedikt af Aniane (egentl. Witiza),
f. i Languedoc 750 af förnäma föräldrar,
förskaffade sig ett namn som reformator af
den urartade benediktin-orden. Sin ungdom
tillbragte han vid det frankiska hofvet, men
öfvergaf vid 24 års ålder hoflifvets bullrande
nöjen för att underkasta sig munklifvets
försakelser. Kraftfull, beslutsam och ytterligt
sträng i uppfyllandet af alla det ursprungliga
klosterlifvets fordringar, egnade han hela sin
återstående lefnad åt en grundlig och omfattande
reformation af det sjunkna klosterväsendet. Den
gamle benediktin-regeln tjenade honom som
mönster. Munkarnas förverldsligade lefnadssätt
skulle vika för ett uteslutande åt studier
och praktiska sysselsättningar egnadt lif. På
samma gång ville han ock införa större enhet och
sammanhållning emellan de särskilda klostren,
hvilka dittills bildat egna samhällen hvar för
sig. B. lyckades under sin lifstid verkligen
genomföra dessa grundsatser, och det i ett
ganska vidsträckt omfång. Med Ludvig den frommes
begifvande hade han snart alla de frankiska
klostren under sin omedelbara uppsigt, och
han uraktlät intet, som kunde främja den
goda sak, för hvilken han så uteslutande
lefde. På riksdagen i Aachen 817 upphöjdes
hans anordningar till gällande lag för hela
det frankiska riket. Efter hans död (821)
gingo dock frukterna af hans verksamhet till en
stor del förlorade, och de gamla oordningarna
togo snart åter öfverhand. J. H. B.
Benedikt af Nursia, f. 480 i Nursia (det nuv. Norcia
på det neapolitanska området), kan med skäl
anses såsom det vesterländska munkväsendets
grundläggare. Fromma föräldrar införde honom
tidigt i bibelns kännedom och gjorde honom
förtrogen med de gamle asketernas lif och
skrifter. Sina egentliga studier gjorde han
i Rom. Det sedeförderf, som der var rådande,
väckte snart hans afsky. Redan vid 14 års ålder
lemnade han nämnde stad och begaf sig ut i
ensamheten. Under de
strängaste försakelser tillbragte han tre år
i en otillgänglig klipphåla i närheten
af nuv. Subiaco och egnade sig der
uteslutande åt bön och fromma betraktelser.
Munkarna i det närbelägna klostret Vicovaro
valde honom till sin abbot. Ehuru motvilligt
mottog han deras anbud. Hans stränga
fordringar gjorde honom dock föga behaglig i
deras ögon, och det dröjde ej länge, förrän
han åter utbytte klostermurarna mot ensamheten
i öcknen. Der uppsöktes han snart af stora
menniskoskaror, som ditlockades af ryktet om
hans helighet. Många stannade hos honom
för att få njuta af hans råd och undervisning.
För att bättre kunna ordna denna undervisning
och hålla tillbörlig uppsigt öfver sina lärjungar
anlade han efter hand i närheten af Subiaco tolf
särskilda kloster med hvar sin abbot i spetsen
och öfvertog sjelf i egenskap af öfverabbot
ledningen af det hela. Stridigheter med
en närboende prest, Florentius, förmådde
honom emellertid att (528) lemna Subiaco.
Åtföljd endast af några få förtrogna,
begaf han sig till Kampanien (nuv. Terra
di Lavoro). På ruinerna af ett gammalt
slott, Castrum Casinum, anlade han nu,
529, sitt verldsberömda kloster, Monte
Casino, alla benediktin-ordnars stamort.
Den ordensregel eller lefnadsordning,
som han der utarbetade och föreskref sina
munkar, blef snart bestämmande för hela
vesterlandets munkväsende. Denne den
hel. Benedikts regel går hufvudsakligen ut på
att främja en allvarlig praktisk kristendom.
Framför allt skulle sträng ordning och tukt
iakttagas. Ingen skulle upptagas i orden
utan att förut hafva genomgått ett års pröfning
(noviciat). Derefter skulle den inträdande
gifva edlig försäkran att förblifva
klostret under hela sitt lif och punktligt lyda
sina förmän, framför allt abboten såsom Kristi
ställföreträdare. Likaledes måste han utlofva
försakelse af all jordisk egendom och ständig
kyskhet. Munkarna skulle sysselsätta sig med
andaktsöfningar och ungdomens undervisning,
men derjämte med åkerbruk och handtverk och
så äta sitt eget bröd. Dertill kommo – i
synnerhet sedan Cassiodorus (d. 562) inträdt
i orden – vetenskapliga studier, för hvilka
benediktinerna sedan gammalt gjort sig kända
och af hvilka den lärda verlden än i dag
njuter frukterna. Påfven Gregorius den store
gjorde äfven missionsverksamheten till ett af
ordens hufvudsyftemål. Först genom dessa bägge
uppgifters förbindelse med den ursprunglige
ordensregeln blef banediktin-orden
vuxen sin verldshistoriska kallelse såsom
civilisationens befordrarinna. I 14 år –
intill sin död 543 – fortfor B. att förestå
klostret Monte Casino. Gregorius den store har
(i 2:dra boken af sina Dialoger) utförligt
skildrat hans af legenden rikt utsmyckade lif
och verksamhet. J. H. B.
Benedikta (Bengta), svensk drottning, Sverker
Karlssons andra gemål, var dotter till den danske
stormannen Ebbe Sunesson af Hvide-slägten. Med
B. hade Sverker dottern Helena (Elin), som
röfvades ur Vreta kloster af Sune Folkesson och
med honom blef moder till döttrarna Katarina,
konung Erik Erikssons gemål,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
