Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Benedix, Julius Roderich - Bénéfice - Beneficiehemman - Beneficier (af Lat. beneficium, välgerning), förv. Se Allmänna indragningsstaten - Benefit-building-societies - Beneke, Friedrich Eduard - Bene placito - Benestad - Benevent - Benevoli, Orazio - Benfey, Theodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom Doktor Wespe, Der alte magister ("Den gamle
magistern"), Störenfried ("En störd lycka"), Die
zärtlichen verwandten ("Slägtingar", gifven öfver
åttio gånger på Dramatiska teatern i Stockholm),
Der vetter ("Morbror Per") m. fl. B. har äfven
gjort sig känd som folkskriftställare och
berättare genom sina Deutsche volkssagen
(1839–41, ny uppl. 1851), Bilder aus dem
schauspielerleben (2:dra uppl. 1851), romanen Die
landstreicher (1867) m. fl. Af hans vetenskapliga
arbeten har Der mündliche vortrag upplagts
tre gånger (senast 1871).
Bénéfice [-fi’s], Fr. (af Lat. beneficium),
välgerning, förmån; teaterföreställning till
förmån för någon medlem af en teater eller
för ett välgörande ändamål. – Beneficens
l. Benefaktion, välgörenhet. – Beneficera,
göra väl emot, bevisa välgörenhet. Beneficerad,
begåfvad med ett beneficium; gynnad på ett
eller annat sätt. – Beneficial, hörande till
ett beneficium. – Beneficiant, skådespelare,
som har en s. k. benefice. – Beneficiarius, den,
åt hvilken blifvit tillerkändt ett beneficium;
ämbetsman, hvilken såsom biinkomst eller lön
har nyttjanderätten af ett beneficium.
Beneficie-hemman (af Lat. beneficium,
välgerning), kamer., var förr vid indelta
regementen namnet på hemman, anslagna till
underhåll åt fattiga, välförtjenta officerare,
för hvilka, ehuru oförmögna att längre
tjena, underhåll icke kunde beredas från
krigsmanshuset. Kbg.
Beneficier (af Lat. beneficium, välgerning),
förv. Se Allmänna indragningsstaten.
Beneficium, förläning. Se
Länsväsende. B. ecclesiasticum, prebende.
Benefit-building-societies
[-bi’lding-såssä’jitis], Eng., föreningar,
stiftade för att uppföra arbetarebostäder,
i hvilka hyresgästerna efter förloppet af ett
bestämdt antal år blifva delegare.
Beneke, Friedrich Eduard, tysk filosof,
f. 1798, d. 1854 som professor i Berlin, eger
sin största betydelse genom sina psykologiska
undersökningar, hvilkas anda och riktning
röja ett starkt inflytande af Herbart. De
särskilda yttringarna af menniskans själslif
söker B. återföra till vissa enkla element
eller grundkrafter hos menniskan. Ehuru nu
visserligen dessa, enligt B., kunna hos olika
menskliga individer hafva olika beskaffenhet
och följaktligen redan från födelsen en olikhet
förefinnes menniskor emellan, beror dock, efter
hans uppfattning, menniskans utveckling i sin
fortgång väsentligen på yttre inflytande. Deraf
den stora betydelse han tillerkänner pedagogiken,
deraf också den anklang hans läror vunnit hos
målsmännen för denne vetenskap. B. har utgifvit
bl. a. Erfahrungsseelenlehre als grundlage
alles wissens (1820), Lehrbuch der psychologie
als naturwissenschaft (3:dje uppl. 1861)
och Erziehungs- und unterrichtslehre (3:dje
uppl. 1864). L. H. Å.
Bene placito (-platjitå), ital, välbehag;
a b. p., musikt., efter behag. Jfr Ad libitum.
Benestad, socken i Skåne, Kristianstads län,
Ingelstads härad. Arealen 1,791 hekt. (3,629
tnld). 10 7/12 ofm., 17 11/24 fm. mtl. 738
innev. (1875). Annex till Öfraby, Lunds stift,
Ingelstads kontrakt.
Benevent (Benevento). 1) Provins i södra
Italien (Kampanien). 232,008 innev. (1871). Ett
bergland med fruktbara dalar. Floden Volturno
utgör gränsen i vester. – 2) Hufvudstad i denna
provins. 20,133 innev. (1871). Ärkebiskopssäte
(sedan 969). Ansenlig handel i synnerhet med
säd. Näst Rom är B. Italiens på fornlemningar
rikaste stad. Der finnes bl. a. en triumfbåge
från 114 e. Kr. (kejsar Trajani triumfbåge),
numera under namnet "Gyllene porten" begagnad
som stadsport. – B. var ursprungligen en
gammal-samnitisk stad (enligt sagan anlagd
af Diomedes från Argos) och kallades, med
anledning af sin osunda luft, Maleventum. Detta
namn förändrades af romarna till Beneventum,
efter den seger, som konsuln Manius Curius
Dentatus der vann öfver konung Pyrrhus (275
f. Kr.). Longobarderna upprättade i B. 571
e. Kr. ett hertigdöme, som egde bestånd ända
till den normandiska eröfringen (1077). Sjelfva
staden hade dock förut, 1053, af kejsar Henrik
III öfverlåtits till påfven Leo IX och qvarblef
till 1861 under påfvarnas välde med undantag
af större delen af 15:de årh., då det tillhörde
konungariket Neapel, och 1806–15, då det egdes
såsom furstendöme af ministern Talleyrand. 1861
införlifvades B. med konungariket Italien. I
11:te och 12:te årh. höllos der 4 kyrkomöten. Den
26 Febr. 1266 stupade Manfred af Hohenstaufen
vid B. i en strid mot Karl af Anjou.
Benevoli, Orazio, italiensk tonsättare, blef
1646 kapellmästare vid Peters-kyrkan i Rom och
dog 1672. En mästare i den mång-chörige satsen,
hörde B. till de förnämste kyrkokompositörerna
i den senare hälften af 17:de årh. och skref
mässor, psalmer, offertorier och motetter för
ända till 48 stämmor. A. L.
Benfey, Theodor, en af Tysklands mest frejdade
orientalister och komparative linguister,
f. 1809, studerade först klassisk filologi,
men egnade sig sedermera uteslutande åt studiet
af sanskrit och jämförande språkforskning, i
hvilka ämnen han 1848 blef extraordinarie och
1862 ordinarie professor vid universitetet i
Göttingen. Sitt första rykte såsom framstående
språkforskare förvärfvade B. genom sina
undersökningar Ueber die monatsnamen einiger
alten völker etc. (1836). Längre fram utgaf
han Griechisches wurzelleocikon (1839–42)
och Ueber das verhältniss der ägyptischen
sprache zum semitischen sprachstamm (1844). Af
sin jämförande språkforskning föranledd till
djupare studium af den fornindiska literaturen
och hennes språk (sanskrit), utgaf han Die hymnen
des Sâma Veda (1848; med öfvers. och ordbok),
Vollständige grammatik der sanskrit-sprache
(1852), jämte en Sanskrit-chrestomathie
(1853–54), hvilken sedermera (1855–68) efterföljts af
ett par mindre sanskrit-grammatikor på tyska
och engelska. Af ännu större vigt för studiet
af sanskrit är hans Sanskrit-english dictionary
(1866). B. har dessutom utgifvit Geschichte der
sprachwissenschaft und orientalischen philologie
in Deutschland seit dem anfang des 19:n
jahrhunderts (1869) samt i det af honom
(1863–65) utgifna arbetet Orient und occident fortsatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
